Det känns som om jag är inne i en seg gummiboll och inte kan komma ut. Kroppen värker och darrar som om jag sprungit en mil. Huvudet jämrar sig. Jag känner mig som en våt fläck. Varför jag hatar att vakna? Därför att även fast jag kämpar som en vilde för att få nästan åtta timmars sömn är det såhär jag känner när jag vaknar och inser att jag i detta tillstånd ska ha ansvar för ett litet barn. Härligt? Jag vill dra täcket över huvudet och inte stiga upp igen förrän tidigast i maj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar