Jag vill kräkas upp medicinen. Men egentligen bara nästan, för det är ganska otrevligt att spy. Frågan är om det inte är värt några minuters obehag om det betyder att man slipper biverkningarna. Vad som beror på medicinen och vad som är ren och skär depression är förstås självklart svårt att veta, men säkert spär den på redan jobbiga symptom och gör dem ännu värre.
Sömnen är det mest kännbara. Första veckorna var jag som en klubbad säl och sov hur mycket som helst och när jag väl var vaken var jag rätt sänkt. Nu är det lite tvärtom. Jag har svårt att somna och vaknar tidigare och kan inte somna om. Hittills i mitt liv har jag haft den stora begåvningen att kunna somna lite när som helst och var som helst. Jag har aldrig varit en person som legat och vridit och vänt mig i sängen utan att kunna sova. Jag har somnat snabbt och har jag vaknat har det inte varit några som helst problem att snabbt somna om. Nu är det slut med den friden. Den här veckan har jag sovit två gånger på soffan framför tvn eftersom jag tröttnat på att ligga i sängen och tråka ihjäl. Man somnar alltid framför en film och tills dess har man något att göra. Det är ganska mysigt med täcke och kudde, men fastän jag sov på en soffa i över fem år så måste jag säga att jag var lite mindre då. Lite kortare och lättare. Det är inte helt optimalt. En annan dag började jag nästan gråta när mamma ville laga lasagne till middag eftersom det enligt mig skulle ta alldeles för lång tid. Jag var så trött att det gjorde ont och gick och la mig direkt efter middagen (som fick komma fram på fem minuter). Då kunde jag plötsligt sova 13 timmar för att nästa natt inte kunna somna igen. Jag ska försöka få till en rytm nu så kanske det blir lättare.
Det som är värst idag och igår är att jag har ont i huvudet, men bipacksedeln specificerar inte hur användandet av värktabletter ska gå till. Jag blir jätteosäker på om alvedon är ok eller inte. Alltså har jag ont och känner att jag inte kan göra något åt det. Så fruktansvärt frustrerande. Mest när man bara vill sova bort skiten och inte kan somna!!!!!!!
Båda gångerna dosen höjdes blev jag jättetorr i munnen i en-två dagar vilket kändes mycket obehagligt. Det är ungefär som att gå omkring och var supernervös precis hela tiden. Inte speciellt troligt.
Inte har jag blivit bättre heller. Jag har visserligen bara ätit den i drygt två veckor så det är inte förväntat att den ska ha gett effekt än, men det är svårmotiverat att äta den när den är så obehaglig. Den känns i kroppen. Utöver symptomen så känner jag att något är lite off. Det är svårt att förklara. Kanske är det hundra procent psykisk, men något är det. Det är små saker som att hjärtat slår lite snabbare och att kroppen är lite skakigare. Hela jag känns annorlunda.
Inget av detta hjälper humöret. Verkligen inte. Jag har aldrig varit så här deprimerad i hela mitt liv. Aldrig har livet verkat mer meningslöst eller jag själv känts mer värdelös. Otroliga mängder tid har jag stirrat i taket eller in i väggen. Den ångest jag de senaste fyra åren känt över att gå och lägga mig är som bortblåst, för jag behöver inte oroa mig för morgondagen. Den är redan förlorad. Att vara vaken fyller ingen funktion. Det är meningslöst. Jag kan lika gärna sova. Om jag nu lyckas somna.
A good impression of myself
Not much to conceal
I'm saying nothing
But I'm saying nothing with feel
I simply am not here
No way I...
Shut up, be happy
Stop whining please
Because of who we are
We react in mock surprise
The curse of "there must be more"
So don't breathe here,
Don't leave your bags
The dust in my soul
Makes me feel the weight in my legs
My head in the clouds
And I'm zoning out
I'm watching TV
But I find it hard to stay conscious
I'm totally bored
But I can't switch off
Only apathy from the pills in me
It's all in me, all in you
Electricity from the pills in me
It's all in me, all in you
Only MTV, cod philosophy
We're lost in the mall
Shuffling through the stores like zombies
What is the point?
What can money buy?
My hand's on a gun
And I find the range, God tempt me
What did you say?
