Sängen är min nya hang out-spot. Jag går och lägger mig tidigt, läser tills jag inte kan hålla ögonen öppna och sover sedan tills det inte går att ens halvslumra vidare längre. Jag snittar tio timmar varje natt. Jag närmast kryper upp ut i livet. Idag tänker jag inte låta det sträcka sig längre än husväggen. Det regnar ute. Att plugga går segt. 8 sidor tar mer än en timma att läsa. Jag är olycklig.
I mitt huvud snurrar tankar om barn. Jag vill ha en mage att klappa på, en bebis att gosa med, en lintott att kittla på magen och sjunga ramsor för eller en lillgammal som sitter i knät och ställer frågor om allt som är viktigt och underligt i världen. Inte för att jag ska ha barn eller så. Idag är den sortens enkla glädje den enda jag kan känna samhörighet med. Jag hoppas verkligen att tillfälle ges så jag kan flytta in hos mina sysslingar några dagar i vinter. Att mysa med dem gör mig allt annat än olycklig.
I mitt huvud snurrar tankar om barn. Jag vill ha en mage att klappa på, en bebis att gosa med, en lintott att kittla på magen och sjunga ramsor för eller en lillgammal som sitter i knät och ställer frågor om allt som är viktigt och underligt i världen. Inte för att jag ska ha barn eller så. Idag är den sortens enkla glädje den enda jag kan känna samhörighet med. Jag hoppas verkligen att tillfälle ges så jag kan flytta in hos mina sysslingar några dagar i vinter. Att mysa med dem gör mig allt annat än olycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar