söndag 12 augusti 2012

300mg venlafaxin/dygn

Utan min medicin skulle jag inte klara av att plugga heltid. Utan den skulle jag inte orka ha en vardag som sträcker sig utanför lägenheten. Utan den ligger jag i fosterställning på golvet och tänker ut sätt att döda mig själv på. Ändå vill jag bara bli kvitt den. I alla fall idag.

Jag känner ingenting. Något driver mig till att gå omkring halvnaken, inte äta ordentligt och att titta på dålig film i takt till en olustig förnimmelse. Jag känner inte att jag mår dåligt. Jag bara vet det. Medicinen hugger av ångesttopparna och den når aldrig högre än mina inälvor kan hoppa. När känslan stiger allt högre upp i min kropp, förbi bröstkorgen och upp mot halsen, då blir det värre. Nu kommer det aldrig högre än buken. Det är inte nära nog för att få mig att gråta ut det. Känslan i magen är inget jag kan brottas med och därför stannar den.

Please don't spoil my day I'm miles away and after all I'm only sleeping.

måndag 6 augusti 2012

En sak jag verkligen gillar med min soffa är att den är riktigt jävla skön. Jag sov i den tills jag var ungefär tretton bast. Därför vet jag att den gör sig alldeles utmärkt som tillflyktsort för en ledsen lillasyster. Det gillar jag verkligen.

lördag 4 augusti 2012

the vegan lifestyle.

Midsummer 2012 Summer equals bbq.
Food. Ish.
Att ta steget och bli vegan var svårare än det att bli vegetarian för ett antal år sedan. Att bli vegetarian krävde ingen vägledning eller kunskap. Det var bara att göra. Veganismen kräver ett ständigt studerande av innehållsförteckningar och sökningar efter lämpliga baknings-substitut (till exempel ägg).

Vad som verkligen särskiljer veganism från vegetarianism i mitt liv är främst bemötandet från omvärlden. När jag blev vegetarian frågade folk varför, mest av nyfikenhet, men hade oftast en grundläggande förståelse för beslutet. De flesta människor (läs: alla utom killar som verkar ha ett behov av att vara macho) vet med sig att det inte är oproblematiskt att äta djur. Veganism får däremot människor att reagera och ifrågasätta. Ibland ställs frågorna på ett sätt som gör att det låter som om jag har gett upp meningen med livet. Den absolut vanligaste frågan är 'men vad äter du då?' Jag svarar 'allt'. Jag tänker inte vara något annat än normen inför mig själv. Jag äter allt som en människa borde äta och kött ingår inte i den kategorin. Det är jag fullkomligt övertygad om.

Det värsta med att vara vegan är samma som när jag var vegetarian. Mänskligheten är det värsta. Att samhället inte förändras. Att liberaler blir förbannade enbart inför tanken att införa EN dag i veckan då det inte serveras kött. Deras valfrihet skulle nämligen kränkas. Det är så sjukt att de med näbbar och klor kämpar för sin rättighet att välja kött till sin måltid utan att en gång reflektera över djurens val och rättigheter. Att familj och vänner fortsätter sin gamla vana, gör något jag hatar men måste leva med. Jag blir inte arg, frustrerad eller ledsen över det. Känslan ligger långt förbi alla de benämningarna. Faktumet att tortyr och mord begås i namnet av människors höga nöje (för det är vad smaken är) ger mig en hård klump i magen som aldrig kommer försvinna. Världen är verkligen ett ruttet, äckligt ställe där jag inte vill leva. Tyvärr verkar det inte som om jag har något val.

Sluta ryck på axlarna och ta dig tid att titta på videorna och klicka runt lite på några hemsidor! 

söndag 8 juli 2012

fuck you juli.

Midsummer 2012
Det här kan vara den segaste sommaren i mitt liv. Detta är helt oprovocerat. Det är inte jag som har jagat iväg alla människor från stan. Det känns som om bokstavligt talat alla människor jag känner är otillgängliga. Mitt driv att underhålla mig själv har dessutom börjat tryta så lågt att det enda jag gör under de tolv timmar på dygnet då jag inte sover är att titta på anime, läsa böcker och äta kakor. Jag har åtminstone hunnit lyssna igenom The Hunger Games Trilogy, ramlat igenom en Murakami och är nu 100 sidor in i The Game of Thrones. Det är det enda som tröstar mig. Särskilt eftersom Tankesmedjan slutar sända nu. Bu-fucking-hu!

söndag 1 juli 2012

gränsdragning osv.

Israel 2012/Saturday
Det land som syns bakom mig på bilden är Syrien. Min frukost åt jag idag medan jag såg på gårdagens nyhetssändning. De sitter i Genève och pratar om att landets konstitution behöver förändras. Vilken tur att vi fick samman alla viktiga människor i ett och samma rum så att de kunde komma fram till den slutsatsen. Därför, med massakrer och våld och världspolitik som är out of order gjorde jag ironiskt denna pose. Den hade passat på platsen annars, ovan molnen och allt, men med tusentals mördade är det svårt att vara fullt så lugn. 

PS. Sommarlov. Sover mer än tio timmar per natt. Sedan en tupplur på dagen. Mardrömmar hela tiden. Jag verkar aldrig kunna få nog med sömn.

lördag 30 juni 2012

könsmaktsordningen forts.

Det här är bra skit. Jag läste boken förra sommaren, här gör Sara Hansson en apbra sammanfattning i serieformat. Read it and weep my friends.

fredag 29 juni 2012

en resa på gott och ont.

Israel 2012/Tuesday Israel 2012/Tuesday
Det gör så ont att läsa det här. Jag håller på att gråta vid varje inlägg. Det är så nära. Jag var nyss där, men på andra sidan muren. På andra sidan militärer och rasism. Jag var ingen random turist. Jag kom enbart för att hälsa på min släkt, se mitt nya kusinbarn och gå på ett bröllop. Eftersom min morbror är guide och landet innehåller många spännande och vackra platser åkte vi också självklart runt och spanade in olika ställen. Vi var hela tiden på den trygga sidan, men tanken fanns åtminstone hos mig hela tiden.

Jag älskar mina släktingar som bor där, hur hebreiska och anti-palestinska de än må vara. Oftast märks kriget och ockupationen inte alls (vilket är rätt sjukt), men ibland är attityden en perfekt spegling av den israeliska propagandan. Det gör så ont att höra. Av någon anledning tänker jag på Jesus (vilket är väldigt bisarrt då jag inte på något sätt är kristen, dock ett stort fan av Jesus Christ Superstar) när han hänger på korset och ber Gud att förlåta sina mördare eftersom "de inte vet vad de gör". Det är hållningen jag måste anta för att stå ut. Jag intalar mig själv att de är tvångsmatade med lögner tills de totalt har internaliserat dem och gjort dem till sina egna. Jag står inte ut annars. 

Till en början orkade vi ifrågasätta, ställa kritiska frågor och utmana värderingar. Efter ett par dagar inser vi att vi på en ynka vecka inte har en chans mot resten av årets massiva "nyhetsintag" och vi anstränger oss för att enbart nicka och byta samtalsämne. Oftast misslyckas vi, för till slut går det inte att hålla tyst om något så fel.
 
På väg från Jeriko till Jerusalem. Ockuperad mark.
Öken. Berg. Beduinläger. Öken. Berg. Beduinläger. 
Sedan, stenhus i flera våningar. Träd och gatubelysning.
"Det här är en judisk bosättning, eller hur?"
"Vad? Nej, det här är en ny stad."
Helt blank. Aningslös om att vi skulle kunna tänka något annat om det.
Ett helt vanligt bostadsområde.

Det gör så ont och jag mår illa och hatar det. Hatar det hatar det hatar det.

fredag 25 maj 2012

en liten hyllning till två gudar, musiker av högsta kvalitet. den ena mer nördig än den andra, som har min favorit-sångröst.



I do like them nerds. Jag ser en koppling mellan min dyrkan av Steven Wilson och det faktum att alla snubbar jag förälskat mig i har varit nördar. Dock bara en av dem inom musikgenren. Människor som är superpassionerade över någonting, hur obskyrt det än må vara, intresserar mig. Mitt senaste fynd har lärt mig uppskatta söta koreanska personer, Starcraft-turneringar online och att ständigt ifrågasätta omvärldens kulturella praktiker.

PS. Mina egna nördigheter är inte tillräckligt udda för att kunna specificeras än. Kan dock rabbla alla Sveriges kungar fr o m Gustav Vasa och det är jag mäkta stolt över (ironi).

onsdag 2 maj 2012

ett av april månads topp tre bästa händelser var något jag bortprioriterade för en konsert. tur då att den filmades!

Det är saker som denna som ger mig en gnutta hopp. Att tongivande personer säger som det faktiskt är. Dock så deprimerande eftersom sanningarna som uttalas har apokalyptisk potential. En kämpaglöd väcks inom mig som faller ner i krämpor efter sina första, bestämda steg. Kan jag verkligen göra något mer än jag redan gör? Och vem skulle lyssna?

onsdag 28 mars 2012

soja ftw.


På grund av stor förfrågan (Emmy) får jag dela med mig någon slags grundrecept till sojafärsbollarna vi tillagade för några veckor sen. Alla mått är cirka och jag rekommenderar att det höftas och provas rejält vid tillagning.

2 dl sojafärs (i torrt tillstånd)
0,5-1 dl ströbröd
1 dl vatten + 1 msk potatismjöl (men vi använde inte allt, möjligtvis hälften)
Finhackade oliver, efter behag.
Valfri kryddning. Typ paprikapulver, salt och peppar, oregano etc.

Jag är mästaren av avancerad matlagning! Not. Ovan syns kvällens mästerverk. Ugnsrostade rotfrukter med sojakött och tsatsiki. Vi provade tsatsiki gjord på sojabaserad yoghurt för första gången. Jag hade blivit tipsad att överanvända övriga ingredienser för att undvika bismak av soja. Sagt och gjort använde vi tre rejäla vitlöksklyftor. Alltså har jag lite svårt att utvärdera resultatet eftersom det mest smakade vitlök. I vilket fall var det ändå väldigt gott :)

tisdag 27 mars 2012

fredag 23 mars 2012

PMS-helvete.


1. Varför skriver alla traderare "ÄKTA SKINN!!"? Som om det vore något att skryta med. En väska/ett par skor/en soffa gjord av ett före detta djur. Jag vill leva i en värld när det står "GARANTERAT INGA DJUR!" i annonstexterna.

2. Den ursprungliga tanken var att jag skulle säga hej då till semlor idag, äta min sista på Värmdös finaste konditori efter jobbet. Sen kom jag att tänka på kalvar och kycklingar, helt ensamma i fabriker. Så jag beställde en fralla utan mjölk och ägg i med grönsaker på. Jag fick en med skinka.

3. Jag känner mig bara så otroligt ledsen på världen. Så otroligt jävla jätteledsen. Därför är det officiellt HELT OKEJ att strunta i att plugga, rafsa fram chokladen ur kylen (håller på att äta bort animalierna vi har hemma) och bädda ner mig och se femtontusen avsnitt av Project Runway.

Uguuu~