ungefär såhär känner jag över att sommarjobbet är över och att jag kan sova fritt igen.

300mg venlafaxin/dygn

Utan min medicin skulle jag inte klara av att plugga heltid. Utan den skulle jag inte orka ha en vardag som sträcker sig utanför lägenheten. Utan den ligger jag i fosterställning på golvet och tänker ut sätt att döda mig själv på. Ändå vill jag bara bli kvitt den. I alla fall idag.

Jag känner ingenting. Något driver mig till att gå omkring halvnaken, inte äta ordentligt och att titta på dålig film i takt till en olustig förnimmelse. Jag känner inte att jag mår dåligt. Jag bara vet det. Medicinen hugger av ångesttopparna och den når aldrig högre än mina inälvor kan hoppa. När känslan stiger allt högre upp i min kropp, förbi bröstkorgen och upp mot halsen, då blir det värre. Nu kommer det aldrig högre än buken. Det är inte nära nog för att få mig att gråta ut det. Känslan i magen är inget jag kan brottas med och därför stannar den.

Please don't spoil my day I'm miles away and after all I'm only sleeping.

En sak jag verkligen gillar med min soffa är att den är riktigt jävla skön. Jag sov i den tills jag var ungefär tretton bast. Därför vet jag att den gör sig alldeles utmärkt som tillflyktsort för en ledsen lillasyster. Det gillar jag verkligen.

the vegan lifestyle.

Att ta steget och bli vegan var svårare än det att bli vegetarian för ett antal år sedan. Att bli vegetarian krävde ingen vägledning eller kunskap. Det var bara att göra. Veganismen kräver ett ständigt studerande av innehållsförteckningar och sökningar efter lämpliga baknings-substitut (till exempel ägg).

Vad som verkligen särskiljer veganism från vegetarianism i mitt liv är främst bemötandet från omvärlden. När jag blev vegetarian frågade folk varför, mest av nyfikenhet, men hade oftast en grundläggande förståelse för beslutet. De flesta människor (läs: alla utom killar som verkar ha ett behov av att vara macho) vet med sig att det inte är oproblematiskt att äta djur. Veganism får däremot människor att reagera och ifrågasätta. Ibland ställs frågorna på ett sätt som gör att det låter som om jag har gett upp meningen med livet. Den absolut vanligaste frågan är 'men vad äter du då?' Jag svarar 'allt'. Jag tänker inte vara något annat än normen inför mig själv. Jag äter allt som en människa borde äta och kött ingår inte i den kategorin. Det är jag fullkomligt övertygad om.

Det värsta med att vara vegan är samma som när jag var vegetarian. Mänskligheten är det värsta. Att samhället inte förändras. Att liberaler blir förbannade enbart inför tanken att införa EN dag i veckan då det inte serveras kött. Deras valfrihet skulle nämligen kränkas. Det är så sjukt att de med näbbar och klor kämpar för sin rättighet att välja kött till sin måltid utan att en gång reflektera över djurens val och rättigheter. Att familj och vänner fortsätter sin gamla vana, gör något jag hatar men måste leva med. Jag blir inte arg, frustrerad eller ledsen över det. Känslan ligger långt förbi alla de benämningarna. Faktumet att tortyr och mord begås i namnet av människors höga nöje (för det är vad smaken är) ger mig en hård klump i magen som aldrig kommer försvinna. Världen är verkligen ett ruttet, äckligt ställe där jag inte vill leva. Tyvärr verkar det inte som om jag har något val.

Sluta ryck på axlarna och ta dig tid att titta på videorna och klicka runt lite på några hemsidor! 

www.vegankit.com

http://www.djurensratt.se/vara-fragor/djurvanlig-konsument