Världen är sorglig och jag skriker en duett med Jocke Berg. Man får passa på när man är nästan ensam hemma. Ett nästan spelar ingen roll idag. Huvudet jobbar runt, runt i ett sorgligt ekorrhjul som jag önskar skulle implodera. Solen och våren hjälper inte och kroppen verkar jag ha som mål att förstöra detta dygn. Jag har bara slumrat några timmar sedan klockan fem igår morse, proppat i mig koffein, fett och socker. Snart även med en twist av alkohol. Spännande. Även om problemet kvarstår. Gråt inte, annars får musiken skrika högre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar