meisgreece

ola söderholm < 3

2012-01-11T15:05:00.002+01:00

Lyssna: Ola inslag Bildt

Lyssna: ola: kvalificerad gissning om partibidrag
Fecking awesome.

årssummering 2011.

2011-12-31T22:00:00.005+01:00

Årets uppgift: Klara närapå 100% studietakt för att kunna flytta hemifrån. Och att flytta hemifrån.

Årets depression: När vi fasade ut mina antidepressiva i våras och jag inte kunde tänka på något annat än hur mycket jag ville dö. Sen började vi om med nya mediciner.
Årets räddning: Egen lägenhet, äntligen.
Årets vän: De som jag visste utan tvekan skulle ta emot mig när jag rymde hemifrån.
Årets nykomling(ar): Richard, Metral och Micke hängde jag inte med innan.

Årets konsert: Roger Waters i Globen var coolast, men vill också nämna Red Hot Chili Peppers som var över förväntan bra och Opeth som var ascoola men blev lite förstörda av min huvudvärk.
Årets kommer-aldrig-glömma: Richard, lägenhet, rymma.
Årets dricka: It's got to be tea.

Årets maträtt: Wookade äggnudlar med grönsaker och nötter.
Årets klarar-mig-inte-utan: Vänner.
Årets resa: Tunnelbanan från Alvik till Farsta Strand för lägenhetsvisning. Läste Tvåkönad av Maja Bondestam och kände på mig att jag var på väg att kolla in mitt framtida hem. Några längre resor har det knappt blivit av i år.
Årets bråk: När jag rymde hemifrån.
Årets film: Svårt att säga. Om jag får vara oseriös så The Expendables.
Årets hjälpande hand: Richard alternativt föräldrar som fixade bostadsrätt.
Årets jag-ångrar-faktiskt-lite: Vissa självdestruktiva saker utförda i alltför goda vänners sällskap.
Årets befrielse: Flytta hemifrån!
Årets upptäckt: Starcraft är fan en hel sport och Sayle är jävligt kul.
Årets lyckligaste dag: Med Richard. Antagligen när vi promenerade runt Kungsholmen och doppade tårna i vattnet och åt sushi och glass i somras.

Årets chock: Hur gamla människor blir när de blir ännu äldre. Farfar finns inte längre fastän han fortfarande lever.
Årets årstid: Sommaren.
Årets fest: Jag har inte festat mycket alls det här året. Det är så att jag vill påstå att nyårsnatten var årets bästa fest. Den var fenomenal på många sätt och en speciell turning point.

Årets garv: Sayle. Tankesmedjan.
Årets skämt: Det grisrosa rummet i scoutstugan? Nej men jag vet inte.
Årets ord: Uguu~
Årets mest frivilligt välbesökta plats: Hemma hos Richard innan vi flyttade ihop antar jag. Annars Mineur.
Årets mest uppskattade plats: Lägenheten < 3
Årets flitigaste redskap: Datorn, telefonen.
Årets drog: Kääääääärleeeeeeeeek!

Årets låt: Self vs self - Pendulum feat In Flames
Årets lögn: Vissa människors trollningar.
Årets sanning: Kultur är viktigast.
Årets bäst välbehållna löfte: Nyårslöftet för i år var att snagga mig, and so I did. Att jag efter ett tag lät håret börja växa ut berodde inte på att jag inte trivdes i det. Jag älskade den frisyren väldigt mycket, men jag blev för rastlös. Det är lite trist att se exakt likadan ut varje dag. Jag vill kunna variera mig. Så nu är målet hippie-hår anno 2004.

Årets sämst välbehållna löfte: Att städa?
Årets mest skrämmande händelse: Att vilja dö så mycket att det inte går att tänka på annat. Att rymma hemifrån.
Årets det-trodde-jag-aldrig: Att jag skulle flytta. Att jag skulle bli kär.
Årets komplimang: Richard. Det är helt ofattbart att han vill vara med mig. Så jävla coolt.

Årets jag-hatar-dig: Diverse allianspolitiker. Om jag nu skulle hata någon (inte vidare konstruktivt).
Årets citat: Dunno. Kommer inte på något jag kan dela med mig av i alla fall.
Årets förlåt: Dunno.
Årets kallaste händelse: Hela långa iskalla vintern. När jag sov ensam använde jag tre täcken, en värmepåse och tjocka sockor.

Årets hetaste händelse: Sommarnätter med varm människa under för mycket täcke.
Årets roligaste snubbe: Banderas har en tendens att muntra upp mig.
Årets roligaste tjejer: Emmy-Lou.

Årets finaste grabb: Banderas, Metral som randomly ger mig choklad.

Årets finaste brudar: Fanny, Evve, Emmy, Fine osv.

Årets läskigaste mojäng: BW. Glados.
Årets går-ej-att-lyssna-på-utan-tårar-låt: Ingen speciell och det är fortfarande svårt att gråta. Måste verkligen anstränga mig när jag väl behöver göra det.
Årets pigga-upp-låt: Moves like Jagger och Nyan-Cat
Årets café: Mineur eller Gråmunken
Årets te: Himlagott
Årets se-upp-till-artist: Steven Wilson, Mikael Åkerfeldt.
Årets jag-klarar-mig-faktiskt-utan: Diskmaskin.
Årets tv-program: The Big Bang Theory och How I Met Your Mother
Årets tråkigaste högtid: Påsk? Eller vänta, då var jag ju med coola människor. Men så värst mycket högtid var det inte.
Årets lyckligaste stund: Med Richard i vår säng i vår lägenhet när vi precis har gått och lagt oss. Tryggheten och lyckan att få vara där.

jag typ saknar typ att vara snaggad typ.

2011-11-14T17:02:00.000+01:00

genom mitt fönster.

2011-11-09T10:34:00.002+01:00

Soluppgången petade på mina ögonlock tills jag vaknade imorse. Och då menar jag verkligen soluppgången, inte solljuset kontra nattmörkret. Från huvudänden av sängen där Richard lämnat mig för viktigare saker (jobb, bleh!) såg jag rakt genom lägenheten och fönstret, ut över trädtoppar där himlen glödde i femtontusenmiljarders färger. Att jag vaknade var kanske en överdrift. Jag tittade upp, noterade att det var sjukt snyggt, somnade om. Hade jag vaknat på riktigt hade jag ju invid texten presenterat en visual aid. Är lite sur nu att jag inte kunde dra mig upp och fota det. Antagligen tänkte jag att lägenheten kommer ge mig fler sådana tillfällen. Det var ju trots allt den första morgonen med klar sikt under hela den långa första veckan vi bott här (och nu är dimman tillbaka).

krisen drabbar alla.

2011-11-04T12:02:00.003+01:00

Hela förmiddagen har jag lyssnat på P3 (morgonpasset är mysigt) och det mest intressanta som framkommit är att stackars Berlusconi måste skjuta upp sitt skivsläpp (!) eftersom han är för upptagen med Italiens ekonomiska kris, ett antal rättegångar mot honom och hålla ihop sin regering. Han är allt begåvad den mannen! Kanske har han bara för många bollar i luften? Om lilla Silvio kunde tänka sig att lämna brudarna och musiken ifred så kanske han kunde bli en hygglig politiker? Fast nej.

rant de las musica-chicas.

2011-10-31T23:31:00.003+01:00

Detta är inte vad jag vanligtvis terroriserar internet med, men den här videon fascinerar mig. Jesus är ascool och det är roligt att leta symbolik. Kan dock tänka mig att avvara de (allt för många) delar där Gaga dansar omkring i så få plagg hon kan hitta. Det är inte en slump att "starka kvinnor", suveräna sångerskor av någon anledning är mer nakna än påklädda närhelst man ser dem uppträda. Patriarkatjävel. Den närmsta manliga motsvarigheten jag kan hitta from the top of my head är Red Hot Chili Peppers. För typ hundra år sedan. Det var mer påklätt i Globen vill jag lova. Men seriously, den dagen det krävs av en ung sångare att han uppträder i kalsonger och dansar runt (en stång) sådär väääääääldigt sensuellt för att bli en stor stjärna (eller att det händer över huvud taget) slutar jag klaga. LOVAR!

PS. Flyttar imorgon och det här är sista natten hemma hos mamma och pappa. Skjuter upp den resfeberliknande kommer-inte-kunna-somna-episoden och läser lite Questionable Content.

nedräkning: T-2 dagar.

2011-10-30T11:47:00.002+01:00

Jag rear ut mitt tonårsrum, allt ska bort. Minnen ner i lådor, bilder samlas in och bäddas ner mellan halsdukar och temuggar. U t m a t t a n d e.

dagens tre bra saker: tors 27 okt (4 dagar kvar)

2011-10-27T21:24:00.002+02:00

1. Var bokstavligt talat fem minuter inne hos banken och skrev under de sista pappren för lägenheten. Firade med Jelly Beans och Wuthering Heights av Emily Brontë.

2. Har inte somnat en enda gång när jag har pluggat (!!)

3. Packade ner resten av min garderob förutom strumpor och ytterkläder och hela bokhyllan. Det tog större delen av kvällen, och när jag var färdig insåg jag att min nyinköpta bok fortfarande låg i påsen i hallen.

nedräkning: 5 dagar kvar.

2011-10-26T22:26:00.002+02:00

Jag kan räkna upp alla de saker jag flyttar ifrån, men det känns roligare att tänka på allt det jag flyttar till; exempelvis att kunna sova varje natt eftersom min man (sambo!) ligger bredvid mig varje natt och gör mig trygg, i en större säng än min, i en lägenhet med ljuslila köksluckor och röd sovalkov där vi får äta våfflor varje dag. Oh heavens! Och det kommer vara fyra gånger så många bokhyllor som jag har på mitt rum, vilket innebär att alla mina böcker och lite till kommer få plats. Målet är ju att ha en hel vägg helt täckt av bokhyllor. Jag kan inte tänka mig något mer hemtrevligt. Jag hoppas att träden utanför köksfönstret har lite löv kvar då, så det finns aningen höst att titta på vid frukostbordet. L ä n g t a r.

And on a completely different subject, hur coola är inte mina kängor?!

2011-10-24T13:34:00.002+02:00

Flashback till när jag var osynlig men utpekad och kändes som om varje dag i skolan var en implosion i min mage. Dagen när jag inte visste vad jag skulle göra, var jag skulle ta vägen för att ta ha hand om känslan och ensamheten och få den att försvinna. Jag gick igenom korridoren, förbi där alla i klassen satt och pratade, hoppade ut genom ett fönster och gick runt huset, in i kapprummet och genom korridoren igen. Ut genom fönstret in förbi ut in för jag vet inte hur många gånger och jag hörde någon säga något irriterat men jag vet inte om det var åt mitt håll.

i have no words for this madness.

2011-10-23T20:54:00.001+02:00

två saker:

2011-10-23T12:48:00.002+02:00

Först, för den som är lika seg som jag på att lyssna igenom årets alla avsnitt av Sommar i P1 så är det här den kompletta listan av alla från årets säsong jag anser värda att lyssna på:

Mark Levengood
Henrik Larsson
Babben Larsson
Timbuktu
Jonas Jonasson
Nanne Grönvall
Clara Lidström
Johan Wester
Martin Fröst
Gina Dirawi
Maria Wetterstrand
Yukiko Duke
Lars Ohly
Helena Bergström
Dilsa Demirbag Sten

För det andra är det här det enda jag vill lyssna på just nu, om och om igen. Kan vara en av mina absoluta favoritalbum/ep någonsin. Varvar det och King Crimson för att hålla mig i ett någorlunda lugnt och trevligt tillstånd när jag skriver tentan. Hoppas på att bli färdig idag (peppar peppar!).

tentadistraktion.

2011-10-22T21:28:00.002+02:00

Jag köper inte nya kläder av princip (bara nya gamla kläder, dvs second hand), men känner mig frestad att vara olydig när jag ser den här bilden. "I think, therefore I nom" Kan det bli mer klockrent? För att vara en person som är löjligt förtjust i funny t-shirts är det lite underligt att jag själv endast äger en, och dess komiska effekt verkar inte ens ha spridit sig längre än till ägaren. Epic fail. Jag får fortsätta tråna på internet och digga Jobjörn. Communist party, woo!

kvack!

2011-10-21T14:05:00.002+02:00

Med över hälften kvar att skriva på hemtentan tar jag till desperata metoder för att räta upp situtionen: julmust, singoalla och lösgodis. Jag är så trött på att vara i den här pressade situationen att producera text som man inte har någon aning om ifall den duger eller överhuvudtaget handlar om det läraren vill att den ska handla om. Jag vill bara flyttpacka så jag slipper bo mitt i ett bombnedslag av kassar och lådor. Slippa plugga i ett bombnedslag. Men det har jag inte tid med. Socker löser allt. För ett tag åtminstone.

nattliga tankar (skjuter upp mardrömmarna).

2011-10-20T01:17:00.005+02:00

För det första kom jag nyligen hem från (tentauppehållet) Operan. Jag, syrran och mamma såg Carmen. Åh, som jag längtat! Tror jag var 13 år senast jag såg den. Jag kan varenda melodi, varje ton och ofta större delen av texten. Jag tror att en anledning till varför jag var bra på franska i högstadiet (?) är för att jag ständigt lyssnade på mappas LP-version av operan och jämförde de franska texterna med den engelska översättningen i dess booklet. Oh, happy times! Kvällens uppsättning var musikaliskt helt strålande. Det kändes i hela kroppen och hjärtat. Tyvärr var scenografin sämst. Många av sångarna verkade härma pappdockor och ibland såg de knappt åt varandra, fastän de skulle föreställa älskande. Dessutom drog de ner ridån var och varannan minut för att göra drastiska ändringar på scen. Typ flytta en glödlampa eller så. (Obs! Sant.)

För det andra gjorde jag en kopp grönt lime-te när jag kom hem. Om nom nom. Det passade sig fint till lite tentautfyllnadsflummidum. Förklaring är inspirationen vilken jag hämtade av videon nedan. Jag önskar att jag fick skriva en sån här uppsats istället. Hur mycket jag än älskar Simone de Beauvoir kommer jag aldrig sluta uppskatta kreativiteten i nedanstående verk.

"socialdemokratin är inte längre en ideologi, det är en opinionsundersökning"

2011-10-19T13:10:00.003+02:00

Lyssna: ola krönika waidelich
Ola

Ola från Tankesmedjan i P3 säger det jag redan tänker om dagens politiker (och då inte exklusivt om sossarna). Så istället för att jag ska göra ett knapphändigt försök att förklara mig, lyssna!

Tillägg: apropå modeordet entreprenör jag tjatade om tidigare, hur trött börjar man inte bli på "vi måste bli tydligare med att förmedla vår politik"-epidemin som härjar bland alla partier som backade (-ish) förra valet?

2011-10-19T01:08:00.002+02:00

Animals Being Dicks. Något så simpelt håller mig från att sova ikväll. Men det är kul att skratta tills man gråter, även om man är ensam.

dagens tre bra saker: tis 18 okt

2011-10-18T19:50:00.002+02:00

1. Richard följde med mig till tandläkaren imorse. Jag var inte ett dugg nervös när vi gick dit (framsteg!), men väl i väntrummet dunkade hjärtat som om jag vore en litet kanin framför en stor lastbil. Då var det skönt att ha en varm hand att hålla hårt i. Tandläkaren och sköterskan känner mig och min fobiska sida sen tidigare och gör sitt bästa för att göra mig bekväm. Det tackar jag för! Inga hål försökte de pracka på mig heller. Lättnaden var stor.

2. Mitt nya orangeröda nagellack har efter två dygn inte skavt av sig det minsta lilla, just the way I like it.

3. Känslan att komma in från regnet, göra en kopp te och hitta godis som Richard lämnat kvar åt mig och krypa ihop under mysigaste filten för att bara en liten stund se en sitcom.

mary wollstonecraft och jag.

2011-10-17T13:29:00.002+02:00

"Men ack, äkta män, och deras livskamrater, är ofta bara förvuxna barn - ja, på grund av tidiga utsvävningar knappast ens män till sin yttre form - och om den blinde leder den blinde, behöver man inte komma från himmeln för att säga vilken konsekvensen blir."

You just got burned, 18th century-style! Visserligen tagit helt ur sammanhanget ur hennes klassiska "A Vindication of the Rights of Woman", men älska att redan 1792 våga kläcka ur sig den sortens dissiga formulering. Indirekt riktad till Rousseau och gänget. I love it!

dagens tre bra saker: sön 16 okt

2011-10-16T21:47:00.003+02:00

1. Morfar lever fortfarande (mot alla odds!). Han kom ut med färdtjänst, satt och läste expressen bredvid mig som pluggade och spelade spel på en överskattad surfplatta (Niclas, vi har en iPad - det har inte duuuuu!) och åt som en häst. Det är bra grejer om man siktar på att bli minst 94 år.

2. Jag har bara ~200 sidor att läsa till onsdag i Genushistorian och är mer än halvvägs färdig med skissen över första tentafrågan. Det är ett bättre läge än igår. Nice!

3. Powernap med Kelso, sunday style.

tips.

2011-10-16T14:37:00.002+02:00

Blev länkad till en blog med roliga bilder och finurlig, välformulerad text. Check it out!

konsert, wei.

2011-10-16T00:42:00.003+02:00

The British Pink Floyd Show i måndags.
Red Hot Chili Peppers i tisdags (bild + awesome!)
Opeth en torsdag i december.

Jag gillar't!

dagens tre bra saker: fre 14 okt

2011-10-15T00:21:00.004+02:00

1. Nya ELLE kom. Den prenumerationen förlängs nog. Slog upp den direkt efter en lång diskussion vid middagsbordet om definitionen av feminism (hur kan man INTE vara feminist?!!?!?!?!??!?) vilket gav mig en hög ironiska kommentarer. I can take it. Jag pluggar genus så jag vågar öppna en modetidning utan att oroa mig över ökad press på utseende eller att sex håller på att försvinna (enligt brittiska septembernumret, eftersom killar nöjer sig med porr nuförtiden och det är ju killar som definierar sexet - eller hur?). I'm only in it for the clothes. Och Jessika Gedins boktips.

2. Kelso var kelig. Jag fick säkert en hel halvtimmas keltid. Win! Bästa pluggsällskapet. Dock var jag för slut för att hålla ögonen öppna, så det blev inte tillräckligt läst. Jag undrar hur länge mottot "det löser sig" håller? Absolut terminen ut!

3. Sushi till middag. Glass och färsk ananas till efterrätt. Dessutom vinner jag över båda päronen i Wordfeud.

mardrömmar igen igen och igen.

2011-10-12T21:32:00.003+02:00

Min kloka pojkvän säger att jag ska försöka glömma mardrömmarna när jag har vaknat, sluta tänka på dem. Det går bättre eller sämre men oftast det senare. Vanligtvis går det i alla fall att försöka. Inatt var jag i Auschwitz, jagades av nazister, letade efter mat till små barn, gömde mig i kyrkor, klädde ut mig till nunna för att inte hittas, var i Auschwitz Auschwitz Auschwitz och stod i kö för att mördas och kämpa argumentera gråta vill inte ångesten folk som spottar sparkar skriker hånar och säger att "varsågod, självklart ska du få något att äta, vi sätter upp det på din nota!" och serverar en ett ruttet äpple och en macka för 280(0?) kronor gå förbi kamrarna där de brännmärker oss och klämmer ihjäl husdjuren med glödheta järnplattor. Precis på gränsen, in till gaskamrarna kanske, hittade jag någon högt uppsatt som lyssnade och smugglade ut mig, mamma och min syster. Pappa var det inte tal om. Bara kvinnor och barn, som om det var ett annat Titanic. Om och om igen. Hela natten. Det är en av de drömmar som jag inte kan glömma. Alltså har jag legat i hög utan att plugga eller packa idag. Jag mördades inatt och behövde visst lite tid att bearbeta det. Ser sjukt mycket fram emot att sova i natt.

farfar om farmor.

2011-10-09T15:27:00.004+02:00

En av de mindre uppenbart bra sakerna med att flytta är sakerna man hittar när allt ska packas ner. Farfars böcker med hela sin tid med farmor nedtecknad har jag förut låtit stå i bokhyllan efter att snabbt ha bläddrat igenom och tittat på bilderna. Några år senare är jag mer nyfiken. Han har gått igenom alla almanackor och sammanställt nästintill dag för dag vad de haft för sig. Det är otroligt fint. "Min Ruth" skriver han. Jag hoppas nu verkligen att få vara någons partner in crime när jag blir gammal. Det som går att läsa mellan raderna är hur de cirklar runt varandra, aldrig tillräckligt långt bort. Nu när de är alltför gamla för att göra något av det han antecknat är de bara så lyckliga över att ha varandra. Farfar kramar farmor och säger att "det ska nog bli bra" när hemtjänsten och släktingar viner omkring dem och tjatar om rullatorer, mediciner och kostråd. Bara de får vara tillsammans.

Ur anteckningarna för 1999:

"Den sjätte åkte vi till Axelsberg för Effie 12-årsdag [min kusin]. Hon fick många gåvor. Från oss fick hon en slant och en bok om Riddartiden. Dagen därpå åkte Ruth till Södersjukhuset för prov av hörapparat. Jag gick till "Snickis" och använde bandsågen en stund. Den åttonde januari såg vi filmen "Indonesian coventry", en spännande film som slutade 00.10. Vi tog var sin besk innan sänggåendet. Den nionde januari var vi på Rigoletto på Kungsgatan och såg filmen "Fucking Åmål", som även vi gamla medgav att den var mycket bra. Söndagen den tionde var det minus 10 grader och vi tog oss till en utställning på Gröna Paletten. Den var tyvärr inte sevärd."

"Den tredje mars var det ett himla liv för att ett statsråd fått hyra en lägenhet av en privat värd. Det var väl svårt att få tag på någonstans att bo, men tidningarna ska ju också leva?! Den 24:e hade Ruth en "Förstaträff" med damveteranerna i området. Med andra ord syjunta."

"Den 29:e april köpte jag en brosch som Ruth önskade. Den var gjord av konstnären Neeij. Den 30:e april var det sång vid Rålambshov."

kategoriseringar.

2011-10-06T21:59:00.003+02:00

Det finns inget finare man kan tänkas vara i dagens Sverige än en entreprenör. Det ordet är magiskt. Så fort det i vilket tänkbart sammanhang som helst dyker upp blir folk oerhört imponerade och positivt inställda. Missuppfatta mig inte, entreprenörer (vars skapelser inte är destruktiva) är väldigt... bra. Men är de inte bara en av alla de sorters människor som finns där ute? Hur coolt blir det att kunna dra igång ett random företag i jämförelse med hur det skulle se ut om alla sophämtare slutade jobba. Jag menar att vissa jobb är mer fundamentalt viktiga än andra. Barnskötare, vårdare, infrastrukturmänniskor etc. Att sitta och pilla med siffror kan i min värld aldrig jämföras med att ta hand om barn eller rädda människoliv. Varför är då entreprenören så populär? Varför hör jag det ordet var jag än vänder mig? Hur blev det plötsligt den mest statusfyllda egenskapen att tilldela sig själv? Kanske för att det är så vår kära alliansregering byggt upp landet. Kan du inte vara din egen lyckas smed och ge dig själv ett jobb passar du helt enkelt inte in i Den Nya Samhällsordningen. Att vara nöjd med att arbeta i någon annans företag eller för den allmänna nyttan är inte lika fint längre, även om man gör ett minst lika viktigt jobb. Därför stör jag mig lite för mycket på entreprenören, hur mycket gott de än kan tänkas göra. Eftersom att det känns som om det är den nya arbetslöshetsförsäkringen. Var din egen chef så kan du inte få sparken.

med kassie.

2011-10-06T00:16:00.003+02:00

Det räcker inte med att få pussa honom på nosen, jag behöver honom för att kunna sova. Det är tröttsamt. Man kan inte lägga rabarber på en hel person. Det funkar inte så. Jag får använda en kudde som substitut, klänga lite på den och simulera hur jag hindrar R från att somna när vi är i samma säng. Det funkar. Lugnet är betingat till att ligga mot och lite över något. Gissa hur mycket den här aspekten av att bo tillsammans tilltalar mig?

Jag har gått tillbaka till mitt gamla destruktiva stadie där jag inte vill gå och lägga mig. Nu eftersom jag är rädd för att inte kunna somna. Att ligga och vrida sig i timmar skrämmer mig av någon anledning. Kanske blir det bara för mycket med mardrömmarna som jag vet ska komma, att det blir som att dra av ett plåster väldigt långsamt.

Vad skönare är är att jag nu när jag bott hemma ett par veckor och stressat ner mig igen från att fara omkring över hela stan för att hitta boende, så blir det åter igen trevligt att plugga. Allt jag ska läsa framöver verkar bara otroligt intressant och jag kan endast se goda saker i att umgås med mina böcker över en kopp te. Inte ens hemtentan som tar vid om en vecka (hjälp!) skrämmer mig. Det löser sig!

coffeebreak.

2011-10-02T22:46:00.003+02:00

Mikey var i Stockholm över helgen. Vi drog en maratonfika på fredagseftermiddagen och uppdaterade våra dokusåpaliv för varandra. Hans innehöll mest drama och mitt sjukt goda nyheter. Jag har varit sjuk i veckan och inte varit duktig på att plugga av den anledningen, men nu kan jag inte koncentrera mig för det enda som far genom huvudet är antingen saker som behöver göras innan jag flyttar eller lovey-dovey bilder av hur mysigt jag och Richard kommer ha det som sambos. 1 000 000 vuxenpoäng - check! Därför borde jag verkligen sluta fika med folk. Jag måste gräva ner mig i ett hål och läsa om genushistoria, vilket kan vara det mest intressanta ämnet någonsin. Och apropå det, ekonomihistoria eller religionshistoria i vår? Jag kan inte bestämma mig. Jag vill bara fika.

bokstavligt talat. om tjejen då. bara. förutom tunnelbanelinjer och sl som är krösus.

2011-09-29T20:35:00.002+02:00

I november smäller det. Tusen utropstecken. Godnatt.

gamla klassiker dör aldrig.

2011-09-27T22:58:00.003+02:00

Lyssnade på ett avsnitt av förra veckans Tankesmedjan i P3 och noterade att Emma Knyckare klippt ut ljudet av Michael Kelso som skriker BURN! i That '70s Show. Freakin' awesome! Jag vet inte hur många gånger jag kollat på de fem första säsongerna av den serien, säkert tio gånger. Minst. Jag och syrran samlade på oss de färgglada boxarna. De duger vilket humör man än är på och vi kan alla avsnitt i princip utantill. Jag gillar perioden när Steven och Jackie är tillsammans. Delvis därför att hn måste kämpa lite för att få kärleksbetygelser och hn för att kunna ge dem.

Jag har efter ett antal veckors nedräkning gjort ordentlig nytta av mitt mini-halsont och skaffat mig en dunderförkylning. Det var på tiden! Idag var jag dock tvungen att besöka psyk och gå på en föreläsning i skolan på kvällen. Jag kämpade mig iväg, knarkade halstabletter och nässpray och spenderade eftermiddagen på Richards säng. Det är hemligheten till att orka en sådan dag. Hn ordnade med varm soppa, choklad och kramar. Bästa medicinen! Nu är jag dock ledig nog att kunna ligga hemma och kurera mig ett tag. Bring it, baby!

mera mardrömmar.

2011-09-26T10:27:00.002+02:00

Jag och Fine stod på en brygga på Ingarö-sidan av Grisslingefjärden. Natt. Några prickar på himlen som jag först trodde var stjärnfall innan jag insåg att stjärnfall ritar streck över himlen. De kom närmare och då syntes par av prickar. Flygplan. De kom ännu närmare, glödde. Sedan flög de över våra huvuden, norrut, brinnande jetplan som kraschade in i skogen på andra sidan vattnet. Jag kunde svära på att det var vad jag hade sett. När jag vaknade upp senare på natten och såg avlägsna flammor utanför fönstret visste jag att vi behövde dra på en gång. Mamma och pappa ville inte. Jag fick skrika på dem. Mycket. Kelso stretade emot men jag höll honom hårt, hårt och försökte balansera en kasse med fotoalbum på axeln. Ovärderliga saker får inte brinna inne. Sen flög jag runt, bokstavligt talat, och pratade med folk. Berättade vad jag sett, undrade vad som hänt. Ingen hade sett några flygplan. Inte brandkåren heller. Sen började det om. Eld och lågor, få folk att förstå att vi måste fly för att inte dö. Igen och igen.

2011-09-23T21:13:00.001+02:00

Nya avsnitt av grymma sitcoms. Det är en av få anledningar till att hösten kan vara välkommen. Det och att kunna ha på sig mina nya Docs. Rawr!

personer jag blev ytligt förälskade i förra veckan:

2011-09-22T18:33:00.003+02:00

1. David Tjeder, lärare i genushistoria på SU. Är överentusiastisk, använder fler adjektiv än vad behövs och drar engelska one liners.

2. Tjejen i kassan på Espresso House i Kista.
"Sitta här eller ta med?"
"Sitta här."
"Åh, vad mysigt!"
Till alla.

3. Random snubbe jag satt bredvid på bussen.
"Have a nice day!"

när man finner sig utan någonstans att bo är det tur att man har vänner

2011-09-22T10:42:00.002+02:00

Plötsligt utbröt tumult och på mindre än en timma var kånken packad med det nödvändigaste och jag var på väg hemifrån. Den ryggsäcken är banne mig otrolig. En veckas leverne fick utan problem plats. Jag sov på tältsängar hos underbara vänner som jag aldrig skulle klara mig utan, begravde näsan i tjocka skolböcker för att slippa tänka när jag väl förstått att psyk och soc inte riktigt var för mig. Eller så är det jag som är för frisk för dem. Jag spelade mycket Wordfeud. Det är nice. Jag som haft sug efter alfapet i flera år men ingen att spela mot.

Nu är jag hemma igen. Min lilla röda anteckningsbok är full av klotter. Det var den och jag i en vecka. Mardrömmarna har inte riktigt släppt än. De ligger kvar där inne och försöker omvandlas till ett minne, ännu hellre prosa.

Nu måste jag tvätta. För även om det går att ha sitt liv i en kånk en vecka så kräver det lite backup-arbete.

2011-09-11T11:37:00.001+02:00

Hm. Fast nej. Jag tror jag rymmer hemifrån istället. Den som kan inkvartera mig för en natt eller två är jävligt söt. Call me!

le mys d'automne

2011-09-10T17:26:00.002+02:00

Solen skiner, himlen är blå och träden visar upp en mer blandad färgpalett än jag är van vid. Jag känner mig lite dålig som knappt stoppat nosen utanför dörren. Kanske blev jag avskräckt när resultatet av att katten gick ut var en present i formen av en död mus? Man tackar, liksom. Nej, det verkar onödigt att tänka på hur mycket jag borde göra när det jag gjorde också var väldigt fint. Te, choklad, film och Richard. That's some good stuff, ey!

Nu när jag lämnats ensam resten av dagen kan jag ägna mig åt en del annat som behöver göras, som att byta lakan, göra manikyr, fylla i två enorma psyk-formulär och läsa några hundra sidor i boken jag är inne på (fluffigt, romantiskt). Let's rock this saturday night!

dagens tre bra saker:

2011-09-09T22:26:00.002+02:00

1. Mamma hittade en skrift från längesen när hon rotade bland gamla saker hon sparat. Jag har ännu inte hunnit fördjupa mig i den, men den utlovar ju onekligen väldigt bildande läsning!

2. Jag mötte upp Metral för att plugga. Vi hann ungefär bara med att åka till Frescati och leta reda på de kompendier jag behöver för terminen, men det var trevligt att hänga ändå. Särskilt eftersom hn var så söt och hade köpt med sig Pocky till mig :)

3. Den bekvämaste skjortan i mannaminne, en höstig klänning och en stickad tröja med vita och rosa ränder från Myrorna. I freakin' love it! Det var egentligen mamma som skulle handla kläder, men jag borde insett att det var kört så fort jag gick med på att gå in i affären.

vad jag tänker på när det regnar ute.

2011-09-07T14:57:00.003+02:00

Sängen är min nya hang out-spot. Jag går och lägger mig tidigt, läser tills jag inte kan hålla ögonen öppna och sover sedan tills det inte går att ens halvslumra vidare längre. Jag snittar tio timmar varje natt. Jag närmast kryper upp ut i livet. Idag tänker jag inte låta det sträcka sig längre än husväggen. Det regnar ute. Att plugga går segt. 8 sidor tar mer än en timma att läsa. Jag är olycklig.

I mitt huvud snurrar tankar om barn. Jag vill ha en mage att klappa på, en bebis att gosa med, en lintott att kittla på magen och sjunga ramsor för eller en lillgammal som sitter i knät och ställer frågor om allt som är viktigt och underligt i världen. Inte för att jag ska ha barn eller så. Idag är den sortens enkla glädje den enda jag kan känna samhörighet med. Jag hoppas verkligen att tillfälle ges så jag kan flytta in hos mina sysslingar några dagar i vinter. Att mysa med dem gör mig allt annat än olycklig.

2011-09-07T10:57:00.002+02:00

Varför är det så sanslöst nice att gå upp på morgonen och det första man gör äta några godisbitar? Varför? Det är ju inte bra på något sätt!

Glädjen i att...

2011-09-06T12:09:00.002+02:00

Känna sig avvisad av världen. Gå och lägga sig klockan nio. Läsa i två timmar. Ha svårt att sova. Vakna konstant mellan mardrömmarna. Inse vid femtiden att blodet rinner och ställa sig i badkaret för att tvätta sig och ignorera kattens fascinerade blickar. Gå och lägga sig igen och försöka övertyga sig om att livmodern inte alls krampar så farligt att man måste gå ur den varma sängen igen för att fixa en varmvattenflaska att trycka mot magen. Ge upp efter en halvtimma. Halvsova i ett hav av skräck till klockan nio. Happy happy!

pre-höst nostalgi.

2011-09-04T17:27:00.002+02:00

Morbror Birre åkte hem inatt. Nu är huset lite lugnare. Birre är pratglad, vilket är väldigt trevligt, men ibland lite ansträngande. Särskilt på morgonen när det känns som om man har ett ton tallbarr i huvudet.

Det känns helt fel att tänka, och än mer att erkänna för omvärlden, men det är alldeles för varmt ute nu. Jag har mentalt ställt om till höstläge för länge sen. Det känns väldigt förvirrat att när jag nu klär mig för höstväder svettas som en gris. Jag som har hittat en assoft mockajacka längst in i garderoben och har längtat lite efter mina baskrar. Inte blir det väl bättre när jag fått hem mina röda Dr Martens-kängor heller. Ish.

doing the birthday jammin'

2011-09-03T23:35:00.002+02:00

Det finns två riktigt fina saker med att fylla år. Först att man får femtontusen små kommentarer på facebook. Det är lika fint som falskt (för de som egentligen bryr sig hör av sig ändå) men gör mig ändå glad. Det andra är att man får bestämma vad som ska ätas. Jag ropade för thailändskt och mamma lyckades ordna ett bord åt oss på det mysigaste och plojigaste stället på Södermalm. I like! Där var hela fina familjen, morbror Birre och Richard. Vi hade en riktigt mysig kväll, och det är allra viktigast.

Nu ljuger jag alltså inte längre när jag säger att jag är 22. Har ju gjort det ett tag nu. Oopsie!

toss gillar djur.

2011-08-31T21:25:00.003+02:00

Har fått mitt material från Djurens Rätt. Även om jag valde en mikroskopisk summa att bidra med varje månad känns det bättre än att inte göra något alls. I längden kommer det bli en del. Passade på att skicka iväg en femtiolapp till WWF också. Jag gillar tigrar och jag faller helt för deras utskick med bilder på söta tigerungar. Det känns bra att vara god. Enda smolket i bägaren är att jag påmindes om hur jag glömt att lägga till Eating Animals av Jonathan Safran Foer i min senaste beställning böcker. Tur att jag fick presentcheckar i för tidig födelsepresent...

om att skaffa ett jobb och stanna där.

2011-08-31T15:03:00.002+02:00

Jag var bara sju år när jag lärde mig att älska Andrew Lloyd Webber's Jesus Christ Superstar. Musiken i luften omkring mig i slutet av 90-talet lät inte alls som den i filmen. De första tonerna i introt, gitarren, en hel skara olika instrument som tillsammans skapade en hel ljudbild, helt olik den som kom ur kommersiellradio.fm gjorde mig helt fascinerad. Jag förstod inte vilket språk de sjöng på, bara att det handlade om Jesus. Musiken var det enda viktiga. Mina kompisar hade lagom mycket förståelse för min fascination. Bredvid färgglada Disney-filmer såg denna pastelliga 70-talskornighet ut som något från en helt annan tid.

Jag har aldrig slutat älska det. En av de största förlusterna med att strunta i spotify är för mig att inte längre ha tillgång till albumet (med Ian Gillan från Deep Purple i huvudrollen). Youtube kompletterar när jag kräver att höra de bästa låtarna. I den fina förslagsspalten till höger föreslogs en intervju med Ted Neeley, snubben som gör rollen som Jesus i filmen från 1970-talet. Förtjust över att få en glimt av denna barndomsidol utanför filmen började jag titta, men var i slutet ganska fundersam. Vet ni vad han 40 år efter att filmen släpptes jobbar med? Han sjunger rollen som Jesus i uppsättningen av Jesus Christ Superstar. Varje dag. Ibland två gånger om dagen. Att vara musikalartist måste ju självklart räknas som ett av de mer coola jobben på den här planeten, men vill man för det spela samma gig i 40 år? Till och med att jobba på kontor kan te sig mer varierande. Den dagen jag blir författare (haha) tänker jag inte skriva samma bok om och om igen.

helgens hundra bilder representerade av tre st.

2011-08-29T18:30:00.003+02:00

För det första, en visuell upplevelse av min rant om piller häromdagen. Hårresande, don't you think? De runda pillren är vitaminer, kosttillskott. De färgglada (ledsna) är antidepressiva.

Hela lördagen var jag barnvakt åt mina tre helt fantastiska och underbara småsysslingar. Hela helgen var väldans jäktig, men lördagen var det bästa även fast jag på söndagen fick träffa väldigt mycket fina vänner. Snart är ungarna stora och vill inte ligga och gosa i soffan och se på Trolltider. Det är så fint att få borsta tänder, läsa godnattsaga och ligga och krama dem till sömns. Jag ser inte fram emot när de blir stora och jag måste förklara för dem att varken Star Wars, Harry Potter eller Pirates of the Caribbean är gjorda av legofigurer, egentligen.

Söndagen ordnade jag maratonfika för att lite halvt uppmärksamma stundande årsdag av min födelse, inget märkvärdigt. Det var väldans trevligt, massor av söta människor dök upp och klok bästis gjorde marängsvisstårta med kolasås <3 Kelso sprang omkring och kollade läget men jag förstod inte riktigt varför förrän vi gått in och han raskt skuttade upp på bordet. Ja, han ska väl också få sin del av kalaset?

om medicinkapslar.

2011-08-23T14:06:00.004+02:00

Jag skrek rakt ut och pappa trodde väl antagligen att jag hittat ett dött djur. Så var inte fallet. Istället hade jag bara öppnat min nya förpackning medicin för att kolla in de nya kapslarna. De var till hälften orangea i en nyans som på något magiskt sätt ser sjuklig ut, och hälften transparenta så man kan se alla små delar av medicin studsa omkring därinne. Till skillnad mot de förra kapslarna som var djupt blodröda är dessa mycket mer obehagliga. Om jag nu ska vara så pass sjuk att jag behöver medicin kan jag väl åtminstone få snygg, uppiggande medicin? Som den rosa med röda ränder! Det stör mig lite nu att jag inte har fotat alla så jag kan jämföra. Vem bestämmer egentligen vilken färg mediciner ska ha? Om det nu ens är ett jobb. För i såna fall har någon fått betalt för att göra min nuvarande medicin så creepy som möjligt. Kanske var det målet. "Glöm inte, du är sjukelisjukelisjuuuk!"

PS. 300 mg (2 kapslar) Venlafaxin + 1 vegetariankosttillskott + 1 d-vitamintablett = en jävla massa piller varje morgon.

citat jag är avundsjuk på.

2011-08-22T23:58:00.003+02:00

Jag minns inte vem det var, eller i vilket radioprogram, men jag har hur som helst snappat upp en mening (kanske var det ett sommartwitter från Jättestora Frågor med Johanna Koljonen?) som gav mig den där rullande känslan i magen när någon verkligen har lyckats få till något riktigt poetiskt och fantastiskt. Jag önskar att jag någon gång kan skapa något lika bra.

"Min kropp har gått vidare. Min själ och mitt hjärta ligger kvar i den rostiga teskeden som du gröpte ur mig med."

jag är sådär lagom uttråkad i hålrummet mellan sommarlov och termin:

2011-08-22T22:27:00.002+02:00

Din/ditt första:
Operation: Blindtarmen desarmerades 1 dec 2006.
Piercing: Nada.
Sport: NEJ!
Husdjur: Guldfiskarna!
Semester: Jag vet att jag besökte både Israel och skärgården i mammas mage.
Konsert: Någon med föräldrarnas kör antar jag.

Just nu:
Äter du: Rien de tout.
Dricker du: Vatten med mycket citron.
Ska du: Eventuellt kanske möjligtvis göra något åt den enorma klädhögen på golvet.
Lyssnar du på: Pink Floyd, mums!
Väntar du på: Ett tecken från en högre makt att det kommer vara roligt att städa den här gången!
Tittar du på: Ingenting särskilt.
Har du på dig: Lila knästrumpor, pastellig klänning som mamma sytt för hundra år sen och en stor stickad kofta.

Din framtid:
Barn: När hormonerna kräver det.
Giftermål: Om jag får barn.
Karriär: Som det ser ut nu kommer jag sluta som en dammig forskare i ett hörn, alternativt som misslyckad författare.

Vad du föredrar:
Kramar eller kyssar: Jag vägrar välja.
Kortare eller längre: ... jag och min man kommer få jordens sötaste hob-barn!
Snygg mage eller snygga armar: Richard har både och.
Busig eller lydig: Inga kommentarer.

Tror du på:
Kärlek vid första ögonkastet: Jag har ingen anledning att inte tro på det.
Mirakel: Visst, men enbart såna som inte går mot fysikaliska lagar etc.
Aliens: Jag tror inte inte på aliens.
Magi: Jag är en total mugglare.
Ett himmelrike: Nej då.
Tomten: Nopes.
Änglar: Nej nej nej.
Transformers: *suck*

Blandat:
Önskar du att du bodde någon annanstans: Ja.
Tycker andra att du är attraktiv: Ja.
Dricker du: Nej, mina mediciner tillåter det inte.
Använder du droger: Endast receptbelagda sådana.
Vilket schampo använder du: Det enda jag kan minnas är det med Bamse från apoteket <3
Vilken parfym använder du: Hud luktar så mycket godare. Parfym är bara ruskigt dyrt vatten.
Vad är du rädd för: Att vara obetydlig när jag dör. Att folk jag bryr mig om ska tycka illa om mig.
Gillar du att tvätta: Det är bättre än att dammsuga.

Har du någonsin:
Kysst en främling: Halvfrämling?
Tappat bort glasögon/linser: Nej.
Brutit ett ben: Nej.
Rymt hemifrån: O ja!
Krossat någons hjärta: Tyvärr.
Mobbat någon (som haft känslor för dig): Varför skulle jag göra det?
Gråtit när någon dött: Floder.

dagens tre bra saker:

2011-08-21T23:28:00.002+02:00

1. Att få vakna upp bredvid personen jag älskar. Hn är alldeles varm, luktar fantastiskt och är sanslöst mjuk bakom öronen.
2. Har sicksackat alla (två) delar till nästa sy-projekt, en långklänning. Nu måste jag fundera hur allt ska fungera, rent tekniskt. Men gjort arbete är alltid positivt!
3. Luften bet mig inte i kinderna när jag gick en sväng på kvällen och lyssnade på helt nya avsnitt av Tankesmedjan (tack världen!).

jag kan inte delge exakt vad jag tänker på, men det här är nästa naturliga steg i kedjan.

2011-08-18T14:38:00.001+02:00

le solitude.

2011-08-17T00:33:00.003+02:00

Hoppar skriker sparkar slåss äter sig ut genom magen fast det går inte för magen är för stark och innan den slitit sig ut har den blivit alldeles svag i knäna och tappat all styrka i musklerna och fallit ihop i en hög av gelé som säger kaboom kaboom och skickar vibrationer och vågor genom hela kroppen snabbare och snabbare tills det hoppar igen och försöker komma ut för det är outhärdligt att vara instängd att inte få slita ut det här och leva med det utanför kroppen att inte få ha mitt hjärta hos mig.

2011-08-15T20:02:00.002+02:00

Kvinna, vill du vara fri? Skaffa en menskopp! Då är du ett steg närmare målet.

paradies pink (h&m kan inte stava?)

2011-08-14T16:37:00.002+02:00

Morbror Birre kommer hem från Israel, jag målar naglarna rosa och ska skvallerfika med vänner från högstadiet. Det är min alldeles lagom söndag. Det är ju viktigt att peppa inför psykiatri-besök imorn (har varit "ledig" därifrån hela tre veckor!).

PS. Och jag sorterade bort skräpet ur blåbären jag plockade igår. En del av dem är så stora att man kunde tro att de är odlade, manipulerade, prydnadsbär! Jag som gissade att de flesta buskar skulle vara halvdöda så här långt in på sommaren.

min nya bästa vän.

2011-08-13T20:53:00.002+02:00

Nu kan jag inte minnas om min nya bästa vän heter Jonas eller Joakim, men vilket som är den röd och har +10 skill i blåbärsplockning. Det senaste halvåret har jag prioriterat överlevnad framför motionsträning och plötsligt är jag lika andfådd som alla amerikanska turister jag och morsan passerade i trapporna på väg upp i Eiffeltornet. Det är inte helt okej. Motivationen att börja träna igen verkar dock inte komma fram av att man upprepar "jag måste verkligen börja träna!", för det har jag provat hela sommaren. Jag har ännu inte börjat (gör det typ, imorn) men jag kan tänka mig att slå två flugor i en smäll: plocka blåbär. Jag har lila händer och två liter blåbär som väntar på att rensas i köket. Frukostfil deluxe is waiting!

all the good times are on their way.

2011-08-10T22:37:00.004+02:00

Första matpeppen på över ett halvår. Då räknar jag självklart inte det sötsug som dyker upp med jämna mellanrum. Cravings efter våfflor, ostkaka och vispgrädde har inte lämnat mig ifred. Det är mat i övrigt jag varit fasligt otänd på. Den här veckan har dock en tanke legat och malt i baksidan av huvudet: rödbetormedchevre rödbetormedchevre rödbetormedchevre!

sovkompis

2011-08-08T11:43:00.002+02:00

När jag och Kelso bor själva i huset sover vi tillsammans varje natt. Det är mycket trevligt att vakna från en stressdröm och ha en varm pälsboll bredvid sig. Inatt var han dock kanske lite väl blöt... Det är synd att han inte är lika avslappnad med fler personer i huset. När alla är hemma ligger han själv i ett hörn - inatt ville han inte vara själv ens när jag gick upp för att kissa. Han följde med in i badrummet. Sötkatten.

pros and cons

2011-08-07T12:59:00.003+02:00

Är löjligt nöjd med gnuggis-tatueringen facket välsignade mig med på Pride. Mest placering och form, kanske inte det exakta motivet.

Enormt missnöjd med nattens mardrömsmaraton. Orm-drömmarna är vanligtvis korta och intensiva. Inatt var det ett återkommande tema utan att det någonsin blev mildare. Eftersom jag vaknar upp ungefär varje timme minns jag allt.

nils, 93+

2011-08-06T20:38:00.005+02:00

Det mest framträdande med morfar nuförtiden är hans ansträngda andning och revbenen som tydligt syns genom hans tunna hud. Jag tittade in i hans sovalkov igår, slängde en Expressen i knät på honom och gjorde hans dag. Sommarsolen hade inte en chans att nå in till hans gömställe. Fortfarande orkar han sträcka upp handen och tända sänglampan. Tur är det. Jag fyllde på hans saftglas, hjälpte honom med sugröret och skivade upp lite banan på ett fat.

"Morfar, det är viktigt att äta!"
"Är det?"
"Ja, det ekar så fasligt annars."
"Gör det?"

Han ser fundersamt ut i luften, tänker efter. Sen ser han på mig och tillägger

"Ja, kanske är det det som ekar."

varför är du vegetarian?

2011-08-03T18:49:00.002+02:00

Jag kan inte låta bli, när jag träffar nya människor och särskilt ungdomar, att nämna att jag är vegetarian. Jag kan inte låta bli att hoppas att någon gång kommer jag träffa någon som är som jag, som inte äter kött. Jag kan inte låta bli att hoppas att någon en dag ska säga att de inte stödjer tortyr och mord av oskyldiga djur. Jag kan inte låta bli att hoppas att samma person ska följa sitt påstående med valet att inte äta kött. Jag kan inte låta bli att förundras över att intelligenta och empatiska människor inte verkar kunna lägga ihop två och två. Jag förstår inte poängen i att förställa sig som medmänniska, samtidigt som man tycker att det är värt att djuren mer eller mindre sitter i koncentrationsläger bara för att man själv tycker att kött är så gott. Jag kan inte förstå hur man kan besitta en sådan självkänsla att man anser sig värd att andra mördas för sin egen njutning. Jag förstår verkligen inte och jag kan inte låta bli att undra.

Jag klarar inte av att se mer än 1 minut, 5 sekunder av den här filmen.

Frågan är inte varför jag är vegetarian. Frågan är hur du kan förklara för dig själv och ditt samvete varför du äter kött.

110802

2011-08-02T20:33:00.002+02:00

Köpa massor av tyg och fantisera om klänningarna jag ska sy.

Besöka Pride, hetsa politiker och samla in ungefär 20 kondomer.

Sushi, chailatte, reklamgodis. Richard, Emmy och Micke.

om bilsemester.

2011-07-24T17:41:00.003+02:00

Nästan varje sommar i hela mitt liv har hela familjen packat sig in i en bil och kollat in andra hörn av landet. Vi är löjligt förtjusta i att åka bil, alla fyra. Vi sitter tysta i våra egna tankar och tittar ut genom fönstret, lyssnar på radio och ljudbok, läser bok eller gömmer oss i var sin egen musik. Imorgon bär det av igen. Jag har inte börjat packa än. Det enda jag vet är att inga svarta kläder ska få följa med. Det är svårt nog att vara hippie när man inte har så mycket hår.

Mitt andra aber såhär innan resan är hur fuckigt lightroom behandlar mig. Självklart beter sig programmet helt obegripligt så fort jag bestämt mig för att jag vill ta upp fotandet igen. Nu står hela processen stilla när jag inte kan redigera. Typiskt. Kanske får jag dissa det digitala och bara släpa på min analoga? Det vore bra mysigt det!

den om piff.

2011-07-24T00:27:00.002+02:00

Jag har ingen aning om varför Piff dök upp i min dröm. Piff? Jag är inte ens säker på att det var vad han hette. Glömska och stumhet var stora delar av mardrömmen där Piff var med. Det var svårt att kalla på honom utan röst, utan namn, men när han väl kom var han fantastisk. Liten, kolabrun med lurvig päls och en rund liten mage. Att han inte var vad Richard skulle kalla "en hel hund" hindrade mig inte från att rida på honom. Kanske för att jag tidigare bytt till mig honom mot en ponny. Snabbt red vi i alla fall. Han lyssnade till alla kommandon, flög fram och när vi stannat var det oerhört viktigt att ge honom mat och vatten. Antagligen hade jag Kelso i bakhuvudet och hoppades på att det jag lagt upp till honom där hemma räckte till. Vi har gått om varandra hela veckan och jag har saknat hans mjuka päls. Den andra biten av drömmen kommer antagligen från Ida och Qarat. Jag har aldrig tidigare träffat en hund så kär i sin ägare att den inte kan vänta utanför medan den går på toaletten utan måste följa med in. Det är fint. När drömmens mörka gud kom och hämtade mig gick tankarna till folket i rummet, de som hejade på mig och sa att jag nog skulle klara mitt boot camp med döden, och Piff som inte skulle kunna överleva utan mig. Det tog mig en lång stund efter att jag vaknat tills jag helt kommit över faktumet att han inte existerar i verkligheten. Jag saknar honom lite.

dagen med pedofilbilden.

2011-07-21T21:36:00.002+02:00

Mina sista pengar innan lön kastades ut i etern i utbyte mot awesome fotoförvaring och delning. Jag vill börja släpa med mig kameran igen, nu när jag sparkat igång både redigeringsprogram och flickr. Det är inte lika kul när man aldrig får fram ett resultat. Nu kanske det blir värt det igen. Kanske kan det hjälpa mig att se allt bra som finns där ute.

PS. Gjorde middag till mig själv idag för första gången på jag vet inte hur länge, även fast jag inte ville. Aptiten är sedan länge som bortblåst. En annan bra sak, bara sådär apropå.

if i've got no meaning would you force me to a place where i make sense?

2011-07-17T22:26:00.005+02:00

Kärnan är placerad mellan lungorna och trycket strålar ut till halsen, nyckelbenen, axlarna, maggropen. Jag kan inte göra något åt det förutom att vänta. Egentligen är det inte helt sant. Jag skulle kunna se till att aktivera mig och äta ordentligt. Jag är lite halvdålig på det. Trycket säger åt mig att inte bry mig, att det är jobbigt nog ändå utan ansträngningen att ta hand om mig själv ordentligt, så det är exakt vad jag tänker göra. Får jag för mig att jag ska göra något förutom att se på TV, som att laga middag eller sy vidare på något projekt, ökar trycket i intensitet. Det gör en volt, bränner till, gör mig knäsvag, outhärdligt trött. Det är så många tusen gånger enklare att ge efter, vara feg och inte möta mina känslor genom att göra något. Vad jag än tänker att jag skulle kunna ta mig för följer en ivrig tankeström som konsekvent slutar i att det ändå inte skulle göra mig ett dugg lyckligare. Vad jag än gör kommer känslan inte släppa. Livet kommer vara meningslöst för alltid.

Jag kan läsa en bok, se en film eller påbörja ett livsbejakande och stimulerande projekt, men det spelar ingen roll för barnen i Afrika svälter ändå. Jag skulle kunna gå till affären och köpa massor av frukt som har säsong just nu, men det kommer inte hindra gigantiska företag från att exploatera och utnyttja livsformer som inte kan göra motstånd. Djurtransporter, barnarbete, krig, förtryck, flickor som får brösten brända för att vara för fula för att våldtas, hemlösa som inte har någonstans att sova i tio minusgrader, miljökatastrofer, isbjörnarna och tigrarna som snart har dött ut, diktaturen i Kina och kapitalismen som håller hela världen i schack. Weltschmertz.

Hur skulle jag kunna förklara för någon hur jag känner? Det går inte att uttrycka på något enkelt sätt. Det är så inrotat och förutbestämt och komplicerat. Om jag försöker måla upp det i mitt huvud har det två axlar. Först den om livets mening, vad allt ska leda till och vad som verkligen är värt något. Livet är bara en rad ögonblick, tiden fortsätter i all evighet och ännu har mänskligheten inte hittat pause-knappen. Faktum är att jag inte kan ligga på Richards bröstkorg varje sekund för resten av min existens (nutidens all time high). Det kommer alltid komma en ny, sämre sekund. En sekund när jag ligger vaken mitt i natten och inte kan somna. En sekund när jag vaknar uppstressad som inför en tenta eftersom mardrömmarna jagat mig hela natten. En sekund när jag får för mig att alla jag älskar hatar mig. En sekund när jag är djupt fångad i livets hamsterhjul och spenderar mer tid på ett jobb där jag vantrivs än att vara ledig och ha kul. Det kommer alltid värre tider igen. Det enda jag kan hitta i virrvarret av uttryck för mänsklighet i världen som är värt något är kultur. Här någonstans i tankegångarna kommer jag till slutsatsen att jag måste skriva, att det är det enda som kan rädda mig från en 40 timmars arbetsvecka tråkigare än cellbiologi, och vad vore då syftet med att leva vidare? Det är bara ett problem. Jag vet inte vad jag ska skriva om och det är en aptuff marknad som jag antagligen aldrig kommer lyckas i. Underbart.

Den andra axeln är en luddig teori som långsamt formats i min hjärna allt eftersom jag läst och bearbetat intrycken av biografier av olika typer av missbrukare. Jag finner att deras beteende och känslor inför sitt missbruk i mångt och mycket följer samma mönster som jag i förhållande till min ångest. Där de flyr från ångest eller andra starka känslor med hjälp av alkohol, droger eller sex har jag mina awesome säkerhetsbeteenden. Jag tål inte mina egna känslor. Vilken den än är blir den obehaglig när den är stark nog. Självfallet toppar ångest listan. Blir jag ledsen eller känner mig ensam tar jag till olika metoder för att undkomma den. Det kan vara att jag frågar någon närvarande om jag verkligen är jobbig och outhärdlig, att jag attackerar kroppens naturliga försvarssystem som i första hand tar hand om fysiska skador för att lura uppmärksamheten dit, eller att jag istället för att försöka och misslyckas lägger mig på sängen och stirrar in i väggen. Detta gör självklart att ångesten i längden blir värre. Skulle jag möta den skulle känslan på lång sikt klinga av. Det är psykologins teori och jag tror på den. Jag har upplevt det tidigare. Det är bara så svårt. Det är så mycket lättare att bara följa känslan, drunkna i den. Alternativet är att ständigt balansera på en tunn lina. När missbrukaren väl har identifierat drogen, beroendet och självdestruktiviteten börjar kampen. Kampen mot sig själv. Bara en gång till. Jag kan om jag vill. Tänk om det inte fungerar? Jag vill inte vara helt naken och ensam med ångesten. Bara en gång till.

Istället för att enbart följa reglerna måste jag börja skapa min egen mening. Sy, läsa och skriva, lyssna på P3 och studera allt viktigt och intressant. Gå på konsert, krama på mina vänner och klia Kelso under hakan. Men hur ska jag göra för att rädda världen?

jag försöker sluta säga cp, så det här är en dum-klänning.

2011-07-05T22:52:00.002+02:00

Klänning, du är fin, för du är min. Du är fin, för det är jag som har skapat dig. Jag är din moder, din fader och din kusin och mormors mors brylling på en och samma gång. Faktum är att du sticks, men det gör inget, för du är snygg, du är cool och du är unik. Välkommen hem! (och fuck you för att du trasslade till den sista sömmen, snacka om jobbig förlossning efter en problemfri graviditet!)

110704

2011-07-04T22:19:00.002+02:00

Jag har nya in ear-hörlurar i rosa metallic med kristallstenar ut mot världen. De är awesome. Och jag har typ jordens coolaste sommarjobb (näst att vara på ett bok- eller fotorelaterat ställe). Synd bara att jag hatar att gå upp på morgonen och att sömnmedicinen bara funkar sämre och sämre. Bäst är att vara sin egen chef, att ha en polare man styr upp allt med. Jag gillar den familjära stämningen. Att äta lasagne till lunch varje dag är inte så hett, men rutinen gör att jag får i mig tre mål mat per dag. Två tummar upp!

haruki murakami - fågeln som vrider upp världen.

2011-06-26T23:27:00.002+02:00

"Toru Okada är ju den sortens namn som man glömmer bara det råkar regna två, tre gånger."

"I dess skyltfönster hängde en affisch med Mykonos hamn och en med spårvagnarna i San Francisco. Båda var lika urblekta som den dröm jag hade haft en månad tidigare."

"Han tog fram ett kritvitt kuvert ur sin innerficka och stoppade ner det i innerfickan på min basebolljacka, som man placerar det perfekta adjektivet i en mening."

Ingen skriver och drar liknelser som Haruki Murakami. Efter att ha läst ungefär 740 sidor av dröm och verklighet som flyter ihop med krigsskildringar och livskris känner jag mig rätt inspirerad att skapa själv, men vet som vanligt inte vad jag ska skriva om, bara hur jag skulle skriva. Jag växlar nu till en 200-sidors avhandling om jämställdhet i parrelationer ur ett psykosocialt perspektiv bara för att komma tillbaka den torra (och grymt intressanta!!) verkligheten. Den känns förhållandevis som en lättviktare. Hur som, books rule.

hur en förkylning går i cykler:

2011-06-09T00:22:00.003+02:00

Blir förkyld --> Vara hemma ensam i en evighet --> Känna sig ensam och uttråkad --> Prata väldigt mycket i telefon med pojkvän --> Få ont i halsen igen --> Förkylningen får förnyad kraft

word.

2011-05-26T00:04:00.000+02:00

om man gör en bra cover är det okej att göra en cover men annars kan man ju bara ta och låta bli.

2011-05-24T14:27:00.003+02:00

Med risk för att bli oerhört tjatig försöker jag pracka på ytterligare någon promille av min bekantskapskrets den här videon. Jag lyssnar på den så fort jag öppnar upp firefox varje dag.

Ytterligare point in case för bra covers:

PS. Har för övrigt ont i halsen och bäljar i mig te med honung.

2011-05-23T23:11:00.001+02:00

exitless mind.

2011-05-21T12:11:00.002+02:00

Jag får vara rätt nöjd över att ha haft en, nästan två, veckors stabilitet. Nu svänger det lite neråt igen, trots underbar kväll med Emmy och Genshiken igår. Även fast solen skiner blir det en period med mer meningslöshet och tyngre ångest nu. Jag längtar redan till när det lättar nästa gång, även om det regnar då.

2011-05-15T21:44:00.000+02:00

Doshöjning imorn, 150 mg venaflaxin, detgårbranu~

Capitalism - trust us!

2011-05-08T20:52:00.004+02:00

Roger Waters i Globen i onsdags var makalöst bra. Genialiskt om än ej speciellt förvånande att använda muren som projektorduk. Dock användes den på ett spektakulärt sett. De politiska budskapen passade mig som handen i handsken (förutom "Bring the boys back home!") och musiken var sååå bra! Varvar The Wall hemma nu. Mmmmums!

Emmy: Du ser citatet från 1984? Precis innan var det ett citat från vår favoritbok, Processen, men det gick för fort för att jag skulle kunna fota. Vi kan ändå leva lyckliga i vetskapen att denna fantastiska litteratur inte går världen förbi. < /ironi >

en torsdag i maj med för mycket gråa moln.

2011-05-05T16:25:00.004+02:00

1. Jag har läst ut Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Gou. Den var fantastisk. Som Ett öga rött eftersom man måste vänja sig vid att släppa på språkets alla regler, strunta i grammatiken och försöka att endast ta in meningen. Språket är kulturkrocken och liknelserna är från en annan värld. Bäst beskrivna sexet någonsin (bonus!).

2. I'm not racist but... och I'm not sexist but... pekar på det jag funnit mig själv galen över väldigt länge. Säg inte "alltså, jag är inte rasist eller så, men det var en invandrare som..." om du inte verkligen tycker att det har relevans för historien. Vilket det sällan eller aldrig har. Sluta återskapa myten!

3. Den rosa medicinen håller på att fasas ut (för att ersättas nästa vecka) och jag har för många utsättningssymptom för att vara nöjd. Har haft huvudvärk nästan varje dag den senaste veckan, känner mig yr och konstig och svag i kroppen. Har aldrig förut längtat så efter ny sorts prozac. Kryper ner i soffan med en nygammal manga och världens största glas vatten nu.

we're running out of alibies on the second of may.

2011-05-02T23:09:00.002+02:00

Mamma stannar upp i köket och säger med indignerat tonfall att jag ibland får så lustiga idéer för mig. Jag ber henne att ge mig ett exempel, nyfiken på vad hon har att komma med. Kan det vara att jag skulle vara socialist (kanske till och med kommunist!)? Att jag inte är kristen och tänker gå ur kyrkan? Att jag har rakat av mig allt hår? Att jag är vegetarian? Att jag konstant bråkar om mängden ekologisk mat som (inte) köps hem? Att jag inte vill flyga utan envisas med att åka tåg? Att jag vägrar gå med på att naturkunskap är intressant? Att jag tänker plugga genus i höst? Att jag då och då råkar gå om kring spritt språngande naken? Det visar sig inte vara något av de ovanstående. "Du ser aldrig på TV!" Var det det mest radikala hon kunde komma på hos mig? Då måste jag framstå som en väldigt tråkig person.

voyage 34 phase I

2011-05-01T22:45:00.000+02:00

Brians' mood is gradually changing, he orders all of his friends into another room, closes the door, he sits alone on a wooden floor, visible only by the dim light shining from the bathroom. He talks to himself.

Hört på bussen:

2011-04-29T21:33:00.002+02:00

Ungdomar i grupp, ca 15 år.
1: Killarna i min klass har en så rolig lek, asså. De ska kyssa varandra.
2: Va? Vad sa du?
1: Ja, alltså, de ska kyssa varandra så länge de vågar och den som inte drar sig ur vinner.
2: Haha, okej.
1: Men tänk om de skulle börja, liksom, mm~. Du vet!
2: Haha, ja jag vet, herregud!

the time is 9:30 pm, one hour after the participants have eated suger cubes saturated with LSD.

2011-04-27T19:10:00.002+02:00

Här firas ingen påsk. Påsk är för kristna och såna som bara gör det som alltid gjorts i någon slags tradig ordning utan att det någonsin ifrågasätts. Vi tillbringade istället långfredagen (aka en ledig dag, woho!) framför TV:n och lördagen på promenad. Väldigt nyskapande må jag säga! Hur som, ett trevligt dygn med Emmy, Micke, Victor och Richardo.

#gnäll

2011-04-24T12:27:00.003+02:00

00:09 Spontan gråtattack. Längd ca 30 sek.
01:00 Ligger i skarven mellan mamma och pappas säng. Jag är officiellt fem år gammal igen.
01:25 Pappa hittar mig. Vi utbyter några ord. Han somnar.
01:40 Mamma lägger sig på andra sidan. Om jag inte koncentrerar mig på att andas lugnt får jag panik över den ihållande smärtan i bröstet som aldrig går över.
02:00 Mamma börjar snarka. Jag är trött på att stirra rätt ut i luften.
02:05 Flyr till mitt rum och ringer Kassploj.
02:10 Öppnar ett block och skriver tills jag får kramp i handleden.

03:00 Lägger mig min egen säng. Försöker få sällskap av katten, men efter två minuter springer han iväg. Ny gråtattack.

03:05 Tänker att jag läser tills ögonen håller på att falla ihop för jag står inte ut med att vara ensam med mina egna tankar längre. Envis som jag är vägrar jag ta min sömnmedicin. Jag läser en självbiografi av och om en deprimerad, amerikansk tjej i 20-årsåldern i slutet av 80-talet. Finner detta:

Vi är så irriterande, kan se det mörka i allting, och vårt ständiga missnöje förstör på nåt sätt allting för andra. Det är som att se en film som man tycker är kanonbra, spirituellt upplyftande, väldigt kul trots sina brister, och så är du med nån som går på filmskola eller arbetar som filmkritiker, som tenderar att analysera varje sekund av filmen tills den rena glädjen som du känner därför att du gör det - det finns ingen anledning att förklara varför - utplånas av alla pedanterier och hårklyverier. Det slutar med att denna surkart förstör din kväll, kväver känslan, sabbar nöjet. Ja, så är det att vara med någon som är deprimerad. Bara det att det inte är bara en film eller en kväll. Det är hela tiden.

Endast jag kände till sanningen om livet, visste att det hela var en fruktansvärd nedåtgående spiral som man antingen kunde erkänna eller förneka, men förr eller senare skulle vi alla dö.

-- "Prozac, min generations tröst" av Elizabeth Wurtzel

04:40 Släcker och försöker sova.
06:00 Första uppvaknandet.
10:00 Frukost.

Nästa natt blir det piller. It's gotta be. Måste be läkaren om fler. Jag kan inte ta nätter som denna.

äntligen sommarlov.

2011-04-21T23:00:00.002+02:00

På måndagen låg jag och stirrade in i väggen. På tisdagen grät jag i panik. Allt var glasklart i mitt huvud. Jag visste exakt vad som behövde skrivas och jag kände att jag hade koll på fakta och diskussion. Ändå gick det inte. Det var helt omöjligt för mig att skriva en enda begriplig mening. Den kvällen kom min kära moder hem och skrev in den viktigaste strukturen på datorn medan jag berättade för henne hur det skulle se ut. Bara att titta på ordhanteraren ökade pulsen vid det laget.

På onsdag morgon vaknade Richard bredvid mig. Sen har det bara gått bra. När ångesten har flugit som eldsprutande drakar i magen på mig har han pussat mig i nacken och påmint mig att andas. När jag inte ätit ordentlig mat på hela dagen poängterar han försiktigt att vi kanske borde göra middag. Mellan starcraftmatcherna (som gjort min tentabubbla ständigt spräckt av skratt) och det eviga källsökandet har han kilat ner i köket och gjort te. När jag har haft tid på psyket har han följt mig dit och suttit och väntat utanför utan mer än en kaffekopp och musikspelare som sällskap. Det är inte möjligt att ha en bättre pojkvän än mitt mirakel.

PS. Nu ska jag lägga mig i sängen och förhoppningsvis få sova gott för första gången på många månader. Det är första natten med sömntabletter. Undrar om jag kommer skicka roliga sms eller klottra ner hela väggen? Bara några av de roande incidenter som hänt bekanta som ätit sömnpiller. Det blir spännande.

you're just another brick in the wall.

2011-04-18T20:09:00.003+02:00

Hur kunde jag låta mig glömma hur tentaångest känns? Topp ett hypotes är att det var en överlevnadsstrategi. Känslan går inte att ta miste på, hur det verkar som om man försöker vända ut och in på sin egen kropp och paniken i att man vet exakt hur det borde gå till och hur vidrigt ont det kommer göra.

16:01 <@meisgreece> Hur ska man kunna koncentrera sig på hegemonisk maskulinitet, statliga utredningar och homosocialitet när man måste tänka "andas in, andas ut" konstant?

to have and to hold - depeche mode

2011-04-15T14:15:00.003+02:00

Jag önskar bara att jag visste var jag ska ta vägen, men nu jag letar mig åtminstone fram. Jag står inte stilla längre. Det är viktigare att ha med sig ett anteckningsblock och penna än en bok i väskan. Det tyder på något, att jag måste skriva skriva skriva. Kanske nu när jag börjar lära mig att leva med mina känslor (med fokus på börjar) kan jag uttrycka dem på något lugnare, konstruktivt och vanligare sätt än tidigare. One can only hope.

I need to be cleansed
It's time to make amends
For all of the fun
The damage is done
I feel diseased
I'm down on my knees
I need forgiveness
Someone to bear witness
To the goodness within
Beneath the sin
Although I may flirt
With all kinds of dirt
To the point of disease
Now I want release
From all this decay
Take it away
And somewhere
There's someone who cares
With a heart of gold
To have and to hold

a sixty ton angel falls to the earth.

2011-04-14T20:37:00.003+02:00

Det här är ett tillfälle när det skulle lämpa sig att hålla käften och låta bilderna, musiken, tala för sig själv. Jag kan ändå inte låta bli. Faktumet att det var Steven Wilson, Gavin Harrison, Porcupine Tree som postade denna på facebook säger något om hur bra det är. Originalet ligger någonstans i bakgrunden under delar av sången och upptar hela slutet. Det spelar ingen roll. Mångfalden kommer fram ändå, och den är så vacker. Jag blev helt mållös och Kassploj måste trott att jag dött eller något liknande. Kanske gjorde jag det. En bit av mitt hjärta kändes som om det höggs av och smulades sönder. Så bra är det. De som inte gett Porcupine Tree en chans borde vara livrädda över vad de kanske missar. Love of my life.

PS. Påminner mig också lite om Red Hot Chili Peppers video till Tell Me Baby.

2011-04-10T15:19:00.003+02:00

Inte jag som tagit bilden och fått glädjen att se Blackfield live.

If you knew the man I used to be
Please hold me under the sea
Or scratch my arms til they bleed
Save me
Will you help me to feel the glow?

2011-03-30T11:51:00.002+02:00

Religiösa fanatiker. Propaganda i samma charmanta nivå som Goebbels. Vi och dem. Brist på historiakunskap (för det var ju Japan som startade andra världskriget 1941). Förmåga att inte se förbi sin egen nästipp.

Amerikaner <3

i'm only sleeping.

2011-03-29T10:28:00.002+02:00

Alltså. Okej. Ja. Nu. Såhär är det. Sömn är viktigt. Sömn är min grej. När jag konfirmerades brukade mina kompisar som jag i en månad spenderat dag och natt med påstå att jag tillbringade mer tid sovandes än vaken. Det var lite lusigt och inte helt sant, men det fanns helt klart en poäng i det. Att somna var inga problem. Jag var hela tiden slutkörd och de andra kändes som hormonstinna duracellkaniner. Det var också där någonstans mitt mer extrema sockerberoende tog fart, men det är en helt annan diskussion.

Hur som helst, ryktet är att jag inte har några problem att somna var som helst, när som helst. Detta stämmer i någon mån fortfarande. Skillnaden är att när jag väl somnat så vaknar jag nu hela tiden. Det är sällan någon längre djupsömn jag får. Varje natt är det dessutom någon extraordinär mardröm som stressar och stör. Det som dock gör mig irriterad nog att skriva ett blogginlägg om det är att i natt vaknade jag bara inte. Nej, jag blev tvungen att kliva upp också. Först var det blåsan som inte samarbetade. Inget konstigt med det förutom att det inte hänt på typ hundra år. Sen vaknade jag ungefär var 30 sekund av att jag hostade. När jag blivit så pass medveten att jag insåg att det fanns hostmedicin med morfin i (mm, slöhet) på nedervåningen knallade jag ner. Sen sov jag gott tills alarmet gick. Så, var ska jag få tag på lagom receptfria piller som knockar mig medvetslös? God sure knows I could use one.

2011-03-29T00:09:00.002+02:00

Drygt 4000 i totalt oväntad skatteåterbäring och mer eller mindre ett löfte om sommarjobb jag lär klara av. Vissa dagar bär onekligen frukt.

2011-03-28T15:18:00.000+02:00

Tankesmedjan i P3 är min nya drog. Om nom nom!

kanske borde jag vara piggare när jag skriver detta.

2011-03-28T00:59:00.002+02:00

Är det inte lustigt, det där med att låta sjuka människor vara sjuka och stenhårt hålla tummarna för att de ska ligga på samma nivå av sjuklighet när man väl har tid och råd att ge dem hjälp? Vilka sjukdomar som man vanligtvis söker hjälp för bli inte värre med tiden?

Vi bortser från tiden mellan september 2006 till samma månad 2010 som kortfattat kan kallas ett hoppande mellan olika vårdinstanser med hjälp av varierande kvalitet för diverse ångestproblem. Där fanns också perioder av väntetider, bedömningar och liknande, men då var jag aldrig akut sjuk. Understrykas bör också att jag är fruktansvärt medveten om hur frisk jag är för att vara sjuk. Jag klarar av att plugga halvtid (om inte mer), tar mig upp ur sängen på morgonen och skadar mig faktiskt inte varje dag. Ändå är jag sjuk. Om det har gått fem år eller mer är både svårt att avgöra och oviktigt, dock kan jag säga att jag varit under i princip kontinuerlig psykhjälp i fem år och har skadat mig för att hantera ångest i nästan sju år.

I höstas blev jag dock akut sjuk. Sjukare än jag någon gång under dessa sju år varit. Höstlovet 2006 satt jag inlåst på mitt rum med neddragen rullgardin och vägrade äta. Värre än så hade jag aldrig mått varken förr eller efter. Första gången jag formulerade tanken att jag nog allt måste gå och dö blev jag ironiskt nog livrädd. Hur kunde jag ens våga formulera tanken? Jag måste dö. Det är den enda utvägen. Det var efter ännu ett småttigt och onödigt gräl med familjen där jag i vredesmod och förtvivlan skrikit och smällt i dörren efter mig. De kastades antagligen mellan känslan av total oförståelse för vad jag reagerade på och ilska över att jag inte kunde bete mig som folk. Jag marscherade iväg, lika delar förbannad som förtvivlad. Var skulle jag ta vägen? Hemma skulle jag inte vara välkommen längre, det var min fasta övertygelse. I alla fall inte välkommen utan att först bli serverad en redig utskällning. Jag träffade människor jag halvt kände, agerade normalt och såg till att inte komma hem förrän sent när alla sov.

När tanken väl dykt upp gick den snabbt från att vara skrämmande till att bli alltmer bekant. Plats, tidpunkt, tillvägagångssätt, avskedsbred, upptäckt. Alla praktiska detaljer utom själva formuleringen av mitt avsked fanns mer eller mindre formulerade i min hjärna. Att jag skulle kunna leva vidare tedde sig absurt. 2011 skymtade som ett stort svart hål i fjärran. Ändå tedde sig akten av självmord överväldigande omöjlig. Jag kunde bli paniskt förtvivlad över faktumet att jag inte kunde fast jag verkligen verkligen borde. Överlevnadsinstinkten fick mig till slut att ringa min psykolog som jag då bara hade ett planerat möte kvar med. Aldrig tidigare hade jag så tydligt krävt något. Jag ville sjukskrivas. Jag ville, trots åratal av tidigare vägran, få antidepressiv medicin utskriven. Jag ville ha en spark i baken som kanske kanske kunde få mig att orka leva vidare, om jag nu var så tvungen. Som pricken över i konstaterade här min psykolog också att jag hade borderline. När jag mådde så dåligt som jag gjorde då syntes det som tidigare inte varit helt uppenbart. Jag hade aldrig tidigare gråtit hos en behandlare och nu kunde jag inte sluta.

Lyckopillren gjorde ett storartat intåg i mitt liv. Muntorrhet, ingen matlust, skakningar, hjärtklappning, sömnsvårigheter, huvudvärk, seghet och faktumet att jag en gång gick ut i gatan, hörde att det kom en bil emot mig och stannade och tittade på den utan att veta vad jag skulle göra. Jag fick träffa en psykiater på kommunens (privatiserade) öppna psykmottagning som skulle göra en bedömning av mig och avgöra vad för behandling jag skulle få. Borderline-diagnosen förkastades, men jag fick ingen annan förklaring. Medicindosen höjdes. Och höjdes. Och höjdes. Du är inte uppe i max-dosen än. Jag fick tre bedömningssamtal i december och januari där psykiatern var så pass försenad att jag sammanlagt förlorade säkert en tredjedel av min tilldelade tid. Därefter konstaterade hen att jag behövde psykologhjälp. Oj så oväntat. Jag blev ställd i kö, för inte är det möjligt att ha såna resurser att i princip självmordsbenägna 21-åringar kan få hjälp på en gång. Nej nej. Under tiden fick jag förlita mig på medicinen och då och då träffa min gamla psykolog, antagligen bara för att se till att jag fortfarande var vid liv.

Sertralin, min nya vän, var efter den fruktansvärda invänjningsperioden faktiskt till hjälp. En svag rullgardin drogs ner mellan mig och de mest extrema känslorna. Någon praktisk kemikalie hade klippt av nervsynapserna mellan känslan och förmågan att ta till sig den, uppleva den. Jag blev ett kort tag pladdrig på ett ärligt sätt. Pladdrig för att jag var optimistisk, för att jag kunde vara glad, inte för att jag var tvungen att ta på mig min cocktailpersonlighet som Albin skulle uttryckt det. Jag kunde planera för framtiden. Jag ville börja plugga ett program till hösten. Jag skulle komma hemifrån. Jag kunde tänka mig ett 2012. Jag kunde bli kär! Sen försvann det. Känslan av möjlighet som lyfte upp tiden i slutet av december och början på januari dog ut. Tillbaka smög sig omöjligheten. Tyngden. Gråheten. Orättvisan. Den förruttnade framtidstron. Övertygelsen att jag aldrig aldrig aldrig kommer bli frisk.

Ungefär två månader efter psykiaterns bedömning och nästan fem månader efter att jag fått borderline-diagnosen och börjat med medicinen hade jag en ny psykolog. Plötsligt tog allt en väldig fart! Kontakten ökades snabbt upp till två gånger i veckan och de gånger jag behöver träffa psykiatern för att klaga över medicinen och justera den nya (den rosa!!) springer jag på psykmottagningen tre gånger i veckan. Jag är tjenis med människorna i receptionen och är löjligt bekväm i fåtöljen, sparkar av mig skorna och drar in fötterna under mig, har med mig te i en termos. Någon bryr sig nu. Någon försöker komma på en strategi för att rädda mig. Någon annan än jag själv gräver i min hjärna, och den personen är hoppfull.

Är det inte lustigt att det ska behöva gå så lång tid och bli några grader sämre innan behandling sätts in? Skola, vård, omsorg. Vad kan vara viktigare? Mer pengar i plånboken? På riktigt? Jag bara undrar.

PS. Nya idéer och tankeuppslag (obs! inte fastställda diagnoser) om vad som kan vara felet är tvångstankar och ADHD. Annars är vi nog tillbaka vid GAD och möjligen drag av borderline. Tralala!

jeopardy.

2011-03-27T14:28:00.003+02:00

Svar: När världens bästa pojkvän klappar på ens onda mage och pussar i nacken.

Fråga: Vad är det som gör att en usel lördag för en sekund känns helt underbar?

2011-03-21T23:03:00.003+01:00

Och mamma som trodde att killar inte gillar snaggat hår! Varför jag nu skulle ha kort hår för killarnas skull får stå för henne. Fick hur som helst spendera tiden på tunnelbanan mellan Gamla Stan och Universitetet med att följa upp konversation med random utlänning som började med "I like your hair, it's beautiful." Ett avbrytande telefonsamtal och att jag satt och pillade med telefon och hade hörlurar i öronen och sånt störde honom inte nämnvärt. Som sagt, inte svensk. Intressant i alla fall. Roande att han inte slutade be om mitt telefonnummer, även när jag upprepat mitt starka intresse för en annan man, nämligen min snubbe. Lika kul var det dock inte när han sa något som jag bara kunde höra och tolka som "When are you gonna celebrate your body?" Vad i helvete? "It was nice to meet you. Have a good stay in Sweden. Goodbye."

2011-03-20T22:07:00.001+01:00

Ännu kortare hår. Tihi! 9 mm is the shit. Jag har åter klar uppsikt över min hårbotten.

listar saker jag gillar i ett försök att vara optimistisk för det finns ju faktiskt bra saker här i livet. alltså, bra saker på planeten jorden är...

2011-03-17T09:39:00.011+01:00

Att klä ut sig på Halloween.

Godis!

Barnsliga plåster.

Fotoutställningar.

Att köpa nya kameragrejer.

Julen.

Att måtta upp ingredienser i den supergamla vågen i köket.

Att köpa samma tröja i födelsedagspresent till en kompis som hn ger till en själv i julklapp.

Att komma ner till min morbror i Israel och hitta morfars handstil på deras ytterdörr.

Att ta en promenad med utsikt över Genesarets sjö.

Att det har funnits jävligt envisa människor som orkat göra tämligen meningslösa saker, som att skära ut fönster i bergväggar.

Att Mirre får ett huvudvärkspiller som ser ut att vara taget direkt ur The Matrix.

Jerusalem.

Kosher-pizza.

Att jag har världens coolaste klocka med en gul ubåt som sekundvisare.

Att frukost ibland kan bli en så otroligt mysig måltid.

Att träna yoga.

Att fika med vänner och prata om allt och inget i timtal.

Att gräva i second hand-affärer.

Att äta årets första frukost utomhus.

Västkusten och horisonten.

Att hoppa studsmatta.

Halsband man får av barn.

Majblomman.

Att lyssna på pappas band.

Att hänga med morfar.

Udda saker man hittar på stan som gör en väldigt varm i magen.

Att Mirre ibland låter mig se hennes lockiga hår.

När syrenerna blommar.

Att ha picknick på Skansen med Elin.

Skärgården, havet och att segla.

Kelsokatten.

Att gå på pride och se några favoritskribenter IRL.

Kärlek.

Att fota nakna personer naken.

Att spela för att det är kul och inte för att någon ska vinna.

Nya skor.

Grekland.

Att lägga pussel samtidigt som man lyssnar på ljudbok och äter kolakakor.

Att titta på bra bilder från en bra dåtid och vara glad över att den fanns.

Att en bil stannar och chauffören frågar om jag är riktig fotograf när jag tar den här bilden.

Att baka pepparkakor.

Att gå långa promenader med Emmy.

Tjocka katter.

Att sitta i eftermiddagssolen på Fines balkong, snacka strunt och dricka farligt söt champagne.

Att mamma varenda jul hoppas att jag och syrran ska bråka om vem som får sätta upp stjärnan som vi gjorde när vi var små.

Att bo i världens bästa stad.

Att se på fyverkerier och hålla någon i handen som man tycker om.

Att åka tåg.

Att mysa med bebisar.

Att läsa.

Att Christoffer försöker kidnappa en på röda linjen mot Mörby random tisdagsmorgon. Att han, så fort tillfälle ges, slänger sig på lampknappen och sen slänger ner mig på golvet och gör kissing noises tills jag inte kan sluta skratta. Att han blir förvånat förorättad när jag ger honom en örfil efter att han öppnat och stängt bildörren tusen gånger på motorvägen.

Simon i bakgrunden i den här bilden och att Johanna ser lagom skeptisk ut.

Att slänga ner pappa i en snödriva.

Att hitta människor som är villiga att låta sig fotograferas och en ljus vägg - samtidigt!

Att vara med mina småsysslingar.

Semlor!

Att träffa på Albin. Vi som saknar Nutten saknar Nutten, som jag och Fanny brukar skriva i vår facebook-grupp om ämnet.

När krokuserna tittar upp.

Sanningen.

Att äta tårta av ingen speciell anledning alls.

Att fira valborg med världens bästa #ost. Att se 10 personer bli helt överlyckliga av att släpa upp ett träd på ett berg för att sedan elda upp det, sakta men säkert.

Socialister!

Att fira in våren i Kungsträdgården.

Att gå på Gröna Lund och åka berg- och dalbana säkert hundra gånger.

Att höra jublet från studenter och minnas glädjen.

Att en fjäril sätter sitter på foten så länge att man hinner ta en bild på den, till och med analogt!

När män inte gör vad som förväntas av dem.

Att prata med djur som man sällan träffar.

Att fota med en analog kamera.

Solnedgången om somrarna.

När Tove går all in på maskerad.

Att påminnas om låtar som tar en tillbaka till en viss tidpunkt.

När Israeliska släktingar kommer och hälsar på och har med sig ett par skinande nya Converse till mig.

När alla i familjen är på samma humör.

Att ha en syster.

Munkar!

Att uppskatta konst och inte alltid behöva ta det på blodigt allvar.

Att Morgan blir så mysig när han är trött.

Att hänga i scoutstugan med brewdarna.

Att spela mahjong och dricka öl (om medicinen någon gång kanske vill tillåta?).

Att alltid laga vegetarisk mat med det här gänget. Och självklart att äta den. Familjemiddag!

Att ha på sig ett par kattöron.

Att syrran samlar på kondomer. Och att använda dem. Man kan inte få nog med ballonger JU!

Att lyssna på musik och klottra ner texten i en extra snygg anteckningsbok med en speciellt röd penna längst bak i bussen.

Paris.

Ramune. (reserverar mig för att inte kunna läsa japanska/komma ihåg det exakta namnet på denna lustiga sockerdricka)

Att pappa äger så pass många ukuleles att det går att få ihop en liten konsert. Sen är det ju extra grymt att en är turkos.

Att gå på konsert, och framför allt se Porcupine Tree.

Att dricka te.

Det bästa av allt. Richard <3

2011-03-15T17:45:00.004+01:00

I'll leave now, this can't continue
But I forget which door I came through
And I know that the lift can be painfully slow
So I think I'll leave by the window

Stop Swimming - Porcupine Tree

PS. Ursäkta min depression, men nu börjar det fan bli dags snart.

men det är ju bara hår.

2011-02-27T19:58:00.004+01:00

Det är nästan fem år sedan jag fick idén att snagga mig. Jag befann mig i ett hus i Sollentuna och såg delar av V for Vendetta för första gången. Förälskelsen var blixtsnabb och bilden av Natalie Portman är för evigt inristad på min näthinna. Aldrig att jag fått för mig att jag skulle kunna bli lika snygg som hon i sitt millimeterkorta hår, men jag ville åtminstone prova. Jag pratade om det, testade idén, ville! Omständigheter, en pojkvän med väldigt starka känslor mot det hela, kom hela tiden emellan och till slut gav jag upp tanken. När förhållandet tog slut tänkte jag ironiskt att det vore ganska klyschigt att göra det då, bryta med det gamla. Det blev inte en allvarlig tanke förrän jag på juldagen låg i flera timmar och inte kunde sova. Plötsligt var jag övertygad om att det enda jag kunde göra var att försöka och se hur det blev. Tiden sedan dess har varit en seg väntan på varmare dagar. Mars, hade jag sagt. Mitten på mars. Well, that didn't work out quite as I expected, did it? Jag blev för otålig. Istället kidnappade jag Emmy, hennes badrum och en trimmer och resultatet syns ovan. Jag är så jävla nöjd. Vill nästan göra det kortare. Behålla det såhär ett tag. En fem år gammal dröm är uppfylld och det känns otroligt tillfredsställande att ha vågat. Även om det bara är hår.

årets "must have"

2011-02-26T14:17:00.000+01:00

... men den här kan väl ändå inte finnas på Garbos tomt??

baby, did you forget to take your meds?

2011-02-17T12:54:00.001+01:00

Ja, det har jag faktiskt. Har inte riktigt bestämt mig än för om jag ska gå ner och stoppa i mig dem. Har ingen som helst lust till det.

bara för att det är den här skitdagen (och den här slutar aldrig att vara underbar!)

2011-02-14T22:55:00.000+01:00

2011-02-04

2011-02-11T00:42:00.003+01:00

Helt plötsligt är jag en fullvärdig människa igen. Efter massor av års kamp, bara sådär! Det är helt otroligt för jag trodde nästan att den här dagen aldrig skulle komma. Jag älskar det.

Oj oj oj så kryptiskt inlägg men det är kuuuuuuul!