marknadens osynliga hand har övergivit frescati, annars skulle inget kaffe kosta mer än 20 kr.

1) episk cous cous-sallad. 2) läsa om kapitalism. 3) studentpub!

den bästa sortens leverans.

första föreläsningen på delkursen: har lärt mig att kapitalism och marknadsekonomi är motsatser & druckit manligt kaffe (den andra muggen heter Per).

vi gör veganska sojabullar med oliver i. kassploj ger 5 poäng av X möjliga.

helg i uppsala. underbart som vanligt.

today is caturday.

sputnikälskling/haruki murakami

1. 1Q84: Första Boken av Haruki Murakami finns äntligen leveransklar i pocketformat (vilket föredras, både för handleder, handväska och plånbok)!! Gjorde dock en beställning för tre dagar sedan som redan skickats. Crappers över dålig tajming.

2. Började hemtentaperioden i måndags. När jag åkt från skolan fick jag efter några timmar ont i magen. Sedan migrän på tisdagen. På onsdag morgon nåddes jag av dödsfall (vilket inte riktigt släppt än, även om det inte var någon extremt närstående). Onsdag vid lunchtid var migränen tillbaka.

3. Imorgon har jag inlämning för tentan så den här dagen har varit den enda jag riktigt kunnat ägna åt att skriva. Tack och lov att jag äger på det här ämnet, för det känns rätt lätt att slänga ihop 4-6 sidor genushistoria med inriktning på ekonomi och arbetsdelning. Det är ju typ vad jag pluggade förra terminen, kryddat av januari/februaris studier. Kanske får jag sitta uppe lite halvlänge inatt, men jag känner mig som wonderwoman ändå. Fuck yeah!

ett ord konstigt nog på svenska som i sin anglosaxiska form blir helt bisarrt/tankar från en hemtenta.

jag läser så mycket hellre en bok på soffan än står böjd i 270 graders vinkel i duschen för att möta folks förväntningar.

Jag var visst lite tidig med hår-debatten i inlägget nedan.

simon är bäst på trianglar men vill rita enhörningar. (orkar inte trolla fram amanda svensson-citat, men innehållet ish samma)

i'm working on it.

en av tusen anledningar att jag älskar min man - han är helt galen.

liv strömquist ser inte ner på mina eventuella sambokilon, snarare tvärtom. jag upplever plötsligt inget behov av att dra in magen längre. fuck yeah!

the history of love/nicole krauss

Jag älskade den. En av favoriterna, någonsin.

"den hemliga kroppen" av sara hansson. feministbibel!

it took seven languages to make me; it would be nice if I could have spoken just one.

Jag läser The History of Love av Nicole Krauss. Den är mycket bättre än jag trodde. Har många fler dimensioner. Den berör historia, tävlar mot sig själv i att beskriva olika aspekter av kärlek på bäst sätt och innehar även ett stråk av mysterium. Kanske kommer den nära min favoritkärlekshistoria, Aliena och Jack. Ibland när jag är ledsen läser jag scenen nedan.

ben reaves. < 3

Synd att hn inte svarar på fanmail när man stalkar hnm på facebook. *host*

ola söderholm < 3

Fecking awesome.

årssummering 2011.

Årets uppgift: Klara närapå 100% studietakt för att kunna flytta hemifrån. Och att flytta hemifrån.

Årets depression: När vi fasade ut mina antidepressiva i våras och jag inte kunde tänka på något annat än hur mycket jag ville dö. Sen började vi om med nya mediciner.
Årets räddning: Egen lägenhet, äntligen.
Årets vän: De som jag visste utan tvekan skulle ta emot mig när jag rymde hemifrån.
Årets nykomling(ar): Richard, Metral och Micke hängde jag inte med innan.


Årets konsert: Roger Waters i Globen var coolast, men vill också nämna Red Hot Chili Peppers som var över förväntan bra och Opeth som var ascoola men blev lite förstörda av min huvudvärk.
Årets kommer-aldrig-glömma: Richard, lägenhet, rymma.
Årets dricka: It's got to be tea.

Årets maträtt: Wookade äggnudlar med grönsaker och nötter.
Årets klarar-mig-inte-utan: Vänner.
Årets resa: Tunnelbanan från Alvik till Farsta Strand för lägenhetsvisning. Läste Tvåkönad av Maja Bondestam och kände på mig att jag var på väg att kolla in mitt framtida hem. Några längre resor har det knappt blivit av i år.
Årets bråk: När jag rymde hemifrån.
Årets film: Svårt att säga. Om jag får vara oseriös så The Expendables.
Årets hjälpande hand: Richard alternativt föräldrar som fixade bostadsrätt.
Årets jag-ångrar-faktiskt-lite: Vissa självdestruktiva saker utförda i alltför goda vänners sällskap.
Årets befrielse: Flytta hemifrån!
Årets upptäckt: Starcraft är fan en hel sport och Sayle är jävligt kul.
Årets lyckligaste dag: Med Richard. Antagligen när vi promenerade runt Kungsholmen och doppade tårna i vattnet och åt sushi och glass i somras.

Årets chock: Hur gamla människor blir när de blir ännu äldre. Farfar finns inte längre fastän han fortfarande lever.
Årets årstid: Sommaren.
Årets fest: Jag har inte festat mycket alls det här året. Det är så att jag vill påstå att nyårsnatten var årets bästa fest. Den var fenomenal på många sätt och en speciell turning point.

Årets garv: Sayle. Tankesmedjan.
Årets skämt: Det grisrosa rummet i scoutstugan? Nej men jag vet inte.
Årets ord: Uguu~
Årets mest frivilligt välbesökta plats: Hemma hos Richard innan vi flyttade ihop antar jag. Annars Mineur.
Årets mest uppskattade plats: Lägenheten < 3
Årets flitigaste redskap: Datorn, telefonen.
Årets drog: Kääääääärleeeeeeeeek!

Årets låt: Self vs self - Pendulum feat In Flames
Årets lögn: Vissa människors trollningar.
Årets sanning: Kultur är viktigast.
Årets bäst välbehållna löfte: Nyårslöftet för i år var att snagga mig, and so I did. Att jag efter ett tag lät håret börja växa ut berodde inte på att jag inte trivdes i det. Jag älskade den frisyren väldigt mycket, men jag blev för rastlös. Det är lite trist att se exakt likadan ut varje dag. Jag vill kunna variera mig. Så nu är målet hippie-hår anno 2004.

Årets sämst välbehållna löfte: Att städa?
Årets mest skrämmande händelse: Att vilja dö så mycket att det inte går att tänka på annat. Att rymma hemifrån.
Årets det-trodde-jag-aldrig: Att jag skulle flytta. Att jag skulle bli kär.
Årets komplimang: Richard. Det är helt ofattbart att han vill vara med mig. Så jävla coolt.

Årets jag-hatar-dig: Diverse allianspolitiker. Om jag nu skulle hata någon (inte vidare konstruktivt).
Årets citat: Dunno. Kommer inte på något jag kan dela med mig av i alla fall.
Årets förlåt: Dunno.
Årets kallaste händelse: Hela långa iskalla vintern. När jag sov ensam använde jag tre täcken, en värmepåse och tjocka sockor.

Årets hetaste händelse: Sommarnätter med varm människa under för mycket täcke.
Årets roligaste snubbe: Banderas har en tendens att muntra upp mig.
Årets roligaste tjejer: Emmy-Lou.

Årets finaste grabb: Banderas, Metral som randomly ger mig choklad.

Årets finaste brudar: Fanny, Evve, Emmy, Fine osv.

Årets läskigaste mojäng: BW. Glados.
Årets går-ej-att-lyssna-på-utan-tårar-låt: Ingen speciell och det är fortfarande svårt att gråta. Måste verkligen anstränga mig när jag väl behöver göra det.
Årets pigga-upp-låt: Moves like Jagger och Nyan-Cat
Årets café: Mineur eller Gråmunken
Årets te: Himlagott
Årets se-upp-till-artist: Steven Wilson, Mikael Åkerfeldt.
Årets jag-klarar-mig-faktiskt-utan: Diskmaskin.
Årets tv-program: The Big Bang Theory och How I Met Your Mother
Årets tråkigaste högtid: Påsk? Eller vänta, då var jag ju med coola människor. Men så värst mycket högtid var det inte.
Årets lyckligaste stund: Med Richard i vår säng i vår lägenhet när vi precis har gått och lagt oss. Tryggheten och lyckan att få vara där.

jag typ saknar typ att vara snaggad typ.

genom mitt fönster.

Soluppgången petade på mina ögonlock tills jag vaknade imorse. Och då menar jag verkligen soluppgången, inte solljuset kontra nattmörkret. Från huvudänden av sängen där Richard lämnat mig för viktigare saker (jobb, bleh!) såg jag rakt genom lägenheten och fönstret, ut över trädtoppar där himlen glödde i femtontusenmiljarders färger. Att jag vaknade var kanske en överdrift. Jag tittade upp, noterade att det var sjukt snyggt, somnade om. Hade jag vaknat på riktigt hade jag ju invid texten presenterat en visual aid. Är lite sur nu att jag inte kunde dra mig upp och fota det. Antagligen tänkte jag att lägenheten kommer ge mig fler sådana tillfällen. Det var ju trots allt den första morgonen med klar sikt under hela den långa första veckan vi bott här (och nu är dimman tillbaka).

krisen drabbar alla.

Hela förmiddagen har jag lyssnat på P3 (morgonpasset är mysigt) och det mest intressanta som framkommit är att stackars Berlusconi måste skjuta upp sitt skivsläpp (!) eftersom han är för upptagen med Italiens ekonomiska kris, ett antal rättegångar mot honom och hålla ihop sin regering. Han är allt begåvad den mannen! Kanske har han bara för många bollar i luften? Om lilla Silvio kunde tänka sig att lämna brudarna och musiken ifred så kanske han kunde bli en hygglig politiker? Fast nej.