Grekland 2001

Så här såg det ut sist jag var på Grekisk mark. Samos 2001. Jag var elva år, fick inte smaka ouzo och vi bodde i närheten av en minikyrka med blått neonkors. Alla stränder var av sten och poolen låg lite längre ner på gatan. Vi badade hela tiden, tog en promenad på stekhet asfalt och in i djungeln (så mycket djungel som det nu kan finnas vid medelhavet) till ett vattenfall. Vi besökte alla småstäder, gick i tunnlar under marken som slavar grävt fram med sked (ungefär) och besökte ett gammalt raserat tempel. Och så tror jag, om jag inte minns fel, att jag drack min första milkshake! Ett stort ögonblick i mitt liv må jag säga.

Nu åker vi igen, fast till Rhodos den här gången. Jag förväntar mig ungefär dubbelt så mycket kul och supermycket sol och bad. Och några ruiner eller något i den stilen. Är hemma igen om en vecka, puss puss puss!

nya vinterskor!!

Det är varje år två problem som ska lösas: vinterskor och vinterjacka. Förra året hade jag inte några skor, fick sno bäst jag kunde hemifrån. Det känns skönt att ha det fixat nu, bara de klarar av kylan. Köpte för säkerhets skulle iläggssulor. Vinterjacka är däremot nästa problem, eller snarare höstjacka. Jag har en tunn till sommaren och en tjock till vintern. Ingen av dem funkar något vidare till mellanläget. Jag tycker om att köpa kläder, men inte att leta efter något specifikt, för då hittar man det aldrig. Och så har jag inte fått min lön vilket känns lite oroväckande. Särskilt eftersom det om något betyder ingen ny jacka.

090925

Utmattad. Så trött som jag var igår efter föreläsningen har jag antagligen inte varit sedan gymnasiet. Hade tänkt sätta mig på ett fik och plugga, men istället vinglade jag in på McDonald's och satt och stirrade rakt ut i en och en halv timma tills Daniel slutade. Hade sagt att jag skulle vänta på honom. Insåg ungefär samtidigt som vi skulle gå på bussen att jag hade varit väldigt mycket smartare om jag åkt hem, tagit en tupplur och blivit lite piggare. Då kanske jag åtminstone hade kunnat plugga lite på kvällen, vilket jag också planerat. Omdömet mår inte så bra när det vill gråta av trötthet.

Idag försöker jag kompensera, men det går inte så jättebra. Jag förbereder och tvättar inför resan, äter aprikoskräm och läser långsamt, långsamt. Berget av grejer jag behöver gjort innan vi åker sinkar mig lite. Men ändå, när jag tänker på att jag är i Grekland med massor av sol om bara två dagar känns det så värt det!

090923

Plugg, plugg, plugg. Det är a och o idag. Det enda jag hunnit med är ändå bara att renskriva anteckningar. Det blir så förbaskat mycket av dem och det kommer bli ett helvete att gå igenom allt inför tentan (och ännu värre om jag inte renskriver). Tänker jobba på tills jag har allt i datorn innan jag duschar och hoppar i säng. De närmsta dagarna kommer vara totalt fokuserade på plugg eftersom jag vill hinna få undan så mycket som möjligt innan vi åker på söndag. Dessutom är det lite annat smått och gott som ska fixas innan avfärd. Stress, stress. Ändå känns det helt okej, för jag jobbar aldrig mer än jag orkar och accepterar var gränsen går. Den får finnas där.

Bra saker som lättar lite just nu: nya supersnygga vinterskor, Jan Guillou-böcker, Julens Hjältar som jag hittade för en tia på myrorna, Porcupine Tree's nya "The Incident" och dubbelnougat.

hösten

När Daniels alarm sparkade igång klockan sex i morse kom inga solstrålar in genom fönstret. I några månader har de fått hamna ungefär där jag lägger mitt huvud. Jag tycker om junimorgonens solstrålar genom helt nya, ljusgröna björklöv. Idag var det mörkt och jag kände mig förvirrad med en gigantisk röd plastbit i munnen. Ställer jag mig framför elementet känner jag att det börjat jobba igen. När jag sätter mig på toaletten låter jag kranen spola så högt upp och långt till vänster det bara går så att jag kan värma händerna innan jag går ut igen.

Blir det inte värre än så här klarar jag mig, men jag vet att det inte kommer bli så. Jag vill tro att de närmsta sex månaderna inte kommer vara fyllda av obehag, men när jag sen minns hur stockholmsvintern känns i axlarna och halsen inser jag att det är precis så det kommer bli. Kallt och jävligt oavsett hur många lager kläder jag har på mig. Fan fan fan.

natt och dag

När jag skulle somna igår kom Kelso och krafsade på dörren. Jag släppte in honom och fortsatte läsa. Fem minuter senare låg han på min rygg. När jag läst färdigt, släckte lampan och stoppade in bettskenan låg han kvar. Myskatt! Visserligen väckte han mig vid fyra och ville ut igen, men det är det alltid värt. Jag blir så glad när han kommer och sover i samma säng som mig.

Igår satt jag och pluggade tills ögonen gick i kors av trötthet (ungefär) och jag hade då tänkt komma igång bra och tidigt idag. Självklart fortsätter huvudvärken från igår kväll. Att vakna med huvudvärk är så obehagligt. Jag kommer säkert bli immun mot alvedon snart.

090921 19:41

Dagen har spenderats i olika lager, olika stämningar. Först stressad med en milslång to do-list. Sedan avslappnad och skrattandes tillsammans med Tove och Emmy. Och nu uppgiven med huvudvärk. Jag måste verkligen avverka ett hundratal (känns det som i alla fall) sidor i min kursbok (eller snarare en av mina elva kursböcker) men om jag har svårt att koncentrera mig i vanliga fall så vet jag inte om en dunkande skalle kommer hjälpa den situationen speciellt. Jag satsar på en kopp te och lösgodiset jag egentligen inte borde köpt med mig hem.

Och så ägnade jag några minuter åt att kolla hur septembervädret varit de senaste två åren på mitt gamla bilddagbokenkonto. Det är rätt lika med i år, kanske aningen sämre, men det bästa jag hittade var nog ändå bilden ovan. Den är från någon photoshopkurs vi hade höstterminen i trean. Uppgiften var att klippa och klistra. Visserligen gjorde vi inget annat på hela terminen, men detta kanske var det roligaste exemplet. Mitt ansikte med Idas mun och Idas ansikte med min mun. Heh.

090920

Quantum of Solace. Se upp! Troligen den sämsta Bondfilmen som någonsin gjorts. Vi lyckades hyra den i går kväll och insåg rätt snart att det kanske inte var det bästa valet. Borde man inte avslutat serien medan den ändå låg på topp?

Jag känner mig just nu rätt trött. Det är för mycket att orka med, för mycket att hantera. Vill bara låsa dörren, sätta på en film och slänga upp fötterna på skrivbordet. Fett och socker och lite alkohol. Istället ska jag göra saker som jag borde och sedan träna bort ovanstående önskeintag istället. Blä.

090918

Jag råkade shoppa hur mycket som helst idag. Efter att jag varit hos tandis åkte jag in till mammas jobb, pluggade lite och käkade lunch med henne. Efter det hade jag några få ärenden på stan men tänkte att jag kunde passa på att kolla lite i affärer. Jag tycker om att shoppa ensam, i alla fall om jag är på rätt humör. Slutade med att jag blev avsevärt mycket fattigare, men jag vill hävda att allt jag köpte var motiverat på ett eller annat sätt.

Lie down with Lions kanske var dagens största fynd. En Follett-bok jag varken äger eller har läst. Fem pix. Jag älskar second hand! Köpte utöver det hårspännen till hemmasydda rosetter, toppar, en kjol, Porcupine Tree's senaste skiva (till Daniel egentligen) och sist men inte minst ett halsband med en berlock av Eiffeltornet! Så very trevligt!

När det kändes som om väskan skulle sprängas av prylar och min rygg höll på att gå av svängde jag in hos en urmakare för att äntligen få min klocka fixad. Snubben som jobbar där är så konstig. Han säger aldrig ett ljud. Han hör mig rabbla upp problemet och tar klockan och börjar pilla med den och ger sedan tillbaks den utan ett ljud. Det blir jag som ställer frågor och han svarar med huvudskakningar och liknande. Okej, han har ju självklart sagt något, men det är inte direkt mycket.

Nu, joggingrunda. Sen, middag med pappa.

bettskenan!

Äntligen! Jag har väntat i veckor och veckor på den här klumpen. Röd är önskefärgen. "Nu ska vi se om vi kan matcha dina strumpbyxor". Det var hela hälsningsfrasen från tandläkaren. Alla på mottagningen hade tydligen varit jättefascinerade över färgen. Kan bara tänka mig hur tråkiga de måste vara annars. Det känns jättekonstigt att ha den i munnen och det känns riktigt overkligt att jag ska ha den i munnen i flera timmar. Hoppas den hjälper också...

090917

Inte mycket har hänt idag. Tog en promenad och försökte hålla mig så mycket i solen som det bara gick. Något säger mig att det antagligen är ett mirakel att tidningens baksida visar mörkorange och helsolar så här långt in i september. Man får passa på.

Läste något så roligt om kvinnosynen på 400-talet f Kr att jag var tvungen att ringa Emmy. Går nog inte att återberätta här i sin helhet, men poängen var att de hade en väldigt intressant förklaring till varför kvinnan borde giftas bort så tidigt. Anledningen var medicinsk, därav skratten. Långsökt.

I morgon bitti ska jag till tandläkaren och få min bettskena. Jag hoppas verkligen att den hjälper. Inte för att jag inte kan öppna munnen varje morgon, det har gått över, men nu gör det ont högt uppe i käken (nästan typ ungefär vid örat) när jag till exempel försöker pilla bort matrester i munnen med tungan. Ehm. Kommer inte på ett mindre äcklande exempel. Sorry.

Nu, duscha (fyfasiken så tråkigt!) och sen hem till Daniel. Byes.

nytt objektiv/no madness

När vi var på bilsemester i somras hade mamma och Mirre med sig min gamla Nikon D40. Sista kvällen hade de använt den rätt sparsamt, knäppt några bilder första dagarna och sedan låtit den vara, och jag påpekade detta. Mamma tog kameran med sig på en kvällspromenad och när hon kom tillbaka såg hon helt förstörd ut. "Tessan, jag har förstört din kamera!!" Tack och lov var det bara kitobjektivet som var trasigt. Kameran var det inget fel på. Har sedan dess letat efter något att ersätta det med så att kameran kan användas. Det har varit lite svårt att smälta att jag ska köpa ett dåligt objektiv, vilket antagligen sinkat ner projektet lite. Jag har försköt hitta bättre varianter, men budgeten har liksom inte räckt till. Nu vann jag i alla fall en auktion för ett likadant som det trasiga. Förhoppningsvis hinner det anlända innan nästa söndag då vi åker till Grekland. Woho!

krama jorden!

Av alla superfina födelsedagspresenter jag fick är denna en av favoriterna. Inte bara för att jag har önskat mig en rätt länge, utan för att den är så fin och får mig att le varenda gång jag ser den. Den är så härligt färgglad, blandar svenska och engelska namn och påminner mig så mycket om den vi hade när jag var liten. Jag tycker om att stå och snurra på den, rätta till min mentala kartbild och ta reda på var Förenade Arabemiraten och Dubai egentligen ligger. Varje kväll lyser den upp mitt rum och vore jag åtta år skulle den få lysa hela natten igenom. Nu är jag 20 och tänker på miljön och stänger av den när jag somnar. Godnatt.

aj!

Blev totalattackerad av en gnagare igår! Till skillnad från när jag sist räddade en mus från Kelso blev den här helt galen och bet mig i fingret. Jag skrek och förbannade och kastade ut den i svansen. Fick stå och trycka i hundra år innan det slutade blöda. Tio liter alsolsprit och ett Skalmanplåster senare kändes det mer okej. Varsågod för hjälpen, dumbass!

kvällning

Middagen gick bra. Gjorde något väldigt simpelt och försökte framställa det som något helt okej. Jag tror de gick på det. Snart ska vi käka chokladpudding och vispgrädde. Mitt sockerbehov är som vanligt through the roof.

Tror att jag måste vara lite mer kreativ imorn, sy lite på kjol och rosetter, fota och redigera bilder. Annars blir jag nog tokig. Men det är svårt att få tiden att räcka till... Måste ju läsa supertung kurslitteratur också, vilket inte alls är lika roligt. Hur som helst, det är imorn det. Nu - myspys!

middagsmat

Känner mig hopplöst trött och förväntas komma på något kulinariskt till middag OCH tillaga skiten. Ibland är ju det förstnämnda tio gånger jobbigare än det senare. Vad fan ska vi äta? Dessutom vet jag redan i förväg att vad jag än väljer kommer syrran rynka på näsan. Jag har varken inspiration, koncentration eller energi för det här. Vad kommer hända med mig när jag förväntas vara ute i samhället 40h/vecka igen? Det är en fråga jag ofta ställer mig. Jag menar, hur trött är jag inte nu när jag varit hemma och disponerat tiden själv hela dagen? Känns oförskämt att säga att jag inte orkar när alla andra kommer hemstapplande från stan. Hur som helst. Problemet kvarstår: vad ska jag laga för middag? Och borde inte alla bli vegetarianer?

världens bästa video!! (jag skämtar inte)

090914 - platon och kelsopäls

När jag äntligen vaknat och hamnat i fåtöljen/kontorsstolen kom Kelso och la sig som ett kanelbullepaket överst. Hur skulle jag då kunna resa på mig? Det var nästan så att han somnade där medan jag sömndrucket läste igenom bloggar jag gillar, kollade mail och läste om både viktiga och oviktiga nyheter. Jag hade inte hjärta att flytta på honom, och alltså fick jag mycket mindre pluggat idag än vad jag hade tänkt. Prioriterade en solskenspromenad som verkligen tog musten ur mig. Började lyssna om på Madame Terror (Guillou) eftersom den var så bra och Italienska Skor (Mankell) så... mindre bra.

Vi är fyra ungdomar som sitter i rad på föreläsningarna nu. Efter pausen idag blev vi fem. Jag vet inte än vad den femte heter, men de andra som jag hunnit prata lite med är riktigt trevliga. Förutom oss är det kanske fem personer till i vår ålder, 19-25. Resten är riktigt gamla, 50+. En snubbe har till och med käpp och hörapparat. De ser så seriösa och lyckliga ut, de som inte gått i skolan på länge och hunnit börja längta tillbaka. Jag trivs i och för sig också oväntat bra med att sitta och anteckna, smyga ut på rasten, köpa kaffe och diskutera föreläsningen med klasskamrater. Det går bättre än väntat.

Idag pratades det om Platon och jag gäspade mindre än vanligt. Tror att läraren kan det här bättre än resten eftersom det fanns mycket konkret att anteckna och många ritningar på tavlan. Platons grottliknelse som under Filosofi A tog säkert två månader att gå igenom klarades av på under tio minuter. Halleluja! Är enbart därför jag haft svårt för Platon innan, men nu börjar jag se det intressanta i det. Förökningslotteri, någon?

Harry Potter and the half blood prince

Söndagsbio kl 12.15. En rätt bra start på dagen att sitta i biomörkret och koppla av. Filmen på ett sätt vald med omsorg. Å ena sidan ser jag inte vad som helst på bio, å andra sidan har jag alltid varit starkt kritisk till dessa filmer. Är ett stort fan av böckerna, och tyvärr en mycket elitistisk sådan. Man bör läsa dem på engelska och filmerna lämnar alldeles för mycket att önska. Det är inte direkt något jag är stolt över.

Jag aldrig lyckats släppa känslan av att vara så otroligt besviken på filmerna. De levde aldrig upp till hälften av min förväntan och jag har svårt att förstå hur någon som inte läst böckerna innan ska kunna hänga med i handlingen. När de dessutom började ändra i historieskrivningen och lägga till element som inte ska finnas där (bortåt femte filmen) blev jag riktigt anti. Jag vet inte riktigt varför jag med denna bakgrund fick lust att gå och betala dyra pengar för att se film nummer sex. Antagligen var det därför att trailern gjorde mig nyfiken även fast man inte kan hitta spår av just den scenen i boken. Perspektivet kändes annorlunda. Kan ha mycket att göra med att det var en ny regissör för filmen i fråga.

Låga förväntningar kanske är det yppersta receptet för att uppleva något som bättre än vad det egentligen är (alltså borde jag kanske se om den någon gång) för jag blev verkligen positivt överraskad. Jag tror att jag upprepade just den frasen, "Jag är verkligen positivt överraskad", fem gånger på hemvägen. För det första var inledningen väldigt bra med överblickande stämningssättare innan man fick träffa Harry. Sedan började berättelsen rätt snabbt, men utan att försöka accelerera från 0-100 på fem minuter som annars. Att scenerna fick ta lite mer tid och göra övergångarna mjukare var antagligen den absolut största förbättringen. På det stora hela var det en bra film, kanske den bästa i serien, men det finns självklart också massor att kritisera, mest saker som inte stämmer från böckerna som jag kan störa mig på i en evighet.

Snape är som vanligt många kilo för mesig (men det skyller jag absolut på manusförfattarna och inte på Alan Rickman som är en av mina absoluta favoritskådespelare). The Burrow brinner inte upp - vart ska Harry bo nästa sommar? Det undrar jag. Dödsätare kommer inte och stör julfirandet. Man ser inte röken av familjen Dursley (fast det kanske var lika bra?). Harry och Hermione talar definitivt inte om att de har varsin kärlek. När dödsätarna bryter sig in på Hogwarts ska de möta en hög motståndare, bl a Bill Weasly som får ansiktet uppslitet. Apropå det ska ju Harry vara Draco Malfoy på spåren den dagen, varna Dumbeldore's Army och ha lämnat några droppar Felix Felicis till dem. Men det är väl bara detaljer...

bowling

En kväll i slutet av augusti var det dags för årets bowlingrunda. Det brukar bli ungefär så ofta. Jag är exceptionellt dålig på det och är så svag i armarna att jag bara använder barnkloten. Ändå. Det är rätt kul! Jag och syrran bowlade med två av våra absolut äldsta barndomsvänner, Cecilia och Jonas. Det var nästan tomt (så man riktigt hörde hur våra klot dunsade i banorna) och vi hade superkul. Mirre var jättefascinerad över hon inte kom sist och jag fick påminna henne om att jag faktiskt var där också. Agda vann.

I morgon är det pizza och en ny runda som gäller för mig och Daniel. Kanske lyckas jag hålla mig borta från rännorna nu när omgångarna kommer så nära varandra? Jag är helt inställd på att förlora, men i den ingår också den där "det är upplevelsen som räknas"-attityden, så helt neggo är jag inte. Hah! Det kommer bli roligt. Ska bara klara av psykbesök, föreläsning och massor av plugg innan. Första gången på länge som jag är borta och pysslar en hel dag. Spännande.

rosettpyssel

Detta är vad jag suttit och knåpat på nu ikväll. Jag följde den här beskrivningen. Väldigt fin var den, och lätt. Det är en bra kombination tycker jag. Dock vet jag inte om jag är toppennöjd med resultatet men jag har för avsikt att träna! Och ursäkta för taskigt redigerad bild, men jag höll på att hoppa på datorn för att den var så seg. Var tvungen att ge mig.

Lyssnar på Mew. Det gör mig lite nostalgisk och påminner mig väldigt mycket om Sanna. Får lust att gå och se dem när de kommer till Sverige i höst, även fast jag bara kan ett album ungefär.

090910

Är det bara jag som har problem med de två-tre första kapitlen i en bok? Vilken det än är, en jag själv valt ut och haft ögonen på rätt länge eller om det något mamma slängt i knät på mig är det oftast samma visa varje gång. Jag är rätt seg i början. Det är svårt att plocka upp något nytt, kika mellan raderna och lägga mig tillrätta mellan sidorna. Såvida det inte är den sortens bok som tar tag i slipsknuten på en och släpar oss upp på dansgolvet. En bok där första raden, första meningen, bara tar tag i en. Poff. Men hur ofta händer det? Hur som helst. Den här sommaren har jag nog kommit förbi mitt två kapitels-syndrom. Jag är så lycklig. Äntligen!

PS. Har varit ensam hemma hela dagen, bara pluggat, läst och solat lite tills jag ruttnade totalt och började städa toaletten. Inser nu att jag kommer vara själv hela kvällen också. Vad för middag? Pyssla eller läsa ännu mer om Platon?

090909

Det är en dag då inget speciellt händer. Visserligen fick jag ett konstigt sms av mamma i morse där det bara stod "Borelia. Puss." Först trodde jag att T9-monstret varit framme igen tills jag insåg att hon skulle till vårdcentralen idag. Gick från random och roligt till mindre muntert på några få minuter.

Jag har i övrigt varit rätt duktig. Pluggat som jag ska (repeterar genom att renskriva anteckningar, tar sjukt lång tid!) och har till och med tränat. Är dock djupt insjunken i min nuvarande bok (A Place Called Freedom - Ken Follett) och det är svårt att inte rusa bort till soffan där den ligger och ropar på mig...

Kan fortfarande inte öppna munnen och äta ordentligt, men det verkar inte bli värre för tillfället. Blä. Men ändå, ska snart hem till Daniel. Då blir allt genast lite trevligare!

********

Kan knappt öppna käkjäveln för att äta!! Och det gör ont att tugga!! Åh, vad irriterande. Ursäkta att min förbaskade käke är det enda jag över huvud taget skriver om, men den tar upp rätt mycket tid med sitt krånglande. ÅH!

tipselips

Hamnade på en jättefin blogg med världens finaste tävling. Hon lottar ut 55 rosetter som hon själv tillverkat. Och alla är helt underbart vackra. Utmaningen är att nämna sin största kvinnliga förebild. Mamma, tänkte jag. Hur klyschigt och fantasilöst och tråkigt är inte det? Att ha sin mamma som största förebild. Så jag satt och funderade ett tag och kom fram till att det verkligen är mamma. Men hon är rätt super hon, och fungerar som måttstock för allt möjligt. Ska jag göra det här? Vad skulle mamma säga. I bakhuvudet. Hela tiden. Och då inte på ett dåligt sätt, utan på ett "fasiken-vilket-bra-omdöme-min-mamma-har"-sätt.

Underbara, underbara rosetter! Vill ha...!

090908

Att jag kan öppna munnen efter en hel natts sömn är helt otroligt med tanke på att jag knappt kunde äta middag och borsta tänderna igår kväll. Det här börjar bli galet irriterande och jag måste vänta ända tills den 18e innan jag får min bettskena.

Jag och syrran (som börjar tillfriskna från sin Niagara-förkylning) håller på att packa ihop oss och ska åka in till stan. Har lite ärenden att uträtta, bl a att hitta en urmakare som kan laga min Yellow Submarine-klocka. Armbandet har börjat gå sönder så jag måste nog köpa ett nytt. Tack och lov för studiebidrag. Känns jävligt speciellt att ha en regelbunden inkomst, om än en liten. Lättnaden är stor ska jag säga. Vinterskor är en möjlighet helt plötsligt.

Hejs.

yoga och loppis

Bild från födelsedagsgolfen...

Jag och mamma gick på öppet hus på en yogastudio i lördags morse. Var ett helt underbart sätt att börja dagen på, särskilt eftersom solen sken och det var rätt varmt ute. Det var delar jag tyckte mer och mindre om, men överlag känner jag mig frestad att komma tillbaka. Särskilt eftersom man kände sig helt underbar och loj i kroppen när man gick därifrån och att min mage kändes stenhård när jag vaknade dagen efter. Träningsvärk. Härligt!

Igår var vi på loppis vilket var trevligt. Dock verkade vissa försäljare ha tappat begreppet om vad en loppis faktiskt innebär. För mig betyder det något i stil med "jag rensade hemma och hoppas få in några slantar för det". Många var inte glada i att jag försökte pruta och någon erbjöd bl a en gammal VHS-film för en femtilapp. I vilken värld då? undrar jag. Tack och lov fanns det ändå massor av försäljare i min anda. Kom hem med tre ramar, två Astrid Lindgren-filmer till min gudson och en Kentskiva. Summa 26 :- Som hittat.

090904 i siffror:

1. Långfilm. Tupplur. Promenad.

2. Glas bubblig svartvinbärssaft.

3. Timmar plugg.
3,5. Sommarprogram.

4. Timmar käken var ur led på morgonen (svårt att äta gröt och borsta tänderna).

5. Timmar spenderade i soffan på övervåningen.

6. Vegobullar. That '70s Show-avsnitt.
29. Redigerade bilder.

Har varit på kvällsföreläsning. Jobbiga filosofer. Huvudvärk och regn. Syrran hoppas på att det är svininfluensa som sitter i hennes hals. Hon vill ha den så att det är över sen. Jag förstår vad hon menar, men samtidigt blir jag gladare om jag slipper skiten helt och hållet. Ska nog göra lite sallad och kura ihop mig med min afrika-filt.

födelsedag och tandläkare

70 år sedan kriget startade och farmor tvingades fly hit (tjoho, jubileum!) och min 20-årsdag. Det var igår det. Massor av superfina paket (fick min jordglob och ska snart bli tigerfadder!), läsning och avkoppling i solen, våfflor och minigolf. Underbart! Men det var igår det.

Idag var det andra bullar. Jag vaknade med knäna skakande som på den minsta lilla harpalt. Varför? Tandis. Jag har världens bästa tandläkare, men det hjälper inte. Jag var nervös hela förmiddagen och led verkligen under de 20 minuter jag tvingades sitta i väntrummet. Alla råd min psykolog någonsin gett mig löpte maraton genom skallen. Allt kändes bättre när vi väl kom igång. De höll med om att min käke borde veta fason och genast började det fixas med en läskig färgskiftande smet som skulle in i munnen på mig. Den började som mörklila, blev sedan ljust rosa och när tandavtrycken var färdiga var den vit. Snart har jag en finurlig liten bettskena. Jag räknade avtrycken och blev inte förvånad när det stod klart att jag har 32 tänder. Det är så jävla trångt där inne. Hela tiden skämtade och uppmuntrade de mig. De är så jävla bra!

Som en kombinerad jag-gick-till-tandläkaren-fast-jag-hatar-det-belöning och försenad födelsedagspresent till mig själv införskaffades en klarröd basker. Jippie!

Mirre, Daniel, Daniel och jag igår kväll. Mamma stod bakom kameran och pappa tränade på att ro. Att fira med familjen var mysigast.