Jag minns inte vem det var, eller i vilket radioprogram, men jag har hur som helst snappat upp en mening (kanske var det ett sommartwitter från Jättestora Frågor med Johanna Koljonen?) som gav mig den där rullande känslan i magen när någon verkligen har lyckats få till något riktigt poetiskt och fantastiskt. Jag önskar att jag någon gång kan skapa något lika bra.
"Min kropp har gått vidare. Min själ och mitt hjärta ligger kvar i den rostiga teskeden som du gröpte ur mig med."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar