vi går in i andra andningen av vårt nationella 1930-talslajv.

Det spelar ingen roll att alliansregeringen äntligen är borta, och det spelar ingen roll att F! ökade sitt väljarstöd tio gånger om, och det spelar ingen roll att 87 % av befolkningen inte är uppenbara rasister för när landets tredje största parti är historielösa misogyna fascister idioter är glaset solklart halvfullt. 

Efter valvaka satt jag uppe halva natten, skrev dikter som skulle redovisas i skolan, tryckte ut frustration men aldrig tillräckligt för att inte vakna upp och tillbaka in i mardrömmen som vårt valresultat var, och är, tidigt imorse.

Upp iväg till skolan och stirra blint på övervintrade valaffischer som försöker peppa kollektivtrafikanter och i klassen på folkis är vi upprörda tillsammans, kan inte släppa rubrikerna och får värk i handleden av indignation som rinner genom pennan.

Och hela dagen har la belle epoque surrat över mitt bakhuvud och fastän varje rad inte leker parallellt med verkligheten sjunger uppgivenheten i samma färgskala som oss. Hade jag haft mer än tre timmar sömn balanserat mellan mina hjärnhalvor hade jag skanderat på sergels torg, tillsammans alla medmänniskor, och kan inte vara nöjd med min frånvaro ikväll.

När drömlandet tidsmaskinat mig fram till tisdagen, till imorgon, är det dags att damma av en gnutta framtidstro och jag hoppas att dess gömställe är tillfälligt för jag måste orka leva när jag vaknar upp igen. För jag vet att det gömmer sig i kvarteret kring hjärttrakten, torkar tårarna och räknar långsamt till tio.

årssummering 2013.

Årets uppgift: Börja skriva en bok.

Årets depression: Sociologi I. Bara tanken på enkäter och intervjuer får magen att vända sig nu. Det var ungefär vad kursen kom att handla om för mig.

Årets räddning:

Bör inte läsas som att Wolowitz eller The Big Bang Theory skulle hjälpt exeptionellt under året. But magics!

Sen bör vi heller inte glömma att i princip alla mina gamla favoriter som lasats ut från Tankesmedjan startade egen podd. <3

Årets vän: I love every pony!

Årets nykomling(ar): Louie & Chris.

Årets konsert: Steven Wilson. I Stockholm eller Göteborg? Ingen aning. De flyter samman på förstaplaceringen.

Årets kommer-aldrig-glömma: Träffa Steven. Prata med Steven. Krama Steven.

Årets dricka: Lattes med katter i skummet. Tack Lou!

Årets maträtt:Efterrätt(spaj)erna jag och Emmy traditionsenligt gjorde varje måndag inför Game of Thrones i våras. Och så har jag återupptäckt strössel. Fy fasiken vad underskattat det är!

Årets klarar-mig-inte-utan: Smartphone? Hörlurar? Lägenhet, mat, vänner, elektricitet? Buffy?

Årets resa: En liten helg till Göteborg med Emmy. Fy fan. Jag kan inte föreställa mig ett scenario där den kunde blivit bättre.

Årets bråk: Jag verkar inte bråka vidare ofta.

Årets film: Cloud Atlas var som en fantastisk käftsmäll. Så fort den var slut ville jag se den igen, och när det gått ett tag vågade jag inte se den igen med tanke på storheten. Så här på sluttampen kom även bio-favoriterna Catching Fire och The Desolation of Smaug.

Årets bok: Det går inte att välja EN bok. Men herregud så mycket Buffy-fanfiction jag har läst i år. I övrigt, svalt klassiker en masse och debatterat post-apokalyptiska samhällen i bokcirkeln.

Årets hjälpande hand: Mina egna som stickar istället för att bli galna på att göra ingenting.

Årets jag-ångrar-faktiskt-lite: Att jag inte förstod tidigare att jag behövde någon semester från mitt huvud i somras.

Årets befrielse: Färger. Skalan rödrosalila framför allt. 

Årets upptäckt: Welcome to Night Vale. Dr Who. Once Upon A Time. Neil Gaiman. Att läsa klassiker. Tartex. The Lizzie Bennet Diaries. Fan art. Firefly. Så många podcasts! Tumblr.

Årets lyckligaste dag: 24 november.

Årets chock: När Morgonpasset i P3 ringde upp.

Årets årstid: Det här är en så jävla självklar punkt. Inte bara är sommaren per default bäst, jag hade dessutom kattbesök större delen av den.

Årets fest: När Lou&Chris fyllde år, fyllde en lägenhet med vänner från hela världen och spanska var majoritetsspråket. Jag fick äta paella för första gången och kunde inte sluta dansa när vi åkte och bowlade, mums! Den enda festen som kommer i närheten är midsommarfirandet. Finaste vännerna, roliga spel och nakenbad mitt i natten. Underbart!

 Årets garv: Att börja rollspela. Inte att det är skämtet, men det skrattas alltid så himla mycket där. Det är nog få andra tillfällen jag ramlat till golvet och gått sönder under året.

Årets skämt: Det jag kan komma på som återkommit flera gånger och använts som skämt är ansiktsfärgerna.

Årets ord: Älva. Fanfiction. 

 

Årets mest frivilligt välbesökta plats: Är inte alla platser utom fängelser frivilliga att besöka? Så svaret borde vara där jag varit mest? I min lägenhet. Var annars? Hemma hos Emmy&Simon, Lou&Chris, diverse caféer som har en egen punkt i listan, Stockholms Universitet.

Årets mest uppskattade plats: Jag fortsätter min livslånga kärleksrelation till sängen. Där behöver jag minst känna av att min kropp existerar.

Årets flitigaste redskap: Smartphone.

Årets drog: Fanfiction. På riktigt. Jag har svårt att få mig själv att göra något annat.

Årets låt: Enligt last.fm har jag lyssnat flitigast på The Watchmaker. Det är ett rimligt antagande. Den är ju så sjukt bra. (men Richard säger att jag har fel, det är faktiskt Get Back.)

Årets lögn: 

Årets sanning: Historieämnet är min grej. Sociologin lärde mig åtminstone så mycket.

Årets bäst välbehållna löfte: Veganism. Feminism. Antirasism. Att inte klippa av mig håret (och jag var otroligt sugen flera gånger!)

Årets sämst välbehållna löfte: Den här punkten kan ge svaret på varför jag sällan avger löften. Jag tenderar att bara ge löften jag avser hålla.

Årets mest skrämmande händelse: Att oppositionen gång på gång är så svag, och att främlingsfientligheten växer oavbrutet.

Årets det-trodde-jag-aldrig: Att jag skulle gå upp halv sju frivilligt, men så hade jag varit utan Morgonpasset i över två månader också. Ja, jag är galen.

Årets komplimang: Att få nya vänner.

Årets jag-hatar-dig: Regering och riksdag. Honorary mention går till Carl Bildt och Tobias Billström. (nej jag har inte glömt SD men det är en ännu öppnare dörr att sparka in)

Årets citat: How am I supposed to remember?? Jag skulle gissa att det var något bra någon sa någon gång.

Årets förlåt: Hände inte direkt.

 

Årets kallaste händelse: Vintern som aldrig ville ta slut.

Årets hetaste händelse: Sommaren som äntligen var somrig.

Årets läskigaste mojäng: Att leka med henna var ganska läskigt, men kul!

Årets går-ej-att-lyssna-på-utan-tårar-låt: Jag önskar att det fanns en sån låt, då kanske det skulle bli lättare att kunna gråta. Men nej. Om det skulle vara någon är det The Watchmaker.

Årets pigga-upp-låt: 

Årets café: Mineur får konkurrens av Hållbart & Njutbart där Lou jobbar. 

Årets te: Grönt, fläder och någonting. Äpple kanske.

Årets se-upp-till-artist: Liv Strömquist.

Årets jag-klarar-mig-faktiskt-utan: Sommarjobb.

Årets tv-program: The Daily Show. Game of Thrones. 

Årets tråkigaste högtid: Thanksgiving, eftersom den faktiskt skulle firas med vänner, men missades.

Årets lyckligaste stund: 24 november.

