Jag kan inte få nog. Det senaste dygnet har jag konsumerat mer än sex timmar tidigare outforskad superhjältefilm. Den postapokalyptiska vampyrboken jag läser för tillfället håller mig fången samtidigt som jag inte riktigt kan släppa spänningen i A Song of Ice and Fire. Jag får anstränga mig för att inte plocka upp nästa del, ignorera skolan och plöja. Samtidigt har jag och Emmy m fl råkat starta TV-seriecirkel där vi ser Joss Whedons Firefly varje vecka. Har kommit fram till att jag dessutom lyckats se alla säsonger av Buffy en gång till, vilket gör att jag kan släppa henne för tillfället, men ett besök till Science Fiction-bokhandeln ledde till kaotisk shopping spree av serietidnings-versionen. Därefter gick vi på bio, såg Hobbit. Och det jag håller på att skriver just nu är... urban fantasy/fantasy/science fiction/naturromantik-ish. Något säger mig att jag tagit mig an verklighetsflykt deluxe. Om jag inte var tvungen att upprätthålla kontakt med verkligheten, studera för att få CSN-bidrag, utbilda mig så jag kan rädda världen och ha en anledning att duscha åtminstone ibland skulle jag tillbringa alla vakna timmar så här.
En del av mig tycker att jag är galen samtidigt som den andra delen känner sig som en spinnande katt. Jag är mer än nöjd med att behöva hantera verkligheten utanför fiktionen. Kan jag på något sätt slippa undan den är jag hjärtligt tacksam. Verkligheten får mig nämligen att känna såhär:
Min initiala reaktion är nämligen hyfsat aggressiv. Det är bara för frustrerande! Det går ju som vi alla vet inte att diskutera med idioter. När ska det gå upp för folk att alla är samhället? Att du inte kan förändra andra, endast dig själv? Att även om din förskolelärare sa att du var unik så betyder det inte att du är mer värd än andra. För att citera en gammal vän, "ät bajs och dö!" hälsar jag alla antifeminister och rasister.
Slutligen, är det så konstigt när en lever i denna korrumperade och missförstådda värld att det blir nödvändigt att se på färgglada ponys som sjunger, löser simpla problem tillsammans och har tillräckligt mycket spunk för att kunna skjuta alla tankar på flashback till månen? Sluta ifrågasätta, börja uppskatta de simpla tingen här i livet. Exempelvis färgglada djur med drivor av kärlek. Och choklad. Glöm aldrig chokladen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar