Rhodos, dag sju + åtta

Sista dagen på ön besökte jag, Mirre, Danne och Daniel ett vattenland i närheten av hotellet. Det såg hur kul som helst ut på avstånd med annorlunda vattenkanor och sånt. Det var länge sen vi åkte sånt och hade inget inplanerat för den dagen så vi betalade den hiskeligt dyra entréavgiften och solade ett tag innan vi provade att åka. AJ! Alla skarvar var superdåliga och det gjorde jätteont när man åkte. Inte värt pengarna och vi gick inte tillbaka efter lunch utan stannade vid vår pool.

Bilden ovan är typ den enda jag tog på hela dagen eftersom vi bara var vid pool och vatten (och dålig uppsikt över kameran är ingen bra idé...) hela dagen. Syftet med den är att visa för världen vilket häftigt hår hon får om hon undviker plattången i en vecka. Snyggare än någonsin! Tycker alla utom hon själv i alla fall...

Sist men inte minst, avresedagen. Den var kvav och jättevarm. Vi passade på att spela ett sista parti lufthockey innan bussen kom och det blev riktigt svettigt i hettan. På flygplatsen insåg vi att vi skulle bli tvungna att väg in alla väskor, alltså även handbagaget, och eftersom vi slagit rekord i spritinköp blev vi lite nervösa och började klä på oss alla tröjor, jackor och kameror som skulle ligga i handbagaget. Mamma stoppade till och med ner en necessär i fickan... Lite extremt och varmt blev det. Sedan måste jag tyvärr meddela att Rhodos flygplats kommer nära Zürich i tävlingen om världens tråkigaste. Dock slapp vi sitta på denna i över sju timmar. Pluspoäng för det!

Allt som allt en väldigt trevlig, rolig och avkopplande resa! Det gör vi om!

träningsvärk...

Min kropp känns som dagen efter att vi hade en två timmar lång brottningsmatch på scouterna - allt gör ont! Bara man rör lätt med fingrarna över mina revben gör det ont. Att gå gör ont. Att sträcka sig gör ont. Att gå upp ur sängen tio gånger för att trycka på snooze för att man tycker så synd om sig själv för att det gör ont gör ont. Det enda som lättar upp stämningen lite är att Kelso sov i min säng nästan hela natten. Och nu när jag har käkat frukost och tittat på TV kom han och smög upp i min famn för att mysa. Lilla plutten.

091109

Pappa lurade mig! I flera veckor har han tjatat på att jag ska följa med honom och jympa på friskis&svettis. Jag råkade ge efter och lova någon gång när jag var svag i skallen innan tentan, och så fick jag igårkväll veta att det skulle serveras ett intensivpass. Eftersom det var planerat till idag var det för sent att backa ur, men... Jag är en liten tjej! Inte fasiken har jag på några intensivpass att göra?

"Intensivpass? Jag brukar träna medium." Syrran.
"Intensiv?" Tjejen i kassan när jag betalade.
"Haha." Mamma.

Huu.

Det gick dock rätt bra. Visserligen sa musklerna goodbyes och stängde av efter halva styrke-delen, men det kunde jag ju bara räkna med. Styrka är inte riktigt min styrka. När det var slut kände jag mig nästan spyfärdig, men bara nästan, och det hade nog mest att göra med att det var ett lunchpass och att jag inte har förmågan att äta frukost. Kände mig pigg efteråt och vi gick och åt sushi. Mums! Inhandlade sedan material till fler rosetter. Här ska det pysslas!

Efter att vi hade käkat råkade det bli så att pappa provade skidhjälmar. Hur gullig på en skala? ;)

Rhodos, dag sex

Förmiddagen, dag sex, låg vi vid poolen. Läsa, bada, sola, läsa, bada, sola. Upprepa. Underbart. Helt underbart tills kranvattnet slutade rinna. Ingen toalett, ingen dusch (för att bli av med kloret) etc. Vi åkte tidigare in till stan än beräknat.

Vi åt lunch på en restaurang med skyltar i taket och en kypare med falskskyltad Volvo.

Ännu mer Amstel. Snälla greker, det finns fler än EN ölsort! Dock hade just det här stället faktiskt en god helvegetarisk rätt. Helt otroligt! Pluspoäng.

Efter lunchen gick vi till Gamla Stan, samma gamla stad som vi var i första dagen. Efter att ha kollat i turistbibeln insåg jag nämligen att det låg en gammal Johanniterriddarborg i ena hörnet av den gamla staden med ett museum. Jag släpade alltså med mig päronen och Daniel dit medan syrran och Danne fortsatte leta krimskrams. Här är mamma på "riddargatan".

Riddarborg (Bloggerbild! Dålig kontrast och färger. Sådär ser den verkligen inte ut i min dator! Grr!)

Väl inne i borgen visade det sig att museet mest visade gamla arkeologiska fynd från ön. Krukor, statyer etc. Visserligen häftigt, men jag var mer intresserad av riddarna! (läste ju Arn hyfsat nyligen...) Det var ju trots allt riddarnas stormästares palats. Efter att ha gått igenom hundra rum av gamla keramikfynd gick vi över till en annan del av byggnaden. Till en början såg det lovande ut, men sedan blev pappa nedskiten av en ilsk duva. Sedan fortsatte det i samma nedslående stil. Hela våningen visade bara mosaikgolv, vilka inte ens var original eller från samma ö. I det sista rummet hittade vi några gamla riddarkläder. Ingen skylt eller något informativt över huvud taget. Jippie.

Men inte hängde vi läpp för det!

Vi träffade Mirre och Danne och dumpade mappa på ett café inne i själva stan. Sedan gick vi tillbaka till gamla stan igen. Men först parfotosession på murarna...........

Den helt klart bästa bilden på mig, Daniel och Danne! :)

Jag och världens finaste!

... mina nya coola shorts!!

Mirre och Danne! Notera den gulliga lilla månen.

Någonstans här spontanshoppade jag och Mirre varsin oljemålning.

När vi kom tillbaka till stan hade mappa hamnat mitt i ett politiskt möte inför det stundande valet (samma dag som vi skulle åka hem, 4/10). De grekiska socialdemokraterna är helt klart mer högljudda än sina svenska motsvarigheter.

Vi träffade vår bekant på ön och käkade middag. Sedan drog vi till hens partners bar. Notera nu skillnaden i bildkvalitet på bilderna på mig och Daniel nedan. Den första är från flickr och de andra två från blogger. De ser ju helt förjävliga ut, men all skit kan man ju inte slänga upp på flickr?! Hur som helst hade vi lite roligt på den här baren. Finsk karaoke och så.

Till slut tog vi bussen tillbaka till hotellet. Det var slutet på dagen före dagen före hemresedagen.

musiken på radion

Jag fick precis lite ökad respekt för syrrans radiokanal som hon alltid ändrar vår lilla bärbara i badrummet till. Helt plötsligt börjar de spela Stevie Wonder! Jag var helt övertygad om att det var P3 och kände mig redan då lite imponerad, men sedan att en kommersiell kanal skulle spela hans musik kändes rätt coolt. Woho, nu blev jag gladare!

konserter

När sällskap för en konsert löst sig krånglar nästa till sig. Felicia följer med på Tokio Hotel (yay!) och Emmy måste vara i skolan när Placebo spelar på fredag (bu!). Men tur i oturen är att jag hittat en förträfflig liten person att ta över biljetten, nämligen Daniels lillasyster Ellinor (yay!). Slutet gott, allting gott. Och nu ser jag bara fram emot fredagen! Lyssnar på gamla Placebolåtar i lurar (eftersom syrran skriker genom väggen) och ryser i hela kroppen. Att upptäcka gammalt på nytt är underbart.

tentamen 091107

Usch, säger jag bara. Det var inte kul.

För det första tog de upp en massa namn och personer som inte täcks av instuderingsfrågorna. Hela grejen med instuderingsfrågor är väl att om man pluggar på dem ska man vara förberedd för vad som kommer på tentan? Och om man har 92 instuderingsfrågor, borde man inte ha tillräckligt material till tentafrågor utan att behöva göra avstickare ut i periferin? Dessutom kände jag ju inte ens igen namnen. Det var inte personer vi pratat om som inte funnits med bland instuderingsfrågorna, utan några helt nya snubbar.

För det andra lugnade vår lärare oss angående noggrannheten runt årtal och dylikt. Ingen av oss var ett dugg redo på det fokus det fick bland frågorna. Det var "när dog han?" och "när levde de här?" och "när började den här rörelsen?".

För det tredje har jag ingen aning om var gränsen för godkänt går. Alltså kändes det inte som man ville fira utan snarare deppa när det var över eftersom hela tentan var så annorlunda från det vi blivit ombedda att plugga in. När får vi svaren och när är omtentan?

Nu lyssnar jag på musik och skriksjunger. Placebo blir bra. Oh, the frustration.

Remember, remember...

Nej, jag glömde inte den femte november. Jag sa till Daniel "vill du se V for Vendetta ikväll? Det är den femte november och jag har glömt det två år i rad och vill inte glömma det i år igen." Han sa att han inte var så sugen på att se den filmen så vi satt med mina instuderingsfrågor istället. Så filmen har jag sett bitar av till lunch. Den är fortfarande en av de bästa. Och ursäkta att jag lägger in en trailer med en urtidsspeaker i slutet. Höjden av maskulinitet och så fånigt.

Nu behöver jag frisk luft.

091105

Jag var stentrött igår kväll men ändå dröjde det minst en och en halv timma innan jag kunde somna. Sex timmar sömn och vaknade med huvudvärk och halsont. Fyfan vad less jag börjar bli på det här. Tack och lov var pappa hemma och gav mig massage och förhörde mig på instuderingsfrågor. Utanför gloppar det (snöglopp...) konstant.

Efter lunch kombinerade jag nytta och nöje: promenad till shoppingcentrum. Om jag ska bli extremt långsökt så var det bara nytta eftersom jag bara köpte helt livsnödvändiga saker som julte (äntligen, det känns som om jag har letat i månader!), tjocka strumpbyxor och braständstickor. Alltså ska jag tända en brasa, sätta på lite pianoklink och sätta mig med en bok...

blä

Över fem timmar konstant pluggande och inhamrande. Jag är död och tillät mig ha den första lediga kvällen på veckor. Huvudvärk och två dagar till tenta. Och så snöade det i stark motvind när jag skulle cykla till bussen. Blev helt blind. Somnade nästan på föreläsningen. Har druckit te och ätit glass konstant sen jag kom hem. Vill att tentan ska vara över så jag kan svepa in mig i massa avkopplat ludd! Nu släpa mig i säng. Let's sleep forever...

091104

Dagen inleds med att pilla ut den största döda musen hittills från under en bokhylla. Jolly good. Duktig katt. Galning. Han satt framför bokhyllan hela kvällen igår. Det såg mest ut som om han luktade på pappas gympaskor, vilket verkade lite misstänkt. Ingen annan hade orkat lägga sig på golvet och undersöka saken ordentligt, så jag fick upptäcka den lilla döingen. Härligt.

Idag ska jag vara i skolan ovanligt mycket. Ska utöver föreläsning träffa kurskamrater och gå igenom våra nästan hundra instuderingsfrågor. Jag blev klar med sammanställningen av dem igår och Daniel började förhöra mig. Vi hann med ungefär 30 stycken på nästan 50 minuter. De flesta frågor har vi hittat svaren till på nätet (vet inte annars hur jag skulle hinna svara på alla själv!) och människan som gjort dem har uppenbarligen humor. Som svar på en fråga om vad var det för skillnad mellan Platon och Aristoteles följde en lång detaljstudie i skillnader mellan deras filosofier, och sedan "Platon var kort och satt. Aristoteles var jättesnygg och med jättefint hår." Vi nästan dog av skratt.

make a wish

Kära jultomten/Gud/mamma!

Jag blir jätteglad om du kan packa in den här klänningen i ett fint litet paket och skicka hem till mig. Den är ju så fruktansvärt söt med mönstret och hjärtat i ryggen! Snälla snälla snälla!

måndagshysteri

För det första: jag kommer inte alls få tillbringa en avkopplande vecka i fjällen. Den drömmen levde inte ens ett dygn innan min nya lärare dödade den. Jag har nämligen tenta dagen innan vi skulle åka hem. Jag får helt enkelt lämna hela det roliga gänget kvar i stugan (med städningen, hehe) två dagar innan beräknad avresa. Snyft!

Föreläsaren på moment numero dos på min kurs (Idéhistoria, tjoho!) var för övrigt en intressant figur. Välartikulerad, effektiv och med ett gulligt stammande avslut på varje milslånga mening. När man är van vid den förra läraren kommer det dock lite som en chock att bli bombarderad med information i den här takten. Jag fick helt seriöst sitta och massera handleden i pausen och ändå har jag fortfarande känningar i armen av skrivkramp. Så fort gick det! Jag blev orolig över att hen inte skulle annonsera en paus i mitten eftersom jag misstänkte att min hjärna skulle explodera av övertryck och armen dö.

Jag har över nittio instuderingsfrågor som enligt planeringen ska vara färdiga till på onsdag då jag ska möta upp några kurskamrater för en superseriös studiecirkel. Då ska frågorna nötas och blötas. Idag har jag kanske jobbat mig igenom tio stycken. Max. Då har jag ändå tillbringat i princip varenda lediga minut med att plugga. Några frågor har jag gjort sedan innan också, men det är fortfarande många kvar. Tack och lov för någon snubbe på internet som ger oss sina svar på över hälften av frågorna... Jag väljer att lita på hens svar för vad fasiken har jag för alternativ? Jag skulle aldrig hinna själv.

Så fullsmockad har den här dagen varit att jag blev uppriktigt arg när Livet i Fagervik kom igång på ettan. Jag vill ju se det! Det är ju en hur gullig serie som helst, och här sitter jag helt fångad bland stoiker och gamla teologer som för länge sedan är döda och begravna! Dessutom var det min tur att dammsuga... Okej, ursäkta mig, den här klagosången slutar på lördag klockan tio noll noll prick. Lovar!!!!!!!!!!!!!

PS. Också sur över att när jag för en gångs skull känner en kreativ rusch och vill redigera och fota som en galning så har jag noll tid över. Skit! Nu slut för idag. DS. DS.

Rhodos, dag fem

Den femte dagen på ön var sista dagen med hyrbil. Då hade vi haft en toss och Daniel-dag och en Mirre och Danne-dag i bilen. Hur skulle vi fördela den sista? Efter mycket diskussion blev slutresultatet en plan som gick ut på att vi skulle stuva in oss fem personer i bilen (alla förutom mamma), åka över till den östra sidan av ön och bada någon timma. Sedan skulle vi åka upp i bergen, hitta en gullig by med något lunchställe och så skulle pappa dumpa oss där för att sedan åka och hämta dit mamma. Det var en komplicerad historia, men vi var optimistiska! Som ni kanske anar blev det inte direkt som vi hade tänkt oss... Nedan följer redovisning med varierat bildmässigt resultat. Vissa är av bra kvalitet (flickr) och vissa av mindre bra kvalité (blogger).

Att komma till stranden gick fort. Den var helt öde, vilket kändes hur lyxigt som helst. Vi kunde i princip ha näckat. I princip. Men det gjorde vi inte. Jag hittade direkt några snäckor och var jättefascinerad.

Daniel begav sig genast ut i vattnet med vår färgglada undervattenskamera.

Saker värda att notera på denna bild: boken som jag trodde att jag skulle vilja läsa efter att jag badat. Well, de fick släpa upp mig ur vattnet när vi var tvungna att åka, så det blev inte så mycket läst. Och så kjolen nere till höger som jag satt och svor över dagen innan vi åkte då jag kämpade som en galning med att få klart den. Resultatet blev faktiskt rätt bra! Seger! I övrigt är den här bilden bara jäkligt mycket ur fokus.

Grabbarna kastade sig i. Jag dokumenterade först.

Mirre doppade nog inte ens tårna utan låg bara och solade.

Sen fick jag äntligen bada. Det kändes kallt först, sedan låg jag som ett litet barn i vattenbrynet och rullade fram och tillbaka med vågorna. UNDERBART!

Och överallt dessa miljoners triljoners små stenar som man försökte greppa om innan nästa våg drog med en ut igen. Gissa hur många jag hittade i bikini-toppen när jag skulle torka mig?

Jag samlade på mig jättemånga snäckor. Den där runda insnurrade typen man absolut inte kan hitta i Sverige. De luktade lite konstigt, lite hav-aktigt, men jag tänkte att det försvinner. FNYS. Mer om det när jag redigerat den förklarande bilden...

Hur som helst så älskade jag den där stranden. Jag hade kunnat stanna där hur länge som helst, så fantastiskt var det! Vi var där kanske en timma innan vi behövde åka iväg igen för att hinna med lunch uppe i bergen. Dammit, tänkte jag och lämnade världens bästa strand och tusen lyckliga skratt bakom mig.

Vi packade in oss i bilen och började bergsbestigningen. Efter ett tag kom vi till by nummer ett. Den verkade genuin och allt sånt vi letade efter, men kändes inte direkt mysig eller välkomnande.

Då tänkte vi att vi åker vidare och tar en by närmare vårt hotell, då blir det ju till och med närmare till att hämta mamma. Vi stannade och tittade på utsikten (bild) på vägen och tänkte att det gör ju inget att vi kommer närmare. Vi passerade två, tre byar med den inställningen och vi blev bara hungrigare och hungrigare.

När vi nästan var framme vid västkusten igen insåg vi att det kanske var lika bra att pappa släppte av oss ungdomar i centrum där vi kunde hitta ett lunchställe medan pappa åkte till hotellet och hämtade mamma. Vi gick en lov runt centrum och hittade inte en enda öppen restaurang. Vi började leta oss neråt stranden för att hitta något där men allt, skyltar till trots, var stängt.

Nu var vi ännu närmare flygplatsen än vårt hotell, och när planen kom skrek det verkligen i öronen. Jag tycker så synd om dem som bor där permanent och måste höra det ljudet många gånger i timman varje dag. Låg hyra?

När vi kunde se havet skickade vi ett sms till mappa och meddelade att allt var stängt och att vi var på väg hem. Det var uppåt trettio grader och vi gick kilometer på stekhet asfalt. Killarna påstod att det inte var så jobbigt, men för mig och syrran som är dysfunktionella när det gäller frukost (vi hade alltså knappt ätit något på hela dagen) var det rätt jobbigt. Till slut skickade vi ett nytt sms och bad på våra bara knän att pappa skulle komma med den luftkonditionerade bilen och hämta oss. Vi blev bönhörda, och hela kalaset slutade med att vi åt lunch i hotellets restaurang. Värdelöst? Kanske inte, men jag hade så gärna legat lite längre på den där stranden...

091101

November vet verkligen vart skåpet ska stå. Första dagen på månaden är det disregn och tunga gråa moln. Hade vi kunnat förvänta oss något annat? Nog för att vissa kanske gillar det, men jag hade föredragit något mer upplyftande som lyst upp de sista gyllengula löven som tappert hänger kvar.

Jag har inte varit ute speciellt mycket för att uppleva vädret med direktkontakt. Den enda utomhusvistelsen var från punkt A till punkt B och några timmar sedan tillbaka igen. A är hemma och B är Niclas hus. Vi satt samlade ett gäng och försökte planera ihop en fjällenresa till januari. Hör och häpna men det verkar lyckas! Roligt, roligt!

Att läsa som en galning börjar jag bli van vid, och nu är det bara tre ynka sidor kvar. Antagligen kommer jag inte ens om fem minuter minnas något alls från det sista kapitlet, men det skiter jag högaktligen i. Just därför gick jag också med på att kolla på en film i tretimmarsklassen med mappa ikväll. Det blev (efter mycket om och men med en hyrd film som BARA hackade) Da Vinci-koden som helt spontant har köpts in. Får jag bara slippa att se när den jävla albinon ska piska sig själv i en evighet kan jag gärna njuta av att få höra lite äkta franska (och förstå lite!) och se Ian McKellen in action.

Men nu måste jag nog ändå läsa de tre sista sidorna. Wish me luck. Godnatt.