måndagshysteri

För det första: jag kommer inte alls få tillbringa en avkopplande vecka i fjällen. Den drömmen levde inte ens ett dygn innan min nya lärare dödade den. Jag har nämligen tenta dagen innan vi skulle åka hem. Jag får helt enkelt lämna hela det roliga gänget kvar i stugan (med städningen, hehe) två dagar innan beräknad avresa. Snyft!

Föreläsaren på moment numero dos på min kurs (Idéhistoria, tjoho!) var för övrigt en intressant figur. Välartikulerad, effektiv och med ett gulligt stammande avslut på varje milslånga mening. När man är van vid den förra läraren kommer det dock lite som en chock att bli bombarderad med information i den här takten. Jag fick helt seriöst sitta och massera handleden i pausen och ändå har jag fortfarande känningar i armen av skrivkramp. Så fort gick det! Jag blev orolig över att hen inte skulle annonsera en paus i mitten eftersom jag misstänkte att min hjärna skulle explodera av övertryck och armen dö.

Jag har över nittio instuderingsfrågor som enligt planeringen ska vara färdiga till på onsdag då jag ska möta upp några kurskamrater för en superseriös studiecirkel. Då ska frågorna nötas och blötas. Idag har jag kanske jobbat mig igenom tio stycken. Max. Då har jag ändå tillbringat i princip varenda lediga minut med att plugga. Några frågor har jag gjort sedan innan också, men det är fortfarande många kvar. Tack och lov för någon snubbe på internet som ger oss sina svar på över hälften av frågorna... Jag väljer att lita på hens svar för vad fasiken har jag för alternativ? Jag skulle aldrig hinna själv.

Så fullsmockad har den här dagen varit att jag blev uppriktigt arg när Livet i Fagervik kom igång på ettan. Jag vill ju se det! Det är ju en hur gullig serie som helst, och här sitter jag helt fångad bland stoiker och gamla teologer som för länge sedan är döda och begravna! Dessutom var det min tur att dammsuga... Okej, ursäkta mig, den här klagosången slutar på lördag klockan tio noll noll prick. Lovar!!!!!!!!!!!!!

PS. Också sur över att när jag för en gångs skull känner en kreativ rusch och vill redigera och fota som en galning så har jag noll tid över. Skit! Nu slut för idag. DS. DS.

Rhodos, dag fem

Den femte dagen på ön var sista dagen med hyrbil. Då hade vi haft en toss och Daniel-dag och en Mirre och Danne-dag i bilen. Hur skulle vi fördela den sista? Efter mycket diskussion blev slutresultatet en plan som gick ut på att vi skulle stuva in oss fem personer i bilen (alla förutom mamma), åka över till den östra sidan av ön och bada någon timma. Sedan skulle vi åka upp i bergen, hitta en gullig by med något lunchställe och så skulle pappa dumpa oss där för att sedan åka och hämta dit mamma. Det var en komplicerad historia, men vi var optimistiska! Som ni kanske anar blev det inte direkt som vi hade tänkt oss... Nedan följer redovisning med varierat bildmässigt resultat. Vissa är av bra kvalitet (flickr) och vissa av mindre bra kvalité (blogger).

Att komma till stranden gick fort. Den var helt öde, vilket kändes hur lyxigt som helst. Vi kunde i princip ha näckat. I princip. Men det gjorde vi inte. Jag hittade direkt några snäckor och var jättefascinerad.

Daniel begav sig genast ut i vattnet med vår färgglada undervattenskamera.

Saker värda att notera på denna bild: boken som jag trodde att jag skulle vilja läsa efter att jag badat. Well, de fick släpa upp mig ur vattnet när vi var tvungna att åka, så det blev inte så mycket läst. Och så kjolen nere till höger som jag satt och svor över dagen innan vi åkte då jag kämpade som en galning med att få klart den. Resultatet blev faktiskt rätt bra! Seger! I övrigt är den här bilden bara jäkligt mycket ur fokus.

Grabbarna kastade sig i. Jag dokumenterade först.

Mirre doppade nog inte ens tårna utan låg bara och solade.

Sen fick jag äntligen bada. Det kändes kallt först, sedan låg jag som ett litet barn i vattenbrynet och rullade fram och tillbaka med vågorna. UNDERBART!

Och överallt dessa miljoners triljoners små stenar som man försökte greppa om innan nästa våg drog med en ut igen. Gissa hur många jag hittade i bikini-toppen när jag skulle torka mig?

Jag samlade på mig jättemånga snäckor. Den där runda insnurrade typen man absolut inte kan hitta i Sverige. De luktade lite konstigt, lite hav-aktigt, men jag tänkte att det försvinner. FNYS. Mer om det när jag redigerat den förklarande bilden...

Hur som helst så älskade jag den där stranden. Jag hade kunnat stanna där hur länge som helst, så fantastiskt var det! Vi var där kanske en timma innan vi behövde åka iväg igen för att hinna med lunch uppe i bergen. Dammit, tänkte jag och lämnade världens bästa strand och tusen lyckliga skratt bakom mig.

Vi packade in oss i bilen och började bergsbestigningen. Efter ett tag kom vi till by nummer ett. Den verkade genuin och allt sånt vi letade efter, men kändes inte direkt mysig eller välkomnande.

Då tänkte vi att vi åker vidare och tar en by närmare vårt hotell, då blir det ju till och med närmare till att hämta mamma. Vi stannade och tittade på utsikten (bild) på vägen och tänkte att det gör ju inget att vi kommer närmare. Vi passerade två, tre byar med den inställningen och vi blev bara hungrigare och hungrigare.

När vi nästan var framme vid västkusten igen insåg vi att det kanske var lika bra att pappa släppte av oss ungdomar i centrum där vi kunde hitta ett lunchställe medan pappa åkte till hotellet och hämtade mamma. Vi gick en lov runt centrum och hittade inte en enda öppen restaurang. Vi började leta oss neråt stranden för att hitta något där men allt, skyltar till trots, var stängt.

Nu var vi ännu närmare flygplatsen än vårt hotell, och när planen kom skrek det verkligen i öronen. Jag tycker så synd om dem som bor där permanent och måste höra det ljudet många gånger i timman varje dag. Låg hyra?

När vi kunde se havet skickade vi ett sms till mappa och meddelade att allt var stängt och att vi var på väg hem. Det var uppåt trettio grader och vi gick kilometer på stekhet asfalt. Killarna påstod att det inte var så jobbigt, men för mig och syrran som är dysfunktionella när det gäller frukost (vi hade alltså knappt ätit något på hela dagen) var det rätt jobbigt. Till slut skickade vi ett nytt sms och bad på våra bara knän att pappa skulle komma med den luftkonditionerade bilen och hämta oss. Vi blev bönhörda, och hela kalaset slutade med att vi åt lunch i hotellets restaurang. Värdelöst? Kanske inte, men jag hade så gärna legat lite längre på den där stranden...

091101

November vet verkligen vart skåpet ska stå. Första dagen på månaden är det disregn och tunga gråa moln. Hade vi kunnat förvänta oss något annat? Nog för att vissa kanske gillar det, men jag hade föredragit något mer upplyftande som lyst upp de sista gyllengula löven som tappert hänger kvar.

Jag har inte varit ute speciellt mycket för att uppleva vädret med direktkontakt. Den enda utomhusvistelsen var från punkt A till punkt B och några timmar sedan tillbaka igen. A är hemma och B är Niclas hus. Vi satt samlade ett gäng och försökte planera ihop en fjällenresa till januari. Hör och häpna men det verkar lyckas! Roligt, roligt!

Att läsa som en galning börjar jag bli van vid, och nu är det bara tre ynka sidor kvar. Antagligen kommer jag inte ens om fem minuter minnas något alls från det sista kapitlet, men det skiter jag högaktligen i. Just därför gick jag också med på att kolla på en film i tretimmarsklassen med mappa ikväll. Det blev (efter mycket om och men med en hyrd film som BARA hackade) Da Vinci-koden som helt spontant har köpts in. Får jag bara slippa att se när den jävla albinon ska piska sig själv i en evighet kan jag gärna njuta av att få höra lite äkta franska (och förstå lite!) och se Ian McKellen in action.

Men nu måste jag nog ändå läsa de tre sista sidorna. Wish me luck. Godnatt.

emma amalia christine

Det här är en av mina absoluta favoritbilder. Mormor och morfar för tusen år sen, ungefär. Jag avbryter studierna snart för ett besök på kyrkogården med mamma och morfar. Mormor ligger i minneslunden på Skogskyrkogården. Vi ska gå med blommor och ljus och sånt fint. Mysigt. Sorgligt.

olika typer av litteratur

"Abboten Suger som lät uppföra ett av de tidigaste gotiska byggnadsverken, klosterkyrkan i Saint Denis utanför Paris, ger på flera ställen uttryck för den nyplatonska tanken att ljuset för oss närmare Gud."

Så säger min kursbok. Jag borde ta ut ett sammanhang, men allt jag kommer att tänka på att det är i den kyrkan som världens finaste scen i världens bästa bok utspelar sig. Då har Aliena jagat Jack över halva Europa. Kan jag inte få läsa om det istället?

PS. Förlåt för det extra tenta-gnället.

höstsol

Äntligen lite soligare höstväder! Jag kan ju till och med se lite blå himmel, om än väldigt ljus. Jag vill sätta på lekobjektivet (zoom, men dåligt) och gå världens längsta promenad och fota som en galning. Gyllene löv och våt asfalt. Men... jag måste plugga.

läsa läsa läsa
tryck tryck tryck
hårt hårt hårt
och vad fan skulle jag i skolan och göra?

091028 - längtan!

Plugga, äta, plugga, plugga, äta, plugga, sova, plugga, äta... Det är verkligen så veckorna före tenta ser ut. Roligare än så är det inte. Jag ser fram emot när det hela är över och jag kan få bli en social varelse igen. För att överleva och hålla mig i en så positiv stämning som möjligt tänker jag på bra saker. Fina saker. Här kommer alltså världshistoriens längsta bildinlägg. Saker jag tycker bra om och längtar efter, utan någon särskild prioriteringsordning. Tadaa!

Fika med världens finaste servis.

Konserter!

Paris!

Prideparaden! Den gör mig så glad!





Finland!

Och så längtar jag efter att Daniel ska klippa sig... Puss, älskling ;)

Jag längtar efter att körsbärsträden blommar i Kungsträdgården.

Hoppa studsmatta!




Västkusten och havet!

Vårens första utomhusfrukost!

Vänner som jag ser fram emot att få träffa...

(haha, notera Emmy att jag vill träffa dig hela TRE gånger ;)

Solnedgång i Tel Aviv!

Och sist men inte minst längtar jag verkligen efter julen!

Rhodos, dag fyra

Den fjärde dagen var jag och Daniel kvar hemma medan Mirre och Danne fick följa med i bilen. Vi bestämde oss för att sola och bada, vilket inte riktigt blivit av än. Vi gick ner till havet, låg och lyssnade på havsbruset (och flygplanen!), läste och badade lite. För att vara ärlig var det jag som badade lite och Daniel som badade mycket. Vattnet var alldeles för salt och smutsigt för min smak. Att det är salt är ju ingen överraskning direkt, men det är inte så kul att leka i när man inte ser tårna. Jag vet inte om det låter som ett övertygande argument, men det var ungefär så jag kände. Daniel däremot hävdar bestämt att det till och med går att öppna ögonen under vattnet! Det har jag gjort en gång och säger bestämt NEJ till. Han måste ha stålmannens ögon.

Vi åt god pasta till lunch, badade lite mer i poolen (där man kan se under vattnet och leka och stå på händer och sånt larvigt roligt!) och fotade med undervattenskameran och läste lite till. Att ligga och läsa i solen går helt klart in på "top tio helt underbart på resan".

När de andra kom tillbaka satt vi på balkongen och snackade och spelade kort ett tag medan gamlingarna vilade ut sig. Först då kom kameran fram (ville inte ha den vid havet eller poolen utan en dedikerad body guard). Sedan middag och sånt trevligt. Sedan sömn. Ännu en dag förfluten. Härligt härligt.

Baby!

Turturduvor!

Fötter!

god morgon

Spelar gissningsleken med en digital ande. Hittills har han gissat rätt på Steven Wilson, Bamse, Ringo Starr, Anthony Kiedis, Jesus, Fredrik Reinfeldt och Holly Madison, hade lite problem med David Gilmoure och Ulf Lundell men klarade inte Ken Follett. Bra sätt att väcka hjärnan på. Underhållande och man måste tänka lite grann då och då.

pusselbitar en masse

Det är helt otroligt, men jag gjorde faktiskt exakt som jag tänkt igår, med vissa modifikationer. För det första bakade jag kolakakor och la pussel. Jag la pussel så länge att jag höll på att vara uppe hela natten. La de sista bitarna vid frukosten imorse och jag känner mig rätt stolt. Kommer aldrig tillåtas att det tar bort från köksbordet! Det var det enda 500-bitarspusslet vi hade hemma, även fast jag inte kände mig så upplagd på att ha ett pussel som består av två huvudfärger och miljoner variationer av dessa. Det kändes som om det skulle bli sjukt svårt. Hur som helst var det väldigt mysigt och stimulerande. Kommer helt klart att göra det igen, men... efter tentan. Och då ett 1000-bitars med Carl Larsson-motiv som jag sneglat på och sett som omöjligt i hela mitt liv.

Nu, efter att ha läst en originaltext av Augustinus som var så ****** dålig att jag skrumpnar ihop ska jag först springa ut i äckelvädret och träna och sedan åka hem till Daniel. Middag och trevligt. Får för en gångs skull den här veckan inte sitta själv med böckerna i knäet. Jippie!