påminner mig själv om att det faktiskt varit värre

Jag ramlade över min gamla dagbok från gymnasiet. Kanske inte det mest optimala sättet att spendera en regnig eftermiddag när man borde plugga, men ändå. Även fast livet är skit för tillfället så kan jag konstatera att vissa saker blivit bättre.

Oktober 2006:

Panikattack i lördags: ångest verkligen, alla kunde se, höll på rätt länge, "borta" (fast inte alltid i attacken) under 1-2 h. Det längsta hittills. Var sen jättesvag och det var jobbigt att prata. Hade krampat så mycket i armarna att det var jobbigt att använda dem. Albin grät. Jag tror det var den värsta hittills.

Börjar bli jättesvag. Kan få problem att gå i normalt tempo och är helt slut framåt eftermiddagen. Så svag och trött och slutkörd.

Har fått ångest för att sova vilket resulterar i att jag inte går och lägger mig. Grejen är att jag inte vill vakna igen, och då vill jag skjuta på det ögonblicket så mycket som möjligt. Försöker dock gå runt det.

Började skära mig med kniv. På riktigt. Så blodet rann. Jag älskade och saknar det. Det var så vackert. Har nu en deal med mamma: om jag inte skär mig köper hon ett par hörlurar till mig. Saknar det redan. Fan fan fan, vad jag vill. Fast ärren på magen gjorde rätt ont när jag hade jeans på mig. Men jag saknar smärtan och blodet. En gång RANN det. Enda gången jag blev rädd, men då var det grejer på G också.

Skolan går åt fanders. Sjukanmäler mig ca 1 ggr/vecka för att det inte GÅR. Ligger efter med uppgifter. Jobbar inte som jag borde. Fan. Men det gör så SJUKT ont så fort jag börjar plugga. Har hoppat av Kvinnohistorian.

Har insett att jag har en sjukdom. Jag är sjuk.



Jag är mitt i det nu, fast mitt ute. Inte i en attack, då hade det varit omöjligt att skriva. Nej, mitt i det andra.

Det är helt sanslöst vad ont det gör. Hur svårt det är att andas. Hur ont ont ONT det gör. Det gör så satans ont. Har legat i mörkret, på sängen i en och en halv timma. I fosterställning. Kastat mig fram och tillbaka. Rivit mig över bröstet. Det blir så ljuvligt ont-kallt.

Musik är det bästa som finns. Skola imorn? Hur ska jag klara det! Jag vill aldrig mer lämna sängen! Fanfanfan. Vad ont det gör. Snälla, skjut mig?

Jag lägger hennes ord i min mun. Bara för att de är så bra. Bara för att jag läst dem så många gånger den senaste månaden.

jag blir helt glad av tjejen, låten, trummorna.

Update: Jag älskar den här videon, låten! Har sett den minst tio gånger idag nu!! Det är ju bara för underbart hur gitarristerna går bazookas. Förlåt. Hur alla går bazookas.

happy ho, jag fyller år!

Två Daniel-creddade bilder från i somras. Ungefär så jag hoppas att jag kommer minnas den här sommaren i framtiden. Solig och röd! Födelsedagen har varit lugn, men småsaker har gjort den underbart fin. Grattisönskningar från alla håll och kanter, att baka kolakakor, få världens finaste ja må hon leva uppsjungen över telefon av världens gulligaste gudson, ett postpaket med en jättefin lapp och somrigt te, att träffa Gudrun Schyman in person och att äntligen ha tillräckligt med pengar för att köpa en ny telefon. Tjusigt, tjusigt.

icke att förglömma:

always the summers are slipping away

Det här är antagligen den sämsta augusti någonsin. Först tänkte jag bara på det rent vädermässigt, men det tål att tilläggas att den troligen är den sämsta i alla andra avseenden också bortsett från ett: mina vänner är de allra bästa. Hur som helst känns det rätt dåligt att bli snuvad på en hel sommarmånad till förmån för en tidig höst. Den ständigt halvmulna himlen och 15-20 grader utstrålar september. Jag vill ha mitt sista bad, känna solen värma mig en gång till och få en chans att använda sommarkläderna som ännu inte fått se dagens ljus. Jag vill ut och segla, leva lägerliv och aldrig komma tillbaka till höst och vardag. Sommaren, kom tillbaka!

grr.

Debatt mellan Gudrun Schyman och Jimmie Åkesson i Agenda. Ren komik. Jag undrar verkligen hur Åkesson hade tänkt sig förebygga våldtäkter med "övervakning av riskmiljöer" genom "kameraövervakning på ställen där det är vanligt med våldtäkter". 26 % av sexualbrotten i Sverige sker i offrets eller gärningspersonens hem. Ska han placera en kamera i vartenda hushåll då eller?

varför känns det som en evighet sedan det var början av juli?

delar av sommaren 2010 sedd genom en chinon 1000s

mareld 2010

Första lägerveckan på tre år. Underbart!! Jag ville verkligen inte åka därifrån.Varför slutade jag någonsin med scouting? Vilket skälet än var känns det för tillfället inte tillräckligt. Nu packar jag om och tar mig över Östersjön igen. En brygga och en hög böcker väntar. Vila känns som en bra idé efter tio dagar av mer eller mindre konstant sömnbrist. Oj, så mycket skoj vi hade!

lika sant då som nu. och så har jag sovit för lite.

Let's sleep together, right now
Relieve the pressure, somehow
Switch off the future, right now
Let's sleep forever

just give me a pain that i'm used to.

Om du är typen som inte vill veta för mycket, skip it.

Jag kan påstå att jag är van vid att må dåligt. Det är inte en väl bevarad hemlighet. Jag har aldrig kunnat vara den person som stänger in saker från omvärlden, därför vet de flesta jag känner att mitt liv inte alltid är hundra procent vattentätt. Jag har känt på många roliga variationer av ångest, självhat och smärta. För det gör ont, fysiskt, att ha ångest. Jag lovar. Det sitter en stor gorilla på min bröstkorg och det springer tusen myror genom mina blodådror. Det är tungt att andas och jag vågar inte somna utan att lyssna på musik. Dock är sommarens version ganska ny för mig. Någon gång förut har den tittat förbi, men då utan att kombineras av den övriga livskrisen (den att vara 20 år, inte ha kapacitet att jobba heltid och med ett trängande behov att flytta hemifrån). Den stora skillnaden är att jag de senaste fem åren har lärt mig att hantera ångest som i princip enbart kommer från min situation med mig själv. Sommaren 2010 bjuder dock bara på problem med omgivningen, och inte endast med en person utan lyckligtvis med flera för att riktigt gosa till soppan.

Att hålla koll på alla trådar, processa i huvudet och givetvis älta en hel del (jag älskar verkligen GAD, vad skulle jag göra utan det?!) är utmattande. Jag försöker ständigt komma på vad som är rätt och fel, vad jag ska ta mig till och hur det ska sluta. Det är så frustrerande att jag inte ens tänker ge mig på att försöka beskriva exakt hur mycket. Jag är trött på det. I want out. Nu. Idag. Ikväll. Jag vill inte mer. Lugn, detta är inte ett självmordsbrev även om det för vissa kanske ser ut som om det tar den vändningen nu. Jag är bara så ofantligt trött. Jag orkar inte mer. Jag vill inte mer. Jag vill inte mer!! Jag vill ta semester från mitt liv, trycka på pause och kanske aldrig återvända. Det är vad jag vill. Att det är en omöjlighet har jag helt klart för mig. Det är bara några ton för jobbigt att vara jag just nu. Aldrig någonsin har jag hatat en situation lika mycket som denna. Att jag inte har klätt ut mig till zebra (vilket är första reaktionen till problemet, tyvärr) kan ni som bryr er tacka det kommande lägret för. Det går inte för sig att springa omkring på det viset då.

Slutligen, om ni oväntat springer på mig någonstans så snälla ge mig en extra stor kram. Jag kommer antagligen le, skratta och säga att allting är bra men det är det verkligen inte och en kram är precis vad jag behöver.

sommarkvällar.

Jag är ett stort fan av nästan trettio grader och konstant sol-vädret vi haft de senaste veckorna. Ändå kommer jag väldigt bra överens med de vädergudar som påstår att det blir mulet och regn ikväll. I've had my fair share of great summer nights. (Går det uttrycket att översättas till svenska?) Det betyder hur som helst inte att jag har fått nog av dem, tvärtom! Jag älskar känslan att slippa klä på mig speciellt fastän solen går ner och det är väldens lyx att inte vara småstel av köld större delen av tiden. Nu har jag dock fått tillräckligt många fina sommarnätter för att kunna acceptera en dålig där jag kan sitta inne på kammaren och fila lite på den senaste texten, redigera bilder och kolla på skräp-TV utan att ha dåligt samvete över att missa något. För om det är något jag är rädd för så är det just det, att inte nog njuta av sommaren. I förrgår var den 15e juli. Alltså har över halva sommaren, rent officiellt, gått. Jag vill verkligen att det aldrig ska bli vinter igen.

student 2010

Bättre sent än aldrig - här är mina bilder från syrrans och Ellinors studenter i maj/juni. Att redigera bilder är roligt men tar lite tid. Sen förlängs även processen av en uppkoppling som laddar upp bilder lika bra som en utter kan skriva romaner. Teknik är skit! Har de senaste dagarna nästan uteslutande fotat med min analoga systemkamera. Det var ett bra tag sen sist, och man får ju passa på när man har pengar att framkalla för. Det är kul kul kul!

2010-07-06

Åtta timmar på en balkong med lite bubbligt, jordgubbar, godis och denna fantastiska människa! Bra dag! Synd bara att hon är så klok att jag alltid kommer därifrån och vet exakt vad för superjobbigt jag borde göra för att ta mig vidare. Fina Fine!

jag lyssnar på trains igen.

midsommarafton

Jag och Daniel struntade i allt traditionellt midsommarfirande och drog oss till Gröna Lund. Jag hade inte varit där på sex år. Vi åkte (nästan) alla bergochdalbanor och inte så mycket mer. De är roligast av allt! Det och att åka samma vagn som en liten överlycklig flicka i gul klänning tre varv på raken, gå med en norrländsk pojke genom lustiga huset och se hur en över 70 år gammal gubbe (så coolt!) åkte kvasten. Vi skrattade ungefär hela tiden. Det var trevligt, en bra midsommar.

Jag har aldrig tyckt så illa om spotifys reklam som när den avbryter mitt i ett stycke av världens bästa opera. Kontrasten kan inte bli större.

morfar åkte in på sjukan för något skit härom dagen. känns dessa bilder ironiska nu?

trains x30

Vad är den här bloggen nuförtiden förutom små små signaler (i alla fall för de som känner mig, men så är det ju också de som läser) om att det håller på att gå åt helvete. Vi fortsätter på samma tema. Spelade Trains 30 gånger på raken idag. Det var allt.

inte en snöbollschans i helvetet. men vem är jag i så fall?

Alla bilder är anno 2008.

if you knew the man i used to be, please hold me under the sea. or scratch my arms til they bleed. save me. will you help me to feel the glow?

Och nu har jag sprungit i solen för andra gången den här veckan. Det är bättre än det låter. Så mycket bättre. Luften är söt och havet är alldeles inpå. Ska försöka befinna mig i mitt happy place så mycket det går tills ikväll. Barnvaktsgig. Sen, fortsätta hålla huvudet ovanför ytan. Det går sådär. Hejs.

2010-05-18

Det känns overkligt att det äntligen är 20 plusgrader utomhus. Det man har längtat efter i så många månader är äntligen här. Något säger mig ändå att det inte går att lita på. Snart vänder det och blir kallt igen. SMHI bor i en evig flik i min webbläsare och uppdateras flera gånger om dagen. Måtte värmen hålla i sig.

Drömde inatt att det var augusti och att det ännu inte blivit riktigt varmt med 25 grader och tid att bada. Mardröm. Inte en till sådan sommar. Nej tack. Det är så otroligt skönt att ha gått från bild 1 till bild 2 (även om rådjuren nu ätit upp dem). På scoutmötet badades det, både frivilligt och den där andra sorten. Solglasögon är ett måste och igår gicks det barbent och med sandaler. Jag gillar det. Måtte värmen hålla i sig.