Think I'm passing out
Water so warm that day
I counted out the waves
As they broke into shore
I smiled into the sun
The water so warm that day
I was counting out the waves
And I followed their short life
As they broke on the shoreline
I could see you
But I couldn't hear you
You were holding your hat in the breeze
Turning away from me in this moment
You were stolen
There's black across the sun
Sömnen är det mest kännbara. Första veckorna var jag som en klubbad säl och sov hur mycket som helst och när jag väl var vaken var jag rätt sänkt. Nu är det lite tvärtom. Jag har svårt att somna och vaknar tidigare och kan inte somna om. Hittills i mitt liv har jag haft den stora begåvningen att kunna somna lite när som helst och var som helst. Jag har aldrig varit en person som legat och vridit och vänt mig i sängen utan att kunna sova. Jag har somnat snabbt och har jag vaknat har det inte varit några som helst problem att snabbt somna om. Nu är det slut med den friden. Den här veckan har jag sovit två gånger på soffan framför tvn eftersom jag tröttnat på att ligga i sängen och tråka ihjäl. Man somnar alltid framför en film och tills dess har man något att göra. Det är ganska mysigt med täcke och kudde, men fastän jag sov på en soffa i över fem år så måste jag säga att jag var lite mindre då. Lite kortare och lättare. Det är inte helt optimalt. En annan dag började jag nästan gråta när mamma ville laga lasagne till middag eftersom det enligt mig skulle ta alldeles för lång tid. Jag var så trött att det gjorde ont och gick och la mig direkt efter middagen (som fick komma fram på fem minuter). Då kunde jag plötsligt sova 13 timmar för att nästa natt inte kunna somna igen. Jag ska försöka få till en rytm nu så kanske det blir lättare.
Det som är värst idag och igår är att jag har ont i huvudet, men bipacksedeln specificerar inte hur användandet av värktabletter ska gå till. Jag blir jätteosäker på om alvedon är ok eller inte. Alltså har jag ont och känner att jag inte kan göra något åt det. Så fruktansvärt frustrerande. Mest när man bara vill sova bort skiten och inte kan somna!!!!!!!
Båda gångerna dosen höjdes blev jag jättetorr i munnen i en-två dagar vilket kändes mycket obehagligt. Det är ungefär som att gå omkring och var supernervös precis hela tiden. Inte speciellt troligt.
Inte har jag blivit bättre heller. Jag har visserligen bara ätit den i drygt två veckor så det är inte förväntat att den ska ha gett effekt än, men det är svårmotiverat att äta den när den är så obehaglig. Den känns i kroppen. Utöver symptomen så känner jag att något är lite off. Det är svårt att förklara. Kanske är det hundra procent psykisk, men något är det. Det är små saker som att hjärtat slår lite snabbare och att kroppen är lite skakigare. Hela jag känns annorlunda.
Inget av detta hjälper humöret. Verkligen inte. Jag har aldrig varit så här deprimerad i hela mitt liv. Aldrig har livet verkat mer meningslöst eller jag själv känts mer värdelös. Otroliga mängder tid har jag stirrat i taket eller in i väggen. Den ångest jag de senaste fyra åren känt över att gå och lägga mig är som bortblåst, för jag behöver inte oroa mig för morgondagen. Den är redan förlorad. Att vara vaken fyller ingen funktion. Det är meningslöst. Jag kan lika gärna sova. Om jag nu lyckas somna.
A good impression of myself
Not much to conceal
I'm saying nothing
But I'm saying nothing with feel
I simply am not here
No way I...
Shut up, be happy
Stop whining please
Because of who we are
We react in mock surprise
The curse of "there must be more"
So don't breathe here,
Don't leave your bags
The dust in my soul
Makes me feel the weight in my legs
My head in the clouds
And I'm zoning out
I'm watching TV
But I find it hard to stay conscious
I'm totally bored
But I can't switch off
Only apathy from the pills in me
It's all in me, all in you
Electricity from the pills in me
It's all in me, all in you
Only MTV, cod philosophy
We're lost in the mall
Shuffling through the stores like zombies
What is the point?
What can money buy?
My hand's on a gun
And I find the range, God tempt me
What did you say?
Think I'm passing out
Water so warm that day
I counted out the waves
As they broke into shore
I smiled into the sun
The water so warm that day
I was counting out the waves
And I followed their short life
As they broke on the shoreline
I could see you
But I couldn't hear you
You were holding your hat in the breeze
Turning away from me in this moment
You were stolen
There's black across the sun
Du har biverkningar och det tar ett tag för kroppen att ställa om sig och det brukar väl vara skitjobbigt (vilket kanske inte låter så positivt att höra.) Men speciellt om de har ändrat doseringen är det klart att det fuckar med din hjärnkemi. Men kommer du ihåg lakan-episoden när du fixade p-piller? Även då tog kroppen ett tag att ställa om sig, men det gick över! Jag håller tummarna för att din kropp ska ställa om sig snabbt till denna medicin så att den faktisk hjälper dig som den ska. Patience my friend. Kramar!
SvaraRaderaJo, det hoppas jag också. Fuckeriet tär på mig. Läkaren påstod i alla fall att det skulle gå över. Frågan är bara när. Och just nu är det BARA biverkningar men ingen humörhöjning än. Inte ens plus minus noll, liksom. Men aja... jag får försöka ge mig till tåls.
SvaraRadera