Ser fram emot under nya året: Amanda Svensson släpper ny bok och Sandra Beijer romandebuterar. Ett antal bio-filmer. Om allt går som planerat reser jag och Richard dessutom till Japan. (!!)

Löften för nya året: Sluta undvika det för stora antalet läkarbesök jag borde göra. Bli klar med min kandidatexamen. (Börja studera på folkhögskola, hoppas hoppas!)

recept för bra födelsedagshelg:

1. Festa med bra kompisar, mycket sötsaker och lek med gnuggis-tatueringar. Fördel om minst en snubbe har kjol. Om det också råkar vara din man är det full pott!

2. På själva födelsedagsdagen, åk till Cosmonova och se en film om isbjörnarna i Arktis.

3. Ta med (bästis och mamma!) de som inte tycker att du är konstig som vill se en film om isbjörnar på din födelsedag. Njut av att det tydligen är Paul McCartney som bidragit med musik till filmen.

4. Låt syster ansluta sällskapet och avrunda med asiatisk mat. Om nom nom!

om födelsedagar och sånt tjafs.

Alla älskar Richard. Naturligtvis. Han är inte bara omöjlig, utan också väldigt charmig. Följaktligen vill folk gratulera honom på födelsedagen vilket lett till att han flera gånger idag skrikit högt och illa över telefonen. Den slutar ju inte ringa. När jag tvingade honom att öppna mina presenter var det till jämmer och elände. Snart är dagen åtminstone över. Tur det. Tjafs som födelsedagar står en inte ut med hur länge som helst.

ELLER?!?!!?!?!?!?

i'm your stay at home-cheerleader.

Idag börjar mitt lag spela i Kubb VM. Heja Team Alpha Super Awesome Cool Dynamite Wolf Squadron!! Jag förväntar mig tjusig vinst när vi ses igen.

midsommarafton.

Midsommar, för alltför länge sedan men fortfarande den här sommaren, firade vårt lilla kompisgäng hemma hos Dogma.

 Simon var där, pepp på snapsvisor.  Där är blommor, dammar och katter överallt (I wish). Vissa i sällskapet, hardcorestudenterna, hade släpat med sig böcker med snapsvisor och envisades med att vi skulle sjunga.

Jag var inte pepp, så nöjde mig med att vara åskådare.

Jag kommer inte över faktumet att majoriteten studentsånger är så alkoholfokuserade. Så coolt är det inte med sprit, inte ens i närheten. Var är mångfalden? Eller ja, ibland slinker det in lite sexism också. Glömde det. 

Efter midsommarmaten satt vi i solen och lät magen vila. Eftersom vi uppskattar sovmorgon inföll detta under solens nedfärd.

Detta är vad som händer mig när jag tillåts lägga ner huvudet efter ett mål mat. Jag blir så trött! Till mitt försvar vill jag påpeka att detta dessutom var efter ett stycke migrän-tablett och att resan varit, hur ska jag beskriva det?, påfrestande. 

Efter en kortare slummer petade folk på mig och meddelade att vi skulle flytta oss till inomhuset för vidare umgänge. Där serverades ett brädspel av asiatisk härkomst. 

Strecken på korten är vindens väg. Ens markör följer hela tiden vinden och ska hålla sig kvar på brädet för att inte förlora spelet.

Kotten dök upp. Jag lockade. Hon dissade. Emmy. Kattens människa. Syns det?

Marsie.

Med det här folket kan jag spendera oceaner av tid utan att tröttna. Det finns alltid intressanta och roliga saker att prata om. Innan det blev dags för nattbadet spelade vi en omgång till.Och när vi kom tillbaka från vattnet placerade jag mig så nära katten jag bara vågade. <3

Jag och Tobbe. Mikoto. Känner mig smånöjd över att ha fastnat på bild. Det är inte ofta det händer. Är kul att Emmy blivit så pass bekväm med kameran att hon plockar upp och skjuter med den nu.När himlen började röra sig mot ljuset igen smög jag och Emmy in i sovrummet och somnade. Pojkarna tog sig ner till det stora huset och slumrade där. Morgonen efter vaknade jag till ljudet av Tobbe som ylade efter jäst och sedan igen av Princess Bride. Måste sommaren verkligen vara slut snart?