Boken är utläst och klar, här följer utlovad rapport:
Athos är adelsmannen, hegemonin, den alla vill vara. Hans enda förlåtande drag (om jag nu, låt oss säga, skulle ha ganska lite till övers för adeln) är lojal vänskap och gränslös bitterhet. Porthos är så fåfäng, lite av ett air head och pompös. Han får mig att tänka på en katt som blivit påkommen med något förbjudet och försöker dölja det genom att putsa pälsen med så neutral min som möjligt. Aramis, den kärlekskranke teologen som ständigt hindras i sina studier av våldsamheter, kan inte låta bli att vara min favorit. Inläsningen hade gjort hans röst mjuk, fick hans rabblade akademia och artighet att låta som visheten själv. Å ena sidan är jag svag för personligheter som svänger sig med kunskap, å andra sidan förstår jag inte vad han ska med kyrkan till. d'Artagnan är allt vi förväntar oss av hjälten. Hetlevrad och impulsiv, samtidigt smart och beräknande. Ung och oerfaren, samtidigt obesegrad i strid genom hela boken. Vi kan kalla honom komplex, låta det täcka över motsägelserna.
Jag gillade karaktärerna i den här berättelsen, mest för att de hade sådan distinkt karaktär. Liksom Greven av Monte Christo har den ett ganska stort galleri av personligheter, och en hel del figurerar endast genom omnämnanden vilket gjorde mig lite förvirrad ibland. De var svåra att hålla reda på. Dramaturgin kändes inte heller helt logisk. Peaken kom alldeles för tidigt! Det jag trodde var inledningen till dramats vändpunkt visade sig vara själva toppen. Hade jag inte upplevt berättelsen innan hade jag troligen upplevt det annorlunda, men efterspelet kändes långt och därför blev slutet lite platt i mina ögon.
Det är lätt att förstå varför denna berättelse levt vidare genom århundraden och filmatiserats så många gånger. Jag föredrar nog fortfarande Greven... som känns mer komplicerad och utstuderad i plotten (översättning av the plot, hur ska det svenskifieras??), men jag förstår att Hollywood föredragit denna berättelse som innehåller mycket mer action och spänning. Det är många fler små händelser under bokens gång som håller tempot uppe medan Greven... byggs upp långsamt för att sedan riva av alla twister ganska simultant.
Nu är jag jättesugen på att se flera av filmerna. Jag börjar med den senaste, släppt för endast ett par år sedan vilken gick mig totalt obemärkt förbi. Kanske är det en hint om dess kvalitet? Vem vet. Enligt trailern är det åtminstone tillräckligt mycket kostymdrama för att jag ska vara helt nöjd. För den som är intresserad att sällskapa, skrik till i kommentarerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar