Jag kan inte låta bli, när jag träffar nya människor och särskilt ungdomar, att nämna att jag är vegetarian. Jag kan inte låta bli att hoppas att någon gång kommer jag träffa någon som är som jag, som inte äter kött. Jag kan inte låta bli att hoppas att någon en dag ska säga att de inte stödjer tortyr och mord av oskyldiga djur. Jag kan inte låta bli att hoppas att samma person ska följa sitt påstående med valet att inte äta kött. Jag kan inte låta bli att förundras över att intelligenta och empatiska människor inte verkar kunna lägga ihop två och två. Jag förstår inte poängen i att förställa sig som medmänniska, samtidigt som man tycker att det är värt att djuren mer eller mindre sitter i koncentrationsläger bara för att man själv tycker att kött är så gott. Jag kan inte förstå hur man kan besitta en sådan självkänsla att man anser sig värd att andra mördas för sin egen njutning. Jag förstår verkligen inte och jag kan inte låta bli att undra.
Frågan är inte varför jag är vegetarian. Frågan är hur du kan förklara för dig själv och ditt samvete varför du äter kött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar