tisdag 18 september 2012

genusmässiga funderingar kring snövit.(som egentligen skrevs i juli)

Snow White and the Huntsman. Först några korta ord som inte hör till det jag egentligen vill säga. Drottningens roll var fantastisk. Kristen Stewart var snyggare än jag tänkt mig. Jag kunde inte placera någon av de manliga (anti)hjältarna. Filmen kändes som ett hopkok av klassisk sagobok, Disney, Sagan om Ringen och Bröderna Lejonhjärta. En lyckad blandning. I övrigt fick jag några funderingar jag vill lufta. OBS! Spoilervarning.

1. Dvärgarna var filmens (enda?) comic relief. Självklart är det karaktärerna som kroppsligen avviker från normen som filmmakarna sätter i de lustiga situationerna och låter oss skratta åt. Dessutom var det de som jag uppfattade uttryckte mest skrockfullhet och en... aningen lägre IQ-nivå.

2. Jägaren som inledningsvis hade till uppdrag att döda Snövit men sedan dissade den planen för att hjälpa henne (en twist lika självklar som att jorden är rund) var så trogen sin stereotyp att han närmast var en karikatyr. Han var ovårdad och alkoholiserad utan att för den sakens skull missa med svärdet eller se för jävlig ut. Dessutom drogs han med en sorg som gjorde honom till en mjukis inombords vilket han dolde med en ack så hård yta. Jag är så trött på den här överanvända karaktären.

3. Drottningens motiv till att vilja döda Snövit var ju som vi minns från sagan att hon ville vara vackrast av dem alla. Filmen gav en berättelse om varför hon blev sån, vilken avslöjar att hon blev lärd att skönhet var hennes enda sätt att få makt i kombination med att ryckas från sitt hem under krig. Jag tyckte denna aspekt var väldigt intressant. I Disneyversionen av sagan, vad jag kan minnas, var skönheten som drottningen eftersträvade själva målet, medan det här endast är ett medel för att behålla makten. Det påminner om hur vårt samhälle verkligen ser ut. Kanske säger det inget nytt, men det är ändå en påminnelse om hur utseendet fortfarande görs alltför viktigt i alla möjliga aspekter. I filmen suger drottningen skönheten ur unga flickor, vilket man skulle kunna dra all världens paralleller till hur skönhetsindustrin funkar idag. Var kommer hår till förlängningar ifrån? Mode- och skönhetsindustrin som är ett enda hopkok av självhat och självsvält vilkas produkter (som ju är tänkta att förstärka vårt utseende) kommer från fabriker med slavliknande arbetsförhållanden eller är framställda på ett sådant sätt att det skadat djur och natur. I de flesta fall. Det är dock bevisat att allt detta ger fördelar i samhället, vackra människor premieras ständigt. Ni väljer att tro mig även fast jag inte orkar leta upp en källa, bara för att jag är så jävla snygg.

4. På sin flykt nådde Snövit och jägaren en by vid en sjö där det endast bodde kvinnor. När männen dragit ut i krig (mot drottningen får vi anta) har kvinnorna lämnats kvar. De skar sig i ansiktet för att göra drottningen ointresserad av att kidnappa dem då hon inte hade något intresse av kvinnor som inte ansågs vackra. Ärr kan ju som bekant inte vara vackert. Det som fångade mitt intresse var dock det faktum att byn var den enda i hela filmen vars hus endast bestod av hyddor av lera och vass. All annan bebyggelse som syntes var sten- eller trähus. Dessutom hade rollbesättningen givit befolkningen som levde i den här byn en mörkare hudton. Orientalism är vad det brukar kallas. Dessutom känns det väldigt typiskt att just det samhälle som beskrivs som kvinnodominerat ska vara det där människorna inte bort i "riktiga" hus.

I övrigt var filmen helt okej. Var kul att se på och riktigt mysigt med sagofeeling.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar