Årets depression: Hösten har varit tyngre.
Årets räddning: Att ingenting gigantiskt gått åt helvete.
Årets vän: I love every pony!
Årets nykomling(ar): Jag kan inte komma på några materiella, men Pinkie Pie är ju rätt schysst. Och Buffy Summers. Det är safe to say att jag utvidgat min immateriella vänkrets.
Årets konsert: Är kluven mellan Steven Wilson och Opeth. Kan inte heller komma på om jag hann med någon annan, men så har jag också svårt att höja musikupplevelser över varandra. Steven tog mig i handen och Opeth spelade på Grönan, vilken alltid är färgglad och sprakande. Bådadera gör dem speciella och minnesvärda. Får jag räkna in alla hundra gånger jag såg De Tre Musketörerna på Stadsteatern också?
Årets kommer-aldrig-glömma: När morfar dog. Att gästa ett judiskt bröllop.
Årets dricka: Hallonsoda och earl grey-te.
Årets maträtt: Snabbnudlar.
Årets klarar-mig-inte-utan: Smartphone + hörlurar.
Årets resa: Israel var underbart, spännande och ombytligt. Kommer dessutom aldrig glömma min korta visit på Rivieran.
Cannes. 
Antibes.
Dolcedo.
Israel.
Årets bråk: I don't do bråk? eller så händer det just nu. Jag är inte säker.
Årets film: The Hunger Games är antagligen den som påverkade mig mest. Jag och Emmy drog och såg Berättelsen om Pi i mellandagarna. Är helt tagen och ännu kärare i tigrar nu.
Årets bok: Det är svårt att bortse från att jag läst A Song of Ice and Fire nästan konstant sen i juni. The Hunger Games-trilogin har också varit en konstant sen dess, men som ljudbok.
Årets hjälpande hand: Richard som pussar på mig när jag blir ångestig.
Årets jag-ångrar-faktiskt-lite: Att jag inte tog något av de få tillfällen som gavs att nattbada. Men så var det ju en crappy sommar också.
Årets befrielse: Jag kan göra vad jag vill med min kropp. Ingenting är rätt och fel. Det är ditt problem om du anser att jag ska följa speciella regler bara för att jag har en viss kropp. Hej då rakhyveln! (och oj vad det har stirrats, men vem bryr sig?)
Årets upptäckt: Buffyverse.
Årets lyckligaste dag: De absolut bästa dagarna jag har är i detta sällskap
Årets chock: Goodstore har fortfarande inte kunnat återinföra sojabitar i sitt sortiment? Inget känns särskilt chockerande i vår skandalmarinerade värld. Lite överraskande var det att finna blond snubbe het.
Årets årstid: Sommaren, även om den inte var så somrig av sig.
Årets fest: Jag inser nu att mängden fest i mitt liv kanske bör åtgärdas. Det har festats, men de flyter ihop för mig. Ingen sticker ut som extraordinär.
Årets garv: Nu är jag inte säker på huruvida detta hände innan tolvslaget eller ej, men jultomten/påskharen. (kanske garvades det mer över något annat, men detta låg nära i minnet + askul)
Årets skämt: Whatever Ola Söderholm said.
Årets ord: Brony. Hen.
Årets mest frivilligt välbesökta plats: Frescati.
Årets flitigaste redskap: Smartphone, hörlurar, dator. Som vanligt.
Årets drog: "If you like tears, pain and doomed ships, watch Buffy the Vampire Slayer, show that will ruin your life." (Random citat från någon av alla tusen Buffy-tumblrs jag följer.)
Årets låt: Enligt last.fm är det denna som spelats mest. Den är så väldigt bra. Synd bara att den är så kort.
Årets lögn: Om jag ser klart sista säsongen av Buffy nu kan jag äntligen gå vidare med mitt liv sen.
Årets sanning: Det är svårt att avgöra. En tolkning av det är att jag trots 60 hp ekonomisk historia fortfarande är övertygad vänstermänniska. Den röda vägen ter sig trots allt jag lärt mig under två terminer (vilket jag misstänkte skulle vara väldigt liberal-/marknadsekonomiskt vurmande) fortfarande som den bästa.
Årets bäst välbehållna löfte: Veganism. Att inte klippa av mig håret (och jag var otroligt sugen flera gånger!)
Årets sämst välbehållna löfte: Jag avlägger sällan löften riktigt på allvar eftersom jag tar det så hårt att inte uppfylla dem. Kan inte komma på något jag svikit i år. Jag räknar inte de gånger jag bestämt mig för att diskat men struntat i det osv.
Årets mest skrämmande händelse: Morfars döda kropp. Döden. Alla cancerbesked.
Årets det-trodde-jag-aldrig: Att morfar inte gjorde mer uppståndelse innan han drog.
Årets komplimang: Richard. Jag är inte lite jobbig ibland och nu har vi varit tillsammans två år och bott ihop i ett år utan att han verkar tröttna. Det är den största komplimang jag kan få.
Årets jag-hatar-dig: Migränjäveln.
Årets citat: Inget.
Årets förlåt: Inget.
Årets kallaste händelse: Many a day without summer.
Årets hetaste händelse: Mellanösterns öken.
Årets läskigaste mojäng: Inte många läskiga mojänger i år. Den superavancerade borren som påstås kunna borra i våra betongväggar?
Årets går-ej-att-lyssna-på-utan-tårar-låt: Sen denna spelades på Stinas begravning har jag inte kunnat höra den utan att rysa, bli ledsam.
Årets pigga-upp-låt:
Årets café: Mineur. I min värld byter de aldrig namn. Har heller inte hittat någon värdig utmanare.
Årets te: Nu på sluttampen köpte jag hem ett äpple och kanel-te som jag blivit helt kär i.
Årets se-upp-till-artist: Steven Wilson, Mikael Åkerfeldt.
Årets jag-klarar-mig-faktiskt-utan: En TV. Vad ska jag nu säga när försäljarna ringer? Kommer dock antagligen använda morfars gamla TV mest till att se film, via datorn. Större skärm är alltid trevligt :)
Årets tv-program: Game of Thrones, Girls, Buffy the Vampire Slayer, My Little Pony - Friendship is Magic, Historieätarna, New Girl, Project Runway.
Årets tråkigaste högtid: Jag har ingen aning? Kyndelsmäss?
Årets lyckligaste stund: Sekunder i bra sällskap. Ögonblick när jag lyckats fokusera all koncentration på bra musik, stänga in mig i en bok. När jag fick ta Steven Wilson i hand. Det var så coolt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar