road trip

För någon vecka sedan drog hela familjen ut i bilen. Vi höll mest till på västkusten (Halland, Bohuslän, Dalsland) men det hela började på EWK-museet i Norrköping och på Visingsö. Museet och bilderna var helt fantastiska. Vi gick därifrån med en hel del nya grejer att pryda väggarna här hemma med. Underbart! Visingsö var inte riktigt som jag tänkt mig. Urgullig lantidyll, men fornlämningarna var aningen mer sparsamma än jag förväntat mig. Den gamla kungaborgen Näs på sydspetsen hade till hälften rasat ner i Vättern. Alltså fanns bara halva kvar. Det såg lite roligt ut i och för sig. Vi stannade bara en natt där innan vi styrde mot sydväst.

Visingsö.

Utsikt söderut inifrån ett av de gamla tornen på Näs.

När vi kom fram till Ugglarp/Långasand i Halland åkte vi direkt ner till stranden för att bada. Jag och mamma vågade oss ut, men jag var den som låg i längst. Det var jättehärliga vågor och varmt i vattnet. Där kunde jag legat och plaskat bra länge.

Syrran tog lite bilder på mig när jag skulle bada. Wiiho!

På kvällen gick vi ner till stranden igen och tittade på solnedgången. Det var hur fint som helst. Nästa dag serverades med det finaste vädret på hela veckan, och större delen av dagen spenderades på stranden. Det var hur länge sen som helst jag låg på en sandstrand och bara var. Sola och bada. Läsa böcker och lyssna på böcker. Sweets.

Väl i Dalsland tog jag ungefär bara den här bilden. Där ösregnade det och vi skulle på 50-årsfest med över hundra gäster (och hjälpa till att städa undan efter festen), så det var inte riktigt läge att bära på två kilo (?) kamera då. Bilden föreställer min vänsterhand och det enorma blåmärke jag fick av min klocka när jag dansade till ett grymt liveband på den där festen. Syns det? Hur som helst. De började spela Higher Ground av Stevie Wonder och jag tvingade mamma att dansa med mig fastän dansgolvet var helt tomt. Vi kände ju ändå knappt någon där. Några timmar senare var jag tvungen att flytta över klockan till andra handen eftersom det gjorde så ont, och det dröjde några dagar innan den fick komma hem igen. Det tycker jag om något visar hur bra musik de faktiskt spelade. Jag förstår inte hur de vågade sig på att göra covers på t ex Superstition och Billie Jean. Och de klarade det galant. Grymt!

De avslutande dagarna var vi på Orust och Tjörn, kollade in landskapet, dess mest vindpinade holmar och hälsade på pappas kusin och våra sysslingar som vi träffar ungefär var fjärde år. Det var väldans trevligt och jag hoppas att det inte dröjer fyra år till.