Jag gick igenom schemat för nästföljande kurs kvällen innan inlämning för hemtentan. Kvalitativ metod, kvantitativ metod, undersökningsdesign, intervjuteknik, statistiska verktyg och kan vi snarka lite högre tack?
När vi gick igenom detta förra terminen ansåg jag det vara onödigt att ha redan i andra terminen av ett ämne, eftersom alla som läser en fördjupningskurs antagligen inte strävar efter att bli forskare. Är det jag eller universitetet som helt har förlorat greppet om verkligheten? I slutet av höstterminen blev jag sugen på att stanna på ekonomisk-historiska institutionen och skriva en C-uppsats om köttindustrins utveckling kontra välfärdsstaten. Det är ett ämne jag är intresserad av och gruppen var så himla mysig att jobba i. Till slut bestämde jag mig ändå för att byta inriktning till sociologi eftersom jag kände att jag ville lära mig något nytt, något som jag upplevde gav mig något. Fördjupningen i fördjupningskursen hade inte känts så fördjupande. Jag ville ha nya insikter att pussla ihop med gamla. Var har det gett mig? En inledning totalt anpassad för elever som tog studenten i förrgår, en månad grundläggande sociologi som var helt okej, och nu en ny månad med vetenskaplig metod. I en A-kurs. På första terminen av ämnet.
Är det jag som är nästa Einstein eller är allt de säger på metodkurserna så otroligt självklart? Uppenbarligen har de ett ämnesövergripande problem med att studenterna varken kan skriva eller göra något ordentligt. Jag förstår verkligen inte vad de har gjort under gymnasiet (om de nu inte kan skriva) och varför de inte kan få bli introducerade i vetenskapens ädla vägar NÄR DE BESTÄMT SIG FÖR ATT BLI VETENSKAPSMÄNNISKOR?!?!?!?!?!?!? Allvarligt talat. Vad är problemet? Är det så illa ställt med våra kunskaper att institutioner medvetet satt i system att ha en del metod nästan varje termin så att vi ska vara ordentligt manglade när det väl är dags för kandidatuppsats? Eller doktorsavhandling. Det är ju en sådan vi möter i exemplen hela tiden, så det verkar vara det som åsyftas. Att vi ska tänka på de här reglerna nästa gång vi bestämmer oss för att doktorera.
Av någon anledning hatar jag vetenskapsmetod. Det har ingenting med min anledning till att vara på universitetet att göra. Till skillnad från de flesta andra närvarande är jag inte student för att få en utbildning. Jag är där för att lära mig. Sådan är i alla fall min uppfattning, kanske har jag fel. Att jag samlar ihop till en kandidatexamen och försöker styra mot ett masterprogram har inte med det att göra. Det är omvärldens förväntningar. I slutändan ska det vara något konkret för det har CSN sagt, och Björklund såklart. Jag är en bortskämd vit (ish) medelklassunge som bor i bostadsrätt, lever på studiebidrag och klagar över att någon gång behöva jobba. So sue me!
Hur som helst bestämde jag mig där och då, när jag läste schemat, att det fick räcka med att vara arg och cynisk. Den här månaden skulle inte bli bättre med en negativ attityd (såhär i efterhand undrar jag om min hjärna inte blev övertagen av arbetslinjens evil overlord, för det låter helt personlighetsfrånvänt). Jag klagade som fan den kvällen, och sen stopp. Alla uttalanden om kursen görs nu genom ett Guy Fawkes-leende och hopbitna tänder på klingande tvärtomspråk. Det gick helt okej de första dagarna efter att föreläsaren använt en xkcd-bild, lättköpt good will. Sedan kom arbetskompendiet.
Jag är inte säker på om det kan bli sämre bättre. Beslutsamhetsförmågan sätts på prov och jag behöver uppenbarligen ett akutsamtal hos studievägledaren. Om det här är en del av "sociologisk analys" måste jag raskt tänka om hela mitt koncept för nästa termin. Jag har inte läst matematik sedan andra ring (dvs. sex år sedan) av en anledning. Lögn. Flera anledningar. Det jag trodde var samhällsvetenskap är en av dem.
NÄR SKA JAG FÅ LÄRA MIG NÅGOT VIKTIGT OM VÄRLDEN SOM JAG FAKTISKT KAN ANVÄNDA?
PS. Tydligen är jag rätt bitter.
PS2. Du som är gammal och vis: jag orkar inte höra att jag säkert kommer behöva den här kunskapen längre fram. Jag tänker mig att allt som dödar min lust att studera inte är nyttigt.
PS3. Bostadsrätten skulle passa ännu bättre tillsammans med en ny mobiltelefon, mamma! Alla skulle vi må bättre av högre bildkvalitet, inte sant? (OBS! SKÄMT!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar