simon är bäst på trianglar men vill rita enhörningar. (orkar inte trolla fram amanda svensson-citat, men innehållet ish samma)

i'm working on it.

en av tusen anledningar att jag älskar min man - han är helt galen.

liv strömquist ser inte ner på mina eventuella sambokilon, snarare tvärtom. jag upplever plötsligt inget behov av att dra in magen längre. fuck yeah!

the history of love/nicole krauss

Jag älskade den. En av favoriterna, någonsin.

"den hemliga kroppen" av sara hansson. feministbibel!

it took seven languages to make me; it would be nice if I could have spoken just one.

Jag läser The History of Love av Nicole Krauss. Den är mycket bättre än jag trodde. Har många fler dimensioner. Den berör historia, tävlar mot sig själv i att beskriva olika aspekter av kärlek på bäst sätt och innehar även ett stråk av mysterium. Kanske kommer den nära min favoritkärlekshistoria, Aliena och Jack. Ibland när jag är ledsen läser jag scenen nedan.

ben reaves. < 3

Synd att hn inte svarar på fanmail när man stalkar hnm på facebook. *host*

ola söderholm < 3

Fecking awesome.

årssummering 2011.

Årets uppgift: Klara närapå 100% studietakt för att kunna flytta hemifrån. Och att flytta hemifrån.

Årets depression: När vi fasade ut mina antidepressiva i våras och jag inte kunde tänka på något annat än hur mycket jag ville dö. Sen började vi om med nya mediciner.
Årets räddning: Egen lägenhet, äntligen.
Årets vän: De som jag visste utan tvekan skulle ta emot mig när jag rymde hemifrån.
Årets nykomling(ar): Richard, Metral och Micke hängde jag inte med innan.


Årets konsert: Roger Waters i Globen var coolast, men vill också nämna Red Hot Chili Peppers som var över förväntan bra och Opeth som var ascoola men blev lite förstörda av min huvudvärk.
Årets kommer-aldrig-glömma: Richard, lägenhet, rymma.
Årets dricka: It's got to be tea.

Årets maträtt: Wookade äggnudlar med grönsaker och nötter.
Årets klarar-mig-inte-utan: Vänner.
Årets resa: Tunnelbanan från Alvik till Farsta Strand för lägenhetsvisning. Läste Tvåkönad av Maja Bondestam och kände på mig att jag var på väg att kolla in mitt framtida hem. Några längre resor har det knappt blivit av i år.
Årets bråk: När jag rymde hemifrån.
Årets film: Svårt att säga. Om jag får vara oseriös så The Expendables.
Årets hjälpande hand: Richard alternativt föräldrar som fixade bostadsrätt.
Årets jag-ångrar-faktiskt-lite: Vissa självdestruktiva saker utförda i alltför goda vänners sällskap.
Årets befrielse: Flytta hemifrån!
Årets upptäckt: Starcraft är fan en hel sport och Sayle är jävligt kul.
Årets lyckligaste dag: Med Richard. Antagligen när vi promenerade runt Kungsholmen och doppade tårna i vattnet och åt sushi och glass i somras.

Årets chock: Hur gamla människor blir när de blir ännu äldre. Farfar finns inte längre fastän han fortfarande lever.
Årets årstid: Sommaren.
Årets fest: Jag har inte festat mycket alls det här året. Det är så att jag vill påstå att nyårsnatten var årets bästa fest. Den var fenomenal på många sätt och en speciell turning point.

Årets garv: Sayle. Tankesmedjan.
Årets skämt: Det grisrosa rummet i scoutstugan? Nej men jag vet inte.
Årets ord: Uguu~
Årets mest frivilligt välbesökta plats: Hemma hos Richard innan vi flyttade ihop antar jag. Annars Mineur.
Årets mest uppskattade plats: Lägenheten < 3
Årets flitigaste redskap: Datorn, telefonen.
Årets drog: Kääääääärleeeeeeeeek!

Årets låt: Self vs self - Pendulum feat In Flames
Årets lögn: Vissa människors trollningar.
Årets sanning: Kultur är viktigast.
Årets bäst välbehållna löfte: Nyårslöftet för i år var att snagga mig, and so I did. Att jag efter ett tag lät håret börja växa ut berodde inte på att jag inte trivdes i det. Jag älskade den frisyren väldigt mycket, men jag blev för rastlös. Det är lite trist att se exakt likadan ut varje dag. Jag vill kunna variera mig. Så nu är målet hippie-hår anno 2004.

Årets sämst välbehållna löfte: Att städa?
Årets mest skrämmande händelse: Att vilja dö så mycket att det inte går att tänka på annat. Att rymma hemifrån.
Årets det-trodde-jag-aldrig: Att jag skulle flytta. Att jag skulle bli kär.
Årets komplimang: Richard. Det är helt ofattbart att han vill vara med mig. Så jävla coolt.

Årets jag-hatar-dig: Diverse allianspolitiker. Om jag nu skulle hata någon (inte vidare konstruktivt).
Årets citat: Dunno. Kommer inte på något jag kan dela med mig av i alla fall.
Årets förlåt: Dunno.
Årets kallaste händelse: Hela långa iskalla vintern. När jag sov ensam använde jag tre täcken, en värmepåse och tjocka sockor.

Årets hetaste händelse: Sommarnätter med varm människa under för mycket täcke.
Årets roligaste snubbe: Banderas har en tendens att muntra upp mig.
Årets roligaste tjejer: Emmy-Lou.

Årets finaste grabb: Banderas, Metral som randomly ger mig choklad.

Årets finaste brudar: Fanny, Evve, Emmy, Fine osv.

Årets läskigaste mojäng: BW. Glados.
Årets går-ej-att-lyssna-på-utan-tårar-låt: Ingen speciell och det är fortfarande svårt att gråta. Måste verkligen anstränga mig när jag väl behöver göra det.
Årets pigga-upp-låt: Moves like Jagger och Nyan-Cat
Årets café: Mineur eller Gråmunken
Årets te: Himlagott
Årets se-upp-till-artist: Steven Wilson, Mikael Åkerfeldt.
Årets jag-klarar-mig-faktiskt-utan: Diskmaskin.
Årets tv-program: The Big Bang Theory och How I Met Your Mother
Årets tråkigaste högtid: Påsk? Eller vänta, då var jag ju med coola människor. Men så värst mycket högtid var det inte.
Årets lyckligaste stund: Med Richard i vår säng i vår lägenhet när vi precis har gått och lagt oss. Tryggheten och lyckan att få vara där.

jag typ saknar typ att vara snaggad typ.

genom mitt fönster.

Soluppgången petade på mina ögonlock tills jag vaknade imorse. Och då menar jag verkligen soluppgången, inte solljuset kontra nattmörkret. Från huvudänden av sängen där Richard lämnat mig för viktigare saker (jobb, bleh!) såg jag rakt genom lägenheten och fönstret, ut över trädtoppar där himlen glödde i femtontusenmiljarders färger. Att jag vaknade var kanske en överdrift. Jag tittade upp, noterade att det var sjukt snyggt, somnade om. Hade jag vaknat på riktigt hade jag ju invid texten presenterat en visual aid. Är lite sur nu att jag inte kunde dra mig upp och fota det. Antagligen tänkte jag att lägenheten kommer ge mig fler sådana tillfällen. Det var ju trots allt den första morgonen med klar sikt under hela den långa första veckan vi bott här (och nu är dimman tillbaka).

krisen drabbar alla.

Hela förmiddagen har jag lyssnat på P3 (morgonpasset är mysigt) och det mest intressanta som framkommit är att stackars Berlusconi måste skjuta upp sitt skivsläpp (!) eftersom han är för upptagen med Italiens ekonomiska kris, ett antal rättegångar mot honom och hålla ihop sin regering. Han är allt begåvad den mannen! Kanske har han bara för många bollar i luften? Om lilla Silvio kunde tänka sig att lämna brudarna och musiken ifred så kanske han kunde bli en hygglig politiker? Fast nej.

rant de las musica-chicas.

Detta är inte vad jag vanligtvis terroriserar internet med, men den här videon fascinerar mig. Jesus är ascool och det är roligt att leta symbolik. Kan dock tänka mig att avvara de (allt för många) delar där Gaga dansar omkring i så få plagg hon kan hitta. Det är inte en slump att "starka kvinnor", suveräna sångerskor av någon anledning är mer nakna än påklädda närhelst man ser dem uppträda. Patriarkatjävel. Den närmsta manliga motsvarigheten jag kan hitta from the top of my head är Red Hot Chili Peppers. För typ hundra år sedan. Det var mer påklätt i Globen vill jag lova. Men seriously, den dagen det krävs av en ung sångare att han uppträder i kalsonger och dansar runt (en stång) sådär väääääääldigt sensuellt för att bli en stor stjärna (eller att det händer över huvud taget) slutar jag klaga. LOVAR!

PS. Flyttar imorgon och det här är sista natten hemma hos mamma och pappa. Skjuter upp den resfeberliknande kommer-inte-kunna-somna-episoden och läser lite Questionable Content.

nedräkning: T-2 dagar.

Jag rear ut mitt tonårsrum, allt ska bort. Minnen ner i lådor, bilder samlas in och bäddas ner mellan halsdukar och temuggar. U t m a t t a n d e.

dagens tre bra saker: tors 27 okt (4 dagar kvar)

1. Var bokstavligt talat fem minuter inne hos banken och skrev under de sista pappren för lägenheten. Firade med Jelly Beans och Wuthering Heights av Emily Brontë.

2. Har inte somnat en enda gång när jag har pluggat (!!)

3. Packade ner resten av min garderob förutom strumpor och ytterkläder och hela bokhyllan. Det tog större delen av kvällen, och när jag var färdig insåg jag att min nyinköpta bok fortfarande låg i påsen i hallen.

nedräkning: 5 dagar kvar.

Jag kan räkna upp alla de saker jag flyttar ifrån, men det känns roligare att tänka på allt det jag flyttar till; exempelvis att kunna sova varje natt eftersom min man (sambo!) ligger bredvid mig varje natt och gör mig trygg, i en större säng än min, i en lägenhet med ljuslila köksluckor och röd sovalkov där vi får äta våfflor varje dag. Oh heavens! Och det kommer vara fyra gånger så många bokhyllor som jag har på mitt rum, vilket innebär att alla mina böcker och lite till kommer få plats. Målet är ju att ha en hel vägg helt täckt av bokhyllor. Jag kan inte tänka mig något mer hemtrevligt. Jag hoppas att träden utanför köksfönstret har lite löv kvar då, så det finns aningen höst att titta på vid frukostbordet. L ä n g t a r.

And on a completely different subject, hur coola är inte mina kängor?!

Flashback till när jag var osynlig men utpekad och kändes som om varje dag i skolan var en implosion i min mage. Dagen när jag inte visste vad jag skulle göra, var jag skulle ta vägen för att ta ha hand om känslan och ensamheten och få den att försvinna. Jag gick igenom korridoren, förbi där alla i klassen satt och pratade, hoppade ut genom ett fönster och gick runt huset, in i kapprummet och genom korridoren igen. Ut genom fönstret in förbi ut in för jag vet inte hur många gånger och jag hörde någon säga något irriterat men jag vet inte om det var åt mitt håll.

i have no words for this madness.

två saker:

Först, för den som är lika seg som jag på att lyssna igenom årets alla avsnitt av Sommar i P1 så är det här den kompletta listan av alla från årets säsong jag anser värda att lyssna på:

Mark Levengood
Henrik Larsson
Babben Larsson
Timbuktu
Jonas Jonasson
Nanne Grönvall
Clara Lidström
Johan Wester
Martin Fröst
Gina Dirawi
Maria Wetterstrand
Yukiko Duke
Lars Ohly
Helena Bergström
Dilsa Demirbag Sten

För det andra är det här det enda jag vill lyssna på just nu, om och om igen. Kan vara en av mina absoluta favoritalbum/ep någonsin. Varvar det och King Crimson för att hålla mig i ett någorlunda lugnt och trevligt tillstånd när jag skriver tentan. Hoppas på att bli färdig idag (peppar peppar!).

tentadistraktion.

Jag köper inte nya kläder av princip (bara nya gamla kläder, dvs second hand), men känner mig frestad att vara olydig när jag ser den här bilden. "I think, therefore I nom" Kan det bli mer klockrent? För att vara en person som är löjligt förtjust i funny t-shirts är det lite underligt att jag själv endast äger en, och dess komiska effekt verkar inte ens ha spridit sig längre än till ägaren. Epic fail. Jag får fortsätta tråna på internet och digga Jobjörn. Communist party, woo!

kvack!

Med över hälften kvar att skriva på hemtentan tar jag till desperata metoder för att räta upp situtionen: julmust, singoalla och lösgodis. Jag är så trött på att vara i den här pressade situationen att producera text som man inte har någon aning om ifall den duger eller överhuvudtaget handlar om det läraren vill att den ska handla om. Jag vill bara flyttpacka så jag slipper bo mitt i ett bombnedslag av kassar och lådor. Slippa plugga i ett bombnedslag. Men det har jag inte tid med. Socker löser allt. För ett tag åtminstone.

nattliga tankar (skjuter upp mardrömmarna).

För det första kom jag nyligen hem från (tentauppehållet) Operan. Jag, syrran och mamma såg Carmen. Åh, som jag längtat! Tror jag var 13 år senast jag såg den. Jag kan varenda melodi, varje ton och ofta större delen av texten. Jag tror att en anledning till varför jag var bra på franska i högstadiet (?) är för att jag ständigt lyssnade på mappas LP-version av operan och jämförde de franska texterna med den engelska översättningen i dess booklet. Oh, happy times! Kvällens uppsättning var musikaliskt helt strålande. Det kändes i hela kroppen och hjärtat. Tyvärr var scenografin sämst. Många av sångarna verkade härma pappdockor och ibland såg de knappt åt varandra, fastän de skulle föreställa älskande. Dessutom drog de ner ridån var och varannan minut för att göra drastiska ändringar på scen. Typ flytta en glödlampa eller så. (Obs! Sant.)

För det andra gjorde jag en kopp grönt lime-te när jag kom hem. Om nom nom. Det passade sig fint till lite tentautfyllnadsflummidum. Förklaring är inspirationen vilken jag hämtade av videon nedan. Jag önskar att jag fick skriva en sån här uppsats istället. Hur mycket jag än älskar Simone de Beauvoir kommer jag aldrig sluta uppskatta kreativiteten i nedanstående verk.

"socialdemokratin är inte längre en ideologi, det är en opinionsundersökning"

Ola från Tankesmedjan i P3 säger det jag redan tänker om dagens politiker (och då inte exklusivt om sossarna). Så istället för att jag ska göra ett knapphändigt försök att förklara mig, lyssna!

Tillägg: apropå modeordet entreprenör jag tjatade om tidigare, hur trött börjar man inte bli på "vi måste bli tydligare med att förmedla vår politik"-epidemin som härjar bland alla partier som backade (-ish) förra valet?

Animals Being Dicks. Något så simpelt håller mig från att sova ikväll. Men det är kul att skratta tills man gråter, även om man är ensam.