Israel, dag fyra - Promenad på kibbutzen

Den här dagen var slappdagen. Den här dagen var det klart och mest soligt, men blåsigt.

Dagens aktiviteter var koncentrerade till kibbutzen. Till att börja med skulle vi plocka frukt och nötter från träden i trädgården. Det var mysigt.

Mammas bild. Kamerorna var på plats för att dokumentera skörden.

Valnötsträd, ungefär. På kvällen rostade Birre dem i ugnen, supergott!

Rosa visar upp en nöt.

Vi fick med oss några avocados hem (som ännu inte har mjuknat). De är mycket större än de man köper i Sverige. Till och med de vi köpte i Israel var större än de här. Det är vad som händer när man plockar tidigt och transporterar över halva jordklotet. Enligt uppgift hade Birre vaktat apelsinerna från aspirerande plockare. "Min syster ska ha dem!" Ungefär.

Birre och Daniel.

Kibbutzen. Vi väntade på att komma iväg på den planerade promenaden.

Le petit maison. Superfint hus. Det snyggaste i hela kibbutzen, lovar.

Vi väntar, fr v och medsols: pappa, Mirre, Daniel och jag.

Mamma solade på baksidan och hade fått sällskap av en jättegullig hund. Den såg lite ledsam ut med slokande öron (men de måste ju vara så tunga...) och röda ögonhålor. Stackars liten.

Alla skyltar är på hebreiska, arabiska och engelska. Mångkulturellt och bra. Om man bortser från hela konflikten som aldrig tycks sluta (har aldrig tyckt så illa om den som nu). Tack och lov för engelskan, annars skulle vi aldrig förstått någonting.

Mamma och Rosa i början av promenaden.

Vi svängde in på den lilla minibutiken på kibbutzen för att köpa frimärken. Mamma och Birre.

Som la grande finale tog Birre med oss ut till begravningsplatsen utanför kibbutzen. Det var världens häftigaste utsikt med sluttande berg ner mot sjön. "Kan man beställa gravplats med periskop?" undrade Birre. Lite roligt.

Jag såg till att det gicks hem lite tidigare än beräknat då jag kände mig hängig och jobbig i blåsten (som kanske inte syns i sin helhet på bilderna...). Resten av dagen vilade vi och var sociala.

Israel, dag tre - Nyårsafton

Vi vaknade upp och fick höra att vädret var marginellt bättre, så vi åt frukost ute på terassen.

Well, ett tag i alla fall, tills regnet kom tillbaka.

Le utsikt från baksidan. Det är hur vackert som helst med trädgården (träd med valnöt, avocado, apelsin, mango och clementin) och bergen i bakgrunden.

Dagen tillägnades Genesarets sjö, vilken vi varvade. Första stopp var vid bespisningsundret, alltså där Jesus enligt bibeln delade ut fem bröd och två fiskar till 5000 man, där det stod en fin kyrka.

Under altaret är stenen där Jesus stod och delade ut käk.

Skorna hade inte torkat helt under natten, så de var lite småfuktiga vid dagens början, och en regnskur senare var vi precis lika kalla och blöta om fötterna som föregående dag. Suck. Tack och lov anlände våra resväskor senare samma dag, så vi kunde byta skor när vi kom hem igen.

Sedan åkte vi vidare till "Capernaum Town of Jesus". Alltså där han bodde för si sådär 2000 år sedan.

Vi fick inte ha shorts på oss. Inga problem.

Den här skylten sa att man inte fick ha på sig korta kläder. Betyder det att man ska ta av dem då? Och gevär brukar inte vara så poppis, rent generellt...

Pappas bild. Vi gick in bakvägen i ruinen av en gammal synagoga, där vi var sist vi besökte landet.

Sedan var vi superhungriga, varpå vi krossade Jordan-floden och satte oss på ett tomt ställe och fick varm soppa med bröd. Det vimlade av söta, men blyga, ungkatter där. Med en aningen lugnare mage åkte vi vidare på vår tur runt sjön, men stannade inte förrän vi kom till Tiberias, för att köpa lite nyårsbubbel.

Nyårsmiddag som inte alls kändes som sådan. Vi firade inte nyåret något speciellt, utan var mest bara uppe till tolvslaget och drack sånt där man ska dricka på nyår men som smakar skit (ja, jag smakade). Ovan: Birre och cola-flaskan igen. Jag slutade aldrig fascineras. Och det var länge sedan jag drack så mycket cola som jag gjorde den här resan.

Daniel och Mirre vid middagen.

Efterrätt: te, hemgjord mangoparfait, äppelmuffin och naturläkemedel mot turistdiarre. Yummie!

Såhär ser utsikten ut på kvällen, plus en liten nyårsraket. De blev inte större än så från vårt håll. Jag skulle haft ett tele med mig. Attans bananer. Apropå objektiv är hela denna dag (och några till från resan) fotad med mitt m42 28mm-objektiv. Dock kan man bara ha på bländare 2,8 eftersom det är trasigt, och jag börjar störa mig rejält på det. Hela grejen. Jag upptäckte där nere att det verkligen är en så jäkla bra brännvidd. Ett perfekt turistobjektiv. Jag måste verkligen införskaffa ett digitalt, fungerande, superbästigt 24mm. Eller 28.

Israel, dag två - Tiberias

Bild: pappa. Fr v: Birre, Rosa, Mamma, Daniel, Mirre och jag.

Efter de där två och en halv timmarna sömn blev vi väckta och hoppade in i bilen för att åka in till staden, Tiberias, för att bekanta oss lite med omgivningarna. Vi lämnade bilen på biluthyrningsfirmans kontor där de skulle sätta på ett nytt, ordentligt, däck och begav oss för att äta lunch. Precis där och då började det spöregna. Jag hade ett paraply och blev inte ett dugg blöt om kroppen, men mina stackars små fötter hade bara tunna tygskor som skydd (låter puckat fast jag vill hävda att det inte var det) vilket innebar att jag var blöt om fötterna hela dagen.

Vi åt falafel (hela familjen blev frälst) och jag vart fascinerad av den hebreiska tolkningen av coca-cola. Efter den där första tokskuren i början slutade det regna och det blev rätt klart och fint.

Det fanns massor av fina elskåp i Tiberias, liksom i Tel-Aviv. Detta var dock det enda jag fotade.

Vi åkte till en supermarket för att inhandla lite mat och billiga underkläder. Underskatta inte the power of mataffärs-underkläder! De enda trosor som fanns kvar var i XL, och i ren desperation köpte vi dem ändå. De passade mig väldigt bra. Frågan är om det var bra eller dåligt? När vi sedan gick för att hämta upp bilen klagade vi så mycket över saker som var fel (stolar som inte gick att fälla upp, osv) att vi fick en ny bil. Vi visste att den var ostädad när vi fick den, och vi är inte kinkiga, men den här bilen var helt otrolig. Det såg ut som om någon hade hällt ut diverse vätskor på sätena och mattan. Alltså, hällt och inte råkat spilla. Det var fläckar överallt plus en tomat och en gurka. Hum. Sedan åkte vi hem, fick jättegod middag och somnade tidigt.

Israel, dag ett - resa resa resa

Bild: pappsilapsi

Vi startade vår resa den 29 december förra året någon gång vid tretiden på eftermiddagen. Alltså, vi lämnade Kelso hos morfar och styrde mot Arlanda. Vi kom dit i så pass bra tid att vi fick stå lite extra länge i kö, ungefär en och en halv timma. Det kanske var det jobbigaste på hela ditresan. Eftersom jag alltid får resfeber när det ska beges ut i vida världen hade jag inte ätit något på hela dagen och började bli ordentligt svinhungrig, plus få ont i ryggen av att bara stå och stå. Det som var ännu lite irriterande var att när incheckningen väl öppnade visade det sig att vi ställt oss i helt fel kö - människan i vår lucka var den långsammaste människa jag någonsin skådat. När vi äntligen var incheckade och röntgade hade vi en kvart på oss att trycka i oss varsin baguette innan planet skulle bordas. Självklart blev planet lite sent, och vi som redan innan bara hade 45 min på oss att springa mellan terminalerna i Zürich blev lite småstressade. I alla fall jag, som vanligt.

Vi landade i Zürich 22:28. Planet till Tel-aviv gick 22:45 och skulle bordas 22:35. Så vi hade alltså sju minuter på oss att springa mellan planen som befann sig på helt olika terminaler. Med fem kilo kameraväska var det sådär lagom kul. Flämtande satte vi oss på våra platser och beställde in det ena glaset vatten efter det andra. För att göra lite smygreklam: om du någon gång är nödgad att flyga gör det inget om du får flyga med Swiss. De ger en hur mycket dricka som helst (I'd like some water, tea and a coke please!), man får choklad och de är jättetrevliga ombord. På flyget till Tel-aviv serverades det middag omkring midnatt. Det kändes underligt. Väl ätna och allt sånt försökte vi vila lite, men jag fick ingen sömn.

Halv tre lokal tid landade vi och möts av passkontrollen. Den första personen man träffar på sitter där, ser stint på en och frågar "why are you here?" Jag kom lätt undan med att förklara att jag skulle hälsa på min morbror och att vi skulle befinna oss i trakten runt Tiberias (en stad i norra Israel). Mamma och Mirre blev däremot grundligt utfrågade: är han israelisk medborgare? är han gift? är hon israel? etc. Nästa anhalt är bagagebandet. Vi stod där ett bra tag, hjälpte några snubbar i stora hattar och korkskruvslockar med deras väskor och väntade tills någon knagglig röst försökte uttala Daniels väldigt svenska efternamn i högtalarna. Våra väskor var kvar i Zürich. Inte alls konstigt med tanke på att de hade haft cirkus tio minuter på sig att bli fraktade mellan planen. Vi stod ett bra tag och fyllde i formulär för att få de uppskickade till kibbutzen när de behagade anlända.

Vid fyratiden var vi klara och gick ut och träffade Birre, min morbror och anledning nummer ett till varför vi var där över huvud taget. För att snabbt klargöra en sak: Birre är född i Sverige och flyttade ner till Israel på 70-talet. Anledning till varför jag har lite judiskt blod i mig och eventuellt kanske ser lite utländsk ut är för att min farmor var judinna (numera ateist skulle jag tro) men flydde ifrån Berlin 1939 till Sverige. Okej?

Vi gick till biluthyrningen där en stor koloss stod och väntade på oss. Vid första anblicken såg den rätt fräsch och ny ut, men om man tittade närmare såg man ett antal repor på de flesta sidor av bilen. Sagt och gjort var vi vid halv fem på väg från flygplatsen och mot Tiberias. På väg ut märker vi att något låter konstigt, och lagom till att vi är ute på motorvägen (och jag har tagit av mig bilbältet för att klä av mig några lager kläder) börjar höger bakdäck låta väldigt högt. Det är svårt att beskriva ljudet, för dunk dunk dunk lät det inte fastän det verkligen lät dunk dunk dunk. Mamma började skrika på pappa att köra in till vägkanten och väl där kunde det ganska snabbt konstateras att vi hade punktering. Ett trasigt däck. Lukten av bränt gummi. Jag visste inte att ett däck kunde se så trasigt ut.

Bild: pappsilapsi

Alltså börjar vi med mission:reservdäck. Birre ringer hyrfirman som förklarar att vi får ta oss till deras kontor i Tiberias senare på dagen för att byta däck. När vi börjar är läget som bilden ovan: klockan är strax innan fem på morgonen och solen har ännu inte gått upp.

Ovan: läget när vi var färdiga, kanske 40 min senare. Soluppgång och rusningstrafik in mot Tel-Aviv. Nedan: stackars lilla pappa som inte hade sovit på hela natten, hade en två timmars körning framför sig, i färd att byta däck halv sex på morgonen visar hur rolig han tycker att situationen är. Tack och lov var alla på otroligt bra humör och kunde skratta åt situationen. Vi var där för första gången på nästan tio år, och istället för bra vinterväder med ca 20 grader var det strax över tio och regn. Det hade brutit ut krig. Vårt bagage var i en annan världsdel och däcket sprack. Tack världen, härligt härligt!

Med reservdäcket väl på plats, och efter ett besök till närmsta mack för att fylla det med luft (!!), var vi äntligen på väg norrut. Solen gick upp och fastän jag satt obekvämt som i en låda lyckades jag somna.

Väl framme på kibbutzen var klockan nästan nio. Rosa, Birres fru, serverade te och kakor. Det var härligt att träffa henne igen. Sist var sommaren 2006. Det var evigheter sen, och Rosa är världens mest underbara. Henne vill man träffa oftare än så. Strax därpå kravlade vi i säng för några få timmars sömn innan vi officiellt kunde öppna upp den 30 december som en egen dag. Resan dit tog 18 timmar.

åtta timmar zürich

Bild: Syrris-pyrris med min D40.

Nu är vi äntligen hemma igen. Inte äntligen därför att Israel inte var trevligt, utan för att det är lite småjobbigt att resa i cirkus 22 timmar i sträck. Igår kväll gick vi och la oss i min morbror Birres frus Rosas mamma Saras lägenhet i Tel-aviv. De andra satt i en släktings lägenhet något kvarter bort och spelade kort. Vi fick i oss några få timmars slummer innan vi gick upp för att åka till flygplatsen - klockan ett på natten. Strax efter tre hade vi tagit oss igenom ett antal säkerhetskontroller. Eftersom Daniel inte är en ingift del av familjen var de extra nyfikna. Bor ni tillsammans? Hur ofta träffas ni? Lite konsultation med en annan flygplatsnisse med våra pass i högsta hugg och vi fick komma vidare.

På ingen annan flygplats jag har besökt röntgar de bagaget innan man ens fått checka in. Alltså, bagaget-bagaget skulle röntgas, inte handbagaget. Tre av fem väskor klarade sig, men mor och Daniel fick gå bort till en disk där de blev ombedda att "wait just a minute". Vi antog att de bootade om datorerna och förberedde något avancerat datorprogram då personalen ledigt stod och pratade med varandra utan att ha någon synbar brådis. Efter några minuter vände sig vår snubbe till oss. Is this your bag? How old is it? Who packed it? Okay, have a nice flight. Förutom att de aldrig skulle säga "have a nice flight" på det här stadiet. Vi fick streckkoden vi behövde och fick vandra till incheckningen. Vad var grejen med att låta oss stå och vänta medan de gjorde... ingenting?! Grr. Sedan flöt allt fint. Lite tråkigt var det bara att sitta och vänta i över två timmar på att få gå ombord på planet som skulle gå halv sex. Jag och syrran shoppade superbilliga skor halv fem på morgonen. Det är ju normalt?

Jag sov massor på det stora planet mellan Tel-Aviv och Zürich, vilket var det stora kruxet på hemresan. Zürich alltså. Vi kom dit kl nio och planet till Stockholm gick halv fem. Vad gör man på världens tråkigaste flygplats i nästan åtta timmar? Den enda maten man hade råd med var en hamburgerrestaurang som mot alla odds serverade vegetariska burgare och det fanns ingen bra stans att fördriva tid. Se bilden ovan. Det var vad vi gjorde sista halvtimman, efter att ha spelat kort, tittat på Svensson Svensson på min minililla mediaspelares skärm och spelat minröjaren på Daniels ipod. När vi äntligen fick kliva ombord planet till Stockholm och lyft och fått käk och blaha blaha slocknade jag igen. Det är vad jag sovit det senaste dygnet. Det senaste väldigt hektiska dygnet. Nu är vi äntligen hemma igen. Kelso luktar som morfars lägenhet och det finns tusentals bilder att kolla igenom och redigera (yay). Och en väska att packa upp. Blä. Men nu ska jag sova... efter att ha varit på resande fot i nästan ett dygn. Godnatt.

avrapportering II

Hellu!

De senaste dagarna har vi farit runt till olika platser i norra Israel, runt Genesarets sjo och upp i Golanhojden, nastan hela tiden. Vadret ar lite battre da det slutat regna, men istallet har det varit lite blasigt. Idag var sista kvallen har uppe i Kibbutzen (hur det nu kan stavas pa svenska?), vi har firat shabbat och jag kan meddela att Daniel var valdigt sot i kippa. Imorgon tar vi oss ned till Tel-Aviv dar vi ska bo tills vi paborjar resan hem mitt natten mellan mandag och tisdag. Pa vagen ner ska vi bada i nagon oas och pa sondag planeras det att ta oss till Jerusalem. Det bestams sjalvklart beroende pa det aktuella sakerhetslaget. Varmare ska det i alla fall bli fran och med nu, vilket kanns valdigt skont. Well, well... Imorgon ska vi upp tidigt sa det ar sangen som galler for mig nu. Hoppas att ni alla har det bra hemma i Sverige!! Jag saknar er. Emmy, du skulle alska det har! Bye bye.

årets listor

Lista numero uno - 2008 har jag:

Varit full - ja
Varit i slagsmål - nej
Varit otrogen - nej
Kysst en främling - nej
Haft sex med mer än en person - nej
Skolkat - ja
Åkt polisbil - nej
Blivit polisanmäld - nej
Snattat - nej
Däckat - nej
Rökt - nej
Svimmat - ja
Varit i mer än två förhållanden - nej
Insett att du verkligen uppskattar & älskar någon i din närhet - ja
Badat naken - ja
Varit på en festival eller liknande - ja
Fått nya vänner - ja
Förlorat en eller flera vänner - kanske
Piercat mig - nej
Kissat på mig - nej
Blottat mig - nej
Haft sex utomhus - nej
Tagit någons oskuld - nej
Tagit någon sorts drog - ja, lugnande
Blivit räddad - ja
Försökt ta livet av mig - nej
Varit trött på livet - ja
Rymt hemifrån - nej
Smygt ut utan att mina föräldrar visste om det - ja
Varit kär - ja
Blivit slagen - ja, av misstag
Haft prov och inte pluggat till det - ja, vem har inte haft teknisk psykologi?
fått IG i ett ämne eller flera - nej
Fått MVG i ett ämne eller flera - ja
Haft ångest över något - ja
Varit utomlands - ja
Blivit gravid - nej
Färgat håret - nej
Haft en/flera könssjukdom/ar - nej
Flyttat hemifrån - nej
Badat i havet - ja
Varit på en död fest - ja
Tjänat pengar - ja
Ätit skräpmat en vecka i sträck - nej
Varit i fruktansvärt jobbiga situationer - ja
Blivit sårad - ja
Hatat någon som du älskar - ja

Lista numero dos - Årets...

Årets uppgift - Att ta studenten.

Årets depression - Att det tar lång tid att ta studenten, att det är jobbigt att ha kämpat i två år för att över huvud taget kunna ta studenten, "hej jag är 19 år och kan inte jobba"

Årets räddning - Studenten.

Årets vän - Mamma, Emmy och Daniel.

Årets nykomling(ar) - Simon.

Årets konsert - Stevie Wonder i Globen den 19 september.

Årets kommer-aldrig-glömma - Stevie, Finland och Studenten.

Årets dricka - Te och kanske öl?

Årets maträtt - Vegkäk?

Årets klarar-mig-inte-utan - Kameran.

Årets resa - Israel, förhoppningsvis. Annars Finland Finland Finland!

Årets bråk - Det ständigt pågående bråket med syrran.

Årets film - Ehm. Gamla godingar med Anthony Andrews kanske? Eller Robin Hood. Kostymfilmer verkar falla mig i smaken.

Årets hjälpande-hand - Daniel, Emmy och mappa.

Årets jag-ångrar-faktiskt-lite - Att jag inte hade vett att njuta av de sista veckorna med Tove.

Årets befrielse - Studenten.

Årets upptäckt - Det går fullt bra att ignorera julskinkan.

Årets lyckligaste dag - Studenten

Årets chock - FRA, Ipred.

Årets årstid - Sommaren.

Årets fest - Fest eller inte: första augusti. Oh the drama!

Årets garv - Jag vet inte. Och det skrev jag förra året också. Jag kanske har för tråkigt?

Årets skämt - Se ovanstående.

Årets ord - flick.

Årets mest frivilligt välbesökta plats - Jag tycker att stugan i Finland måste kvalificeras som svar. Även fast jag "bara" varit där två gånger i år borde distansen mellan stugan och mitt hem duga som motivering till varför.

Årets mest uppskattade plats - Mitt rum eller altanen under sommartid.

Årets flitigaste redskap - Kamera och dator, som vanligt.

Årets drog - Alkohol? Socker? Kärlek? Bländare 2,8?

Årets låt - Jag lät last.fm svara, och den säger antingen Monsoon eller Break Away (på tyska eller engelska spelar ingen roll) med Tokio Hotel.

Årets lögn - "Marknaden löser alla problem."

Årets sanning - Jävla alliansen.

Årets bäst välbehållda löfte - Vegetarianismen.

Årets sämst välbehållda löfte - Att inte äta godis. Fast jag är inte säker på att det var ett löfte.

Årets mest skrämmande händelse - FRA-lagen. Welcome to 1984.

Årets det-trodde-jag-aldrig - Att det skulle vara SÅ kul att åka flak.

Årets komplimang - Att Daniel står ut med mig.

Årets jag-hatar-dig - Har slutat att hata människor. Tycker bara mer illa om vissa än andra.

Årets citat - "I love you sometimes. Always, never.

Årets förlåt - Det.

Årets kallaste händelse - Utedasset i Idre (drygt 20 minusgrader).

Årets hetaste händelse - Vandringen fram och tillbaka mellan Åbo slott och Åbo

Årets roligaste snubbe - Daniel.

Årets roligaste tjejer - Emmy.

Årets finaste grabb - Ovanstående.

Årets finaste brudar - Emmy, Ida, Tove och mamsen.

Årets läskigaste mojäng - Nikon D3

Årets går-ej-att-lyssna-på-utan-tårar-låt - Ingen, tror jag.

Årets pigga-upp-låt - Links 2 3 4, Rammstein. Jag vaknar i alla fall!

Årets café - Mineur och 44:an

Årets te - Safari

Årets se-upp-till-artist - Steven Wilson (obvious) och Tokio Hotel (vara runt 20 och ha slagit igenom världen över på tyska, det är det faktiskt inte alla som gör, hur bra eller dålig musiken än är).

Årets jag-klarar-mig-faktiskt-utan - En D700 ;)

Årets tv-program - Sex and the City, Grey's Anatomy mfl. Jag är lite efter.

Årets tråkigaste högtid - Nyårsafton eftersom vi var i Israel då... (nu)

Årets lyckligaste stund - Hela studentdagen? Den 5 juni 2008.