måndag 24 september 2012

att lyssna.

Det här med podcasts har varit ett huvudbry för mig de senaste veckorna. Så fort jag gör vad som helst som enbart involverar min motoriska förmåga lyssnar jag på poddar. Detta är livsluft. Risken finns att jag dör av tristess annars. Vågar inte prova att stänga av, vem vet vad som kan hända om efter en och en halv timmas tyst diskande?!

Först var det Tankesmedjan och sedan Morgonpasset som började sända efter sitt sommaruppehåll. Ljuvliga tider! Till att börja med i alla fall. Morgonpassets poddar visade sig vara bantade och inte innehålla alla minuter flams och trams om absolut inget speciellt, så som podden såg ut i våras, vilket ju är det innehåll jag älskar. Morgonpasset är kompisgänget jag hänger med varje dag, bara det att de inte är fullkomligt medvetna om min existens. Då gillar jag inte när någon klipper bort delar ur vår envägskommunikation. Usch och fy! Visserligen verkar detta ha bättrats väldigt sedan terminen startade. Jag skulle uppskatta att de blivit ca 30 min längre sen dess.

Anyhow. Sedan kom nästa aber i och med att Sveriges Radio lanserade sin nya app (palla ladda ner från hemsidan och lyssna via valfri spelare när jag ändå vandrar omkring med telefonen hela tiden). Den visade sig vara sämre än ruttet åsnebajs. Det enda fina var att hela skärmen nu lystes upp av grandiosa bilder av ännu mer fantastiska radioprofiler. Men vad gör det när man inte kan hantera sina nedladdade filer till hundra procent utan internetuppkoppling? Den gamla versionen gick fortfarande att använda, men ungefär tre gånger efter att man öppnat upp den (om än bara för att pausa) poppade en ruta upp som uppmanade en att ladda ner den nya appen. Så. Jävla. Jobbigt!

En går på stan och lyssnar på valfri människa just babbling away när man plötsligt ser någon man känner (hatar detta moment btw). Tar upp telefonen, öppnar appen, trycker bort en två tre (!!!) rutor innan man kan pausa flödet. Av med hörlurar. "Heeeeej!" Kram. Bara det att personen redan är förbi kram-stadiet och en framstår som nonchalant idiot. Well, jag och mitt kontrollbehov gillar inte att missa information. Inte ett dugg.

Förra veckan fick jag för mig att jag skulle expandera mitt lyssnande utöver utbudet hos SR. Jag sökte efter funktionsdugliga (gratis!) appar. Podkicker funkade bäst, men var kanske den tredje jag provade under en svordomstät halvtimma. När jag väl gav mig ut för att söka podcasts (inte för att jag var ute efter någon speciell) började den förslå antagligen alla med svenskt ursprung den kunde hitta. Därav även de från SR. Så nu har jag en app som kan ha en spellista (!), som minns var i podden man pausat även om appen stängs ner (!) eller om man börjar lyssna på ett nytt spår emellan (!), och som kan söka efter nya poddar i alla ens prenumererade kanaler samtidigt(!). Detta är antagligen vardagsmat för samtliga civiliserade människor där ute, men jag känner mig så jävla nöjd! Jag hjärta podcasts liksom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar