dagens tre bra saker: tis 18 okt

1. Richard följde med mig till tandläkaren imorse. Jag var inte ett dugg nervös när vi gick dit (framsteg!), men väl i väntrummet dunkade hjärtat som om jag vore en litet kanin framför en stor lastbil. Då var det skönt att ha en varm hand att hålla hårt i. Tandläkaren och sköterskan känner mig och min fobiska sida sen tidigare och gör sitt bästa för att göra mig bekväm. Det tackar jag för! Inga hål försökte de pracka på mig heller. Lättnaden var stor.

2. Mitt nya orangeröda nagellack har efter två dygn inte skavt av sig det minsta lilla, just the way I like it.

3. Känslan att komma in från regnet, göra en kopp te och hitta godis som Richard lämnat kvar åt mig och krypa ihop under mysigaste filten för att bara en liten stund se en sitcom.

mary wollstonecraft och jag.

"Men ack, äkta män, och deras livskamrater, är ofta bara förvuxna barn - ja, på grund av tidiga utsvävningar knappast ens män till sin yttre form - och om den blinde leder den blinde, behöver man inte komma från himmeln för att säga vilken konsekvensen blir."

You just got burned, 18th century-style! Visserligen tagit helt ur sammanhanget ur hennes klassiska "A Vindication of the Rights of Woman", men älska att redan 1792 våga kläcka ur sig den sortens dissiga formulering. Indirekt riktad till Rousseau och gänget. I love it!

dagens tre bra saker: sön 16 okt

1. Morfar lever fortfarande (mot alla odds!). Han kom ut med färdtjänst, satt och läste expressen bredvid mig som pluggade och spelade spel på en överskattad surfplatta (Niclas, vi har en iPad - det har inte duuuuu!) och åt som en häst. Det är bra grejer om man siktar på att bli minst 94 år.

2. Jag har bara ~200 sidor att läsa till onsdag i Genushistorian och är mer än halvvägs färdig med skissen över första tentafrågan. Det är ett bättre läge än igår. Nice!

3. Powernap med Kelso, sunday style.

tips.

Blev länkad till en blog med roliga bilder och finurlig, välformulerad text. Check it out!

konsert, wei.

The British Pink Floyd Show i måndags.
Red Hot Chili Peppers i tisdags (bild + awesome!)
Opeth en torsdag i december.

Jag gillar't!

dagens tre bra saker: fre 14 okt

1. Nya ELLE kom. Den prenumerationen förlängs nog. Slog upp den direkt efter en lång diskussion vid middagsbordet om definitionen av feminism (hur kan man INTE vara feminist?!!?!?!?!??!?) vilket gav mig en hög ironiska kommentarer. I can take it. Jag pluggar genus så jag vågar öppna en modetidning utan att oroa mig över ökad press på utseende eller att sex håller på att försvinna (enligt brittiska septembernumret, eftersom killar nöjer sig med porr nuförtiden och det är ju killar som definierar sexet - eller hur?). I'm only in it for the clothes. Och Jessika Gedins boktips.

2. Kelso var kelig. Jag fick säkert en hel halvtimmas keltid. Win! Bästa pluggsällskapet. Dock var jag för slut för att hålla ögonen öppna, så det blev inte tillräckligt läst. Jag undrar hur länge mottot "det löser sig" håller? Absolut terminen ut!

3. Sushi till middag. Glass och färsk ananas till efterrätt. Dessutom vinner jag över båda päronen i Wordfeud.

mardrömmar igen igen och igen.

Min kloka pojkvän säger att jag ska försöka glömma mardrömmarna när jag har vaknat, sluta tänka på dem. Det går bättre eller sämre men oftast det senare. Vanligtvis går det i alla fall att försöka. Inatt var jag i Auschwitz, jagades av nazister, letade efter mat till små barn, gömde mig i kyrkor, klädde ut mig till nunna för att inte hittas, var i Auschwitz Auschwitz Auschwitz och stod i kö för att mördas och kämpa argumentera gråta vill inte ångesten folk som spottar sparkar skriker hånar och säger att "varsågod, självklart ska du få något att äta, vi sätter upp det på din nota!" och serverar en ett ruttet äpple och en macka för 280(0?) kronor gå förbi kamrarna där de brännmärker oss och klämmer ihjäl husdjuren med glödheta järnplattor. Precis på gränsen, in till gaskamrarna kanske, hittade jag någon högt uppsatt som lyssnade och smugglade ut mig, mamma och min syster. Pappa var det inte tal om. Bara kvinnor och barn, som om det var ett annat Titanic. Om och om igen. Hela natten. Det är en av de drömmar som jag inte kan glömma. Alltså har jag legat i hög utan att plugga eller packa idag. Jag mördades inatt och behövde visst lite tid att bearbeta det. Ser sjukt mycket fram emot att sova i natt.

farfar om farmor.

En av de mindre uppenbart bra sakerna med att flytta är sakerna man hittar när allt ska packas ner. Farfars böcker med hela sin tid med farmor nedtecknad har jag förut låtit stå i bokhyllan efter att snabbt ha bläddrat igenom och tittat på bilderna. Några år senare är jag mer nyfiken. Han har gått igenom alla almanackor och sammanställt nästintill dag för dag vad de haft för sig. Det är otroligt fint. "Min Ruth" skriver han. Jag hoppas nu verkligen att få vara någons partner in crime när jag blir gammal. Det som går att läsa mellan raderna är hur de cirklar runt varandra, aldrig tillräckligt långt bort. Nu när de är alltför gamla för att göra något av det han antecknat är de bara så lyckliga över att ha varandra. Farfar kramar farmor och säger att "det ska nog bli bra" när hemtjänsten och släktingar viner omkring dem och tjatar om rullatorer, mediciner och kostråd. Bara de får vara tillsammans.

Ur anteckningarna för 1999:

"Den sjätte åkte vi till Axelsberg för Effie 12-årsdag [min kusin]. Hon fick många gåvor. Från oss fick hon en slant och en bok om Riddartiden. Dagen därpå åkte Ruth till Södersjukhuset för prov av hörapparat. Jag gick till "Snickis" och använde bandsågen en stund. Den åttonde januari såg vi filmen "Indonesian coventry", en spännande film som slutade 00.10. Vi tog var sin besk innan sänggåendet. Den nionde januari var vi på Rigoletto på Kungsgatan och såg filmen "Fucking Åmål", som även vi gamla medgav att den var mycket bra. Söndagen den tionde var det minus 10 grader och vi tog oss till en utställning på Gröna Paletten. Den var tyvärr inte sevärd."

"Den tredje mars var det ett himla liv för att ett statsråd fått hyra en lägenhet av en privat värd. Det var väl svårt att få tag på någonstans att bo, men tidningarna ska ju också leva?! Den 24:e hade Ruth en "Förstaträff" med damveteranerna i området. Med andra ord syjunta."

"Den 29:e april köpte jag en brosch som Ruth önskade. Den var gjord av konstnären Neeij. Den 30:e april var det sång vid Rålambshov."

kategoriseringar.

Det finns inget finare man kan tänkas vara i dagens Sverige än en entreprenör. Det ordet är magiskt. Så fort det i vilket tänkbart sammanhang som helst dyker upp blir folk oerhört imponerade och positivt inställda. Missuppfatta mig inte, entreprenörer (vars skapelser inte är destruktiva) är väldigt... bra. Men är de inte bara en av alla de sorters människor som finns där ute? Hur coolt blir det att kunna dra igång ett random företag i jämförelse med hur det skulle se ut om alla sophämtare slutade jobba. Jag menar att vissa jobb är mer fundamentalt viktiga än andra. Barnskötare, vårdare, infrastrukturmänniskor etc. Att sitta och pilla med siffror kan i min värld aldrig jämföras med att ta hand om barn eller rädda människoliv. Varför är då entreprenören så populär? Varför hör jag det ordet var jag än vänder mig? Hur blev det plötsligt den mest statusfyllda egenskapen att tilldela sig själv? Kanske för att det är så vår kära alliansregering byggt upp landet. Kan du inte vara din egen lyckas smed och ge dig själv ett jobb passar du helt enkelt inte in i Den Nya Samhällsordningen. Att vara nöjd med att arbeta i någon annans företag eller för den allmänna nyttan är inte lika fint längre, även om man gör ett minst lika viktigt jobb. Därför stör jag mig lite för mycket på entreprenören, hur mycket gott de än kan tänkas göra. Eftersom att det känns som om det är den nya arbetslöshetsförsäkringen. Var din egen chef så kan du inte få sparken.

med kassie.

Det räcker inte med att få pussa honom på nosen, jag behöver honom för att kunna sova. Det är tröttsamt. Man kan inte lägga rabarber på en hel person. Det funkar inte så. Jag får använda en kudde som substitut, klänga lite på den och simulera hur jag hindrar R från att somna när vi är i samma säng. Det funkar. Lugnet är betingat till att ligga mot och lite över något. Gissa hur mycket den här aspekten av att bo tillsammans tilltalar mig?

Jag har gått tillbaka till mitt gamla destruktiva stadie där jag inte vill gå och lägga mig. Nu eftersom jag är rädd för att inte kunna somna. Att ligga och vrida sig i timmar skrämmer mig av någon anledning. Kanske blir det bara för mycket med mardrömmarna som jag vet ska komma, att det blir som att dra av ett plåster väldigt långsamt.

Vad skönare är är att jag nu när jag bott hemma ett par veckor och stressat ner mig igen från att fara omkring över hela stan för att hitta boende, så blir det åter igen trevligt att plugga. Allt jag ska läsa framöver verkar bara otroligt intressant och jag kan endast se goda saker i att umgås med mina böcker över en kopp te. Inte ens hemtentan som tar vid om en vecka (hjälp!) skrämmer mig. Det löser sig!

coffeebreak.

Mikey var i Stockholm över helgen. Vi drog en maratonfika på fredagseftermiddagen och uppdaterade våra dokusåpaliv för varandra. Hans innehöll mest drama och mitt sjukt goda nyheter. Jag har varit sjuk i veckan och inte varit duktig på att plugga av den anledningen, men nu kan jag inte koncentrera mig för det enda som far genom huvudet är antingen saker som behöver göras innan jag flyttar eller lovey-dovey bilder av hur mysigt jag och Richard kommer ha det som sambos. 1 000 000 vuxenpoäng - check! Därför borde jag verkligen sluta fika med folk. Jag måste gräva ner mig i ett hål och läsa om genushistoria, vilket kan vara det mest intressanta ämnet någonsin. Och apropå det, ekonomihistoria eller religionshistoria i vår? Jag kan inte bestämma mig. Jag vill bara fika.

bokstavligt talat. om tjejen då. bara. förutom tunnelbanelinjer och sl som är krösus.

I november smäller det. Tusen utropstecken. Godnatt.

gamla klassiker dör aldrig.

Lyssnade på ett avsnitt av förra veckans Tankesmedjan i P3 och noterade att Emma Knyckare klippt ut ljudet av Michael Kelso som skriker BURN! i That '70s Show. Freakin' awesome! Jag vet inte hur många gånger jag kollat på de fem första säsongerna av den serien, säkert tio gånger. Minst. Jag och syrran samlade på oss de färgglada boxarna. De duger vilket humör man än är på och vi kan alla avsnitt i princip utantill. Jag gillar perioden när Steven och Jackie är tillsammans. Delvis därför att hn måste kämpa lite för att få kärleksbetygelser och hn för att kunna ge dem.

Jag har efter ett antal veckors nedräkning gjort ordentlig nytta av mitt mini-halsont och skaffat mig en dunderförkylning. Det var på tiden! Idag var jag dock tvungen att besöka psyk och gå på en föreläsning i skolan på kvällen. Jag kämpade mig iväg, knarkade halstabletter och nässpray och spenderade eftermiddagen på Richards säng. Det är hemligheten till att orka en sådan dag. Hn ordnade med varm soppa, choklad och kramar. Bästa medicinen! Nu är jag dock ledig nog att kunna ligga hemma och kurera mig ett tag. Bring it, baby!

mera mardrömmar.

Jag och Fine stod på en brygga på Ingarö-sidan av Grisslingefjärden. Natt. Några prickar på himlen som jag först trodde var stjärnfall innan jag insåg att stjärnfall ritar streck över himlen. De kom närmare och då syntes par av prickar. Flygplan. De kom ännu närmare, glödde. Sedan flög de över våra huvuden, norrut, brinnande jetplan som kraschade in i skogen på andra sidan vattnet. Jag kunde svära på att det var vad jag hade sett. När jag vaknade upp senare på natten och såg avlägsna flammor utanför fönstret visste jag att vi behövde dra på en gång. Mamma och pappa ville inte. Jag fick skrika på dem. Mycket. Kelso stretade emot men jag höll honom hårt, hårt och försökte balansera en kasse med fotoalbum på axeln. Ovärderliga saker får inte brinna inne. Sen flög jag runt, bokstavligt talat, och pratade med folk. Berättade vad jag sett, undrade vad som hänt. Ingen hade sett några flygplan. Inte brandkåren heller. Sen började det om. Eld och lågor, få folk att förstå att vi måste fly för att inte dö. Igen och igen.

Nya avsnitt av grymma sitcoms. Det är en av få anledningar till att hösten kan vara välkommen. Det och att kunna ha på sig mina nya Docs. Rawr!

personer jag blev ytligt förälskade i förra veckan:

1. David Tjeder, lärare i genushistoria på SU. Är överentusiastisk, använder fler adjektiv än vad behövs och drar engelska one liners.

2. Tjejen i kassan på Espresso House i Kista.
"Sitta här eller ta med?"
"Sitta här."
"Åh, vad mysigt!"
Till alla.

3. Random snubbe jag satt bredvid på bussen.
"Have a nice day!"

när man finner sig utan någonstans att bo är det tur att man har vänner

Plötsligt utbröt tumult och på mindre än en timma var kånken packad med det nödvändigaste och jag var på väg hemifrån. Den ryggsäcken är banne mig otrolig. En veckas leverne fick utan problem plats. Jag sov på tältsängar hos underbara vänner som jag aldrig skulle klara mig utan, begravde näsan i tjocka skolböcker för att slippa tänka när jag väl förstått att psyk och soc inte riktigt var för mig. Eller så är det jag som är för frisk för dem. Jag spelade mycket Wordfeud. Det är nice. Jag som haft sug efter alfapet i flera år men ingen att spela mot.

Nu är jag hemma igen. Min lilla röda anteckningsbok är full av klotter. Det var den och jag i en vecka. Mardrömmarna har inte riktigt släppt än. De ligger kvar där inne och försöker omvandlas till ett minne, ännu hellre prosa.

Nu måste jag tvätta. För även om det går att ha sitt liv i en kånk en vecka så kräver det lite backup-arbete.

Hm. Fast nej. Jag tror jag rymmer hemifrån istället. Den som kan inkvartera mig för en natt eller två är jävligt söt. Call me!

le mys d'automne

Solen skiner, himlen är blå och träden visar upp en mer blandad färgpalett än jag är van vid. Jag känner mig lite dålig som knappt stoppat nosen utanför dörren. Kanske blev jag avskräckt när resultatet av att katten gick ut var en present i formen av en död mus? Man tackar, liksom. Nej, det verkar onödigt att tänka på hur mycket jag borde göra när det jag gjorde också var väldigt fint. Te, choklad, film och Richard. That's some good stuff, ey!

Nu när jag lämnats ensam resten av dagen kan jag ägna mig åt en del annat som behöver göras, som att byta lakan, göra manikyr, fylla i två enorma psyk-formulär och läsa några hundra sidor i boken jag är inne på (fluffigt, romantiskt). Let's rock this saturday night!

dagens tre bra saker:

1. Mamma hittade en skrift från längesen när hon rotade bland gamla saker hon sparat. Jag har ännu inte hunnit fördjupa mig i den, men den utlovar ju onekligen väldigt bildande läsning!

2. Jag mötte upp Metral för att plugga. Vi hann ungefär bara med att åka till Frescati och leta reda på de kompendier jag behöver för terminen, men det var trevligt att hänga ändå. Särskilt eftersom hn var så söt och hade köpt med sig Pocky till mig :)

3. Den bekvämaste skjortan i mannaminne, en höstig klänning och en stickad tröja med vita och rosa ränder från Myrorna. I freakin' love it! Det var egentligen mamma som skulle handla kläder, men jag borde insett att det var kört så fort jag gick med på att gå in i affären.

vad jag tänker på när det regnar ute.

Sängen är min nya hang out-spot. Jag går och lägger mig tidigt, läser tills jag inte kan hålla ögonen öppna och sover sedan tills det inte går att ens halvslumra vidare längre. Jag snittar tio timmar varje natt. Jag närmast kryper upp ut i livet. Idag tänker jag inte låta det sträcka sig längre än husväggen. Det regnar ute. Att plugga går segt. 8 sidor tar mer än en timma att läsa. Jag är olycklig.

I mitt huvud snurrar tankar om barn. Jag vill ha en mage att klappa på, en bebis att gosa med, en lintott att kittla på magen och sjunga ramsor för eller en lillgammal som sitter i knät och ställer frågor om allt som är viktigt och underligt i världen. Inte för att jag ska ha barn eller så. Idag är den sortens enkla glädje den enda jag kan känna samhörighet med. Jag hoppas verkligen att tillfälle ges så jag kan flytta in hos mina sysslingar några dagar i vinter. Att mysa med dem gör mig allt annat än olycklig.

Varför är det så sanslöst nice att gå upp på morgonen och det första man gör äta några godisbitar? Varför? Det är ju inte bra på något sätt!

Glädjen i att...

Känna sig avvisad av världen. Gå och lägga sig klockan nio. Läsa i två timmar. Ha svårt att sova. Vakna konstant mellan mardrömmarna. Inse vid femtiden att blodet rinner och ställa sig i badkaret för att tvätta sig och ignorera kattens fascinerade blickar. Gå och lägga sig igen och försöka övertyga sig om att livmodern inte alls krampar så farligt att man måste gå ur den varma sängen igen för att fixa en varmvattenflaska att trycka mot magen. Ge upp efter en halvtimma. Halvsova i ett hav av skräck till klockan nio. Happy happy!

pre-höst nostalgi.

Morbror Birre åkte hem inatt. Nu är huset lite lugnare. Birre är pratglad, vilket är väldigt trevligt, men ibland lite ansträngande. Särskilt på morgonen när det känns som om man har ett ton tallbarr i huvudet.

Det känns helt fel att tänka, och än mer att erkänna för omvärlden, men det är alldeles för varmt ute nu. Jag har mentalt ställt om till höstläge för länge sen. Det känns väldigt förvirrat att när jag nu klär mig för höstväder svettas som en gris. Jag som har hittat en assoft mockajacka längst in i garderoben och har längtat lite efter mina baskrar. Inte blir det väl bättre när jag fått hem mina röda Dr Martens-kängor heller. Ish.

doing the birthday jammin'

Det finns två riktigt fina saker med att fylla år. Först att man får femtontusen små kommentarer på facebook. Det är lika fint som falskt (för de som egentligen bryr sig hör av sig ändå) men gör mig ändå glad. Det andra är att man får bestämma vad som ska ätas. Jag ropade för thailändskt och mamma lyckades ordna ett bord åt oss på det mysigaste och plojigaste stället på Södermalm. I like! Där var hela fina familjen, morbror Birre och Richard. Vi hade en riktigt mysig kväll, och det är allra viktigast.

Nu ljuger jag alltså inte längre när jag säger att jag är 22. Har ju gjort det ett tag nu. Oopsie!