Jag och Fine stod på en brygga på Ingarö-sidan av Grisslingefjärden. Natt. Några prickar på himlen som jag först trodde var stjärnfall innan jag insåg att stjärnfall ritar streck över himlen. De kom närmare och då syntes par av prickar. Flygplan. De kom ännu närmare, glödde. Sedan flög de över våra huvuden, norrut, brinnande jetplan som kraschade in i skogen på andra sidan vattnet. Jag kunde svära på att det var vad jag hade sett. När jag vaknade upp senare på natten och såg avlägsna flammor utanför fönstret visste jag att vi behövde dra på en gång. Mamma och pappa ville inte. Jag fick skrika på dem. Mycket. Kelso stretade emot men jag höll honom hårt, hårt och försökte balansera en kasse med fotoalbum på axeln. Ovärderliga saker får inte brinna inne. Sen flög jag runt, bokstavligt talat, och pratade med folk. Berättade vad jag sett, undrade vad som hänt. Ingen hade sett några flygplan. Inte brandkåren heller. Sen började det om. Eld och lågor, få folk att förstå att vi måste fly för att inte dö. Igen och igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar