Jag lyssnade för någon vecka sen på ett gammalt avsnitt av P3 Dokumentär om Franco. Kanske är i runda slängar en och en halv timme lite väl lite för att redogöra för decennier, men jag hann ändå lära mig mycket. Ett av huvudbudskapen, som jag tolkade, var att ifrågasätta hur Francoregimen hållits förhållandevis glömd. Ur mitt perspektiv var det något som verkligen fick mig att fundera. Jag visste ingenting om Franco innan den här en och en halv timman utom det allra mest basala. Namnet, att han var fascist. Jag hade ingen aning om att han hade makten i flera decennier, att det skedde massmord, att barn togs från sina föräldrar och annat smått och gott som fascism brukar vara upphov till. I mitt huvud var hans regim kopplad till de där stormiga åren runt världskrigen, inte något som varade in på 70-talet. Jag hatar att vara oupplyst. Jag vill veta allt, allt om djävulskap som begåtts som aldrig får glömmas bort.
PS. ... vilket är varför jag blir så uttråkad av att ha en metodkurs i skolan just nu eftersom den i min mening inte lär mig något viktigt. Den kanske gör mig till en forskare som skriver überbra avhandlingar i framtiden, men who knows om jag ens hamnar där, om jag vill hamna där. Hur jag skriver den perfekta forskningsavhandlingen är kunskap som väger lätt i förhållande till kunskap om världens orättvisor och varför de finns där. Det är ju därför jag studerar över huvudtaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar