På tisdag kväll kommer datorn hem jag kan knappt bärga mig! Att beblanda mig med färg och form igen kommer bli så otroligt kul. Och apropå kul ska jag på scoutmöte imorn kväll. Är faktiskt lite nervös. Tänk om jag inte är något bra? Mitt tålamod är inte direkt prisbelönt.
Blåmärkena har skiftat från rött till blått till svartlila till grönaktig lila. Det gör ont att vända sig i sängen och att nudda dem, men jag börjar kunna skratta åt det. Den värsta smärtan är över. De är bara respektingivande. Ungefär. Eller bara en tydlig påminnelse om att sova ordentligt i fortsättningen. Men det är ju så tråkigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar