Även fast jag längtar till våren så att det gör ont i kroppen kan jag inte bli arg på nysnön när den faller så luftigt och ligger lätt som florsocker på marken. Den senaste tidens kyla och smhi:s prognoser ger åtminstone inga falska löften. Sverige är kallt. Våren kommer inte förrän vi nästan slutat hoppas på den, när vi blivit besvikna så många gånger att vi förlikat oss med tanken på tjocka vantar och tung jacka långt framöver. När jag var liten fick jag lära mig att mars var en vårmånad, och när vi åkte hem från fjällen där vi var ganska många sportlov tittade jag ut genom fönstret och tyckte mig se hur snön krympte allt eftersom vi rullade österut, söderut. Väl hemma var det nästan barmark, nästan. Antagligen får jag förlika mig med att det är ett minne blott, något jag får se tillbaka på med varm nyponsoppa i magen och blöta sommarfötter. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar