high fidelity - nick hornby

För att vara boken trogen så kommer här min topp 5 lista över vad jag gillade mest med den:

1. Tilltalet. Det var inte som i någon annan bok jag läst där berättandet sker ur ett förstapersonsperspektiv. Det var inte en historia som lades ut, eller en berättelse, utan ett samtal. Ett samtal i monologform, visst, men läsaren var hela tiden närvarande. Precis som John Cusack stirrar in i kameran i filmatiseringen så stirrar den fiktiva Rob Gordon på dig mellan raderna. Grymt.

2. Karaktärerna. De känns lika speciella som alldagliga, vilket gör att boken känns trovärdig. Vi är ju alla unika har jag fått för mig... Dessutom beskrivs de på ett bra sätt så att man verkligen kan se dem framför sig.

3. Musiktemat. Författaren lär ju ha en del djupa kunskaper, eftersom allehanda information dyker upp lite här och där. Det är sånt du inte pluggar in på random för att du ska skriva en bok, antar jag. Det imponerar mig.

4. Melankolin och sökandet. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men jag gillar hur huvudpersonen nästan går runt i cirklar med aningen för mycket tid över och djupanalyserar sitt liv. Det är inte alltid så muntert, men det är ändå inte på en martyrs vis utan mest ett konstaterande. Jag gillar lugnet i det konstaterandet samtidigt som man inser hur frustrerad han egentligen är.

5. Filmen. Det kanske inte verkar som om detta har något vidare med boken att göra, men jag såg filmen innan jag läste boken och faktumet att denna bok/film har ändrat min uppfattning om vilket man ska göra först, läsa boken eller se filmen, gör att det helt klart platsar på listan. I vanliga fall är jag en förespråkare av att läsa boken först för att inte bli besviken på om boken inte följer filmen, men här är boken näsan som en fördjupning av filmen och tvärtom. Det är väldigt tillfredsställande.

kelso, kom hem?

Igår morse väcktes jag av mamma.

- Michael Jackson är död, säger hon.
Jag vet.

- Och Kelso har inte kommit hem än.

Fan.

Vilket uppvaknande. Tio i topp, helt klart. Det var igår, det. Idag är han fortfarande ute i skogen någonstans. Jag har fortfarande ont i magen. Han har varit borta i nästan tre dygn. Jag vet att jag är världens töntigaste kattägare, men det här är första gången han är ute så länge. Bara därför är jag orolig. Om han bara kan komma hem och visa att han lever och fortfarande vill bo hos oss och ligga i mitt knä ibland så får han gärna springa iväg och vara borta lika länge igen.

25th of June

Du som gav sommaren en ordentlig känga i baken, jag vill helgonförklara dig! Idag var underbar. Jag och Daniel låg på en solvarm klippa och spelade kort, läste och doppade oss då och då. Det var årets första dopp och faktiskt inte alls smärtsamt. Aningen kallt, ja, men inte värre än så. Vi hade en lång diskussion om det där och det enda vi kom överens om var att det var "helt klart badbart".

Vi åt middag utomhus. Morfar var över på besök och berättade om när hans läkare sett hans halvtrasiga aorta genom magen på honom. Vi skrattade och försökte förklara att det var omöjligt men han var envis. Precis lika envis som när han förklarade att han mindes dagen han föddes. Jag var tvungen att prova filmfunktionen på min kamera bara för att föreviga delar av diskussionen. Det funkade helt okej. Något jag kanske använder igen. Kommer antagligen använda igen.

Godnatt nu.

we all live in a * submarine

Jag har aldrig varit såhär nära en ubåt förut. I och för sig såg jag en tuffa omkring vid Slussen vid Stockholm för en knapp månad sen, och innan dess har jag knappt skymtat någon alls. Plötsligt, mitt på denna lilla finska udde, stod en 30-talskoloss uppallad till allmän beskådan. Läskigt. Det kostade självklart skjortan och femti att gå in och titta, men jag kikade in genom dörrarna. I fören såg jag jättegulliga torpedtuber med några fina kojplatsen intill. Pax för att sova... någon annanstans?

Vissa människor har ju knallat omkring i nutida, aktiva utbåtar och andra är hur vana vid dem som helst medan jag verkligen kan förstå varför syrran är så skraj för dem. Jag tyckte det var helt klart obehagligt att gå under fören på den (jag gick aldrig under fören på den). Ändå är de väldigt fascinerande och jag kunde inte sluta tänka på Madame Terror och The Hunt for Red October (vill se!). Äsch. Jag håller mig helst till den gulliga, gula, tecknade sorten med fina musiker i.

PS. Ursäkta de taskiga bilderna. Sjukt jobbiga ljusförhållanden. Jag vet, man ska inte skylla ifrån sig. Ändå, svårt var det och redigeringen var jobbig. Snälla Ni, hav öfverseende.

sveaborg!

Utanför Helsingfors ligger Sveaborg, Sveriges gamla försvarsanläggning mot Ryssarna från 1700-talet. Jag som är världens historianörd var jätteglad över att komma dit. Ännu en plats med koppling till Svensk historia avbockad från listan. Informationsflödet var inte det tätaste, och "borgen" var inte som jag tänkt mig, men dagen var ändå väldigt fin och trevlig. Nu, väl hemma, tänker jag gräva ner mig i fakta och se mig lite om på internet efter information. Det var ett väldigt coolt ställe med ändlösa murar och valv, gångar, tunnlar, stalagtiter&stalagmiter, båtar, naturen och det vida havet precis inpå.

godmorgon sverige

Jag är nyhemkommen från Finland, proppar i mig vitchoklad, läser bloggar och har ont i huvudet. En sådär kombination. Kanske skulle det kännas bättre på en liten brygga vid en skogsjö med några segelplan ovanför huvet?

Finland!

Om någon timma packar jag och hela Daniels familj in oss i bilen och tar båten över till de tusen sjöarnas land. Igen ;) Jag älskar det där, och det ska blir så skönt med ett miljöombyte. Hoppas bara att vädergudarna är på lite bättre humör där! Hur som helst. Nu ska här bastas och läsas och promeneras friskt i lite över en vecka. Vi ses snart!

pre-avresa babbel

Jag känner mig aningen rädd för att gå in på SMHIs hemsida och kolla in Finlands väder för den närmsta veckan. Det landet är inte direkt något jag förknippar med toppenväder, och med tanke på hur det har varit här de senaste dagarna är mina förhoppningar inte direkt höga.

Jag fryser om fötterna och är för trött för att orka packa. Vi har spenderat hela dagen i Vaxholm. Även fast jag aldrig varit där förut kunde jag helt klart se vilket mysigt ställe det var genom regnet. Om det hade varit tio grader varmare och solsken hade vi haft det superduper! Vi fikade och lyssnade på pappas kör/vokalensembles konsert. Om man bortser från en unge som förstörde ungefär hela konserten var det jättebra. Jag förberedde mig lite inför Finland också genom att köpa en Mumin-pappa som dinglar från min mobil... Jag har ingen godtagbar förklaring till det men, ja.

Eftersom det aldrig verkar sluta regna (och jag är för trött) ger jag blanka fan i att jogga idag och ser på mer Moyashimon och äter glass istället. Sådetså!

13 juni 2009

Jag har äntligen hittat luckan i min ekonomi som jag behöver för att beställa hem en ny bunt bilder till mitt album! Av allt jag gjort när jag varit hemma utan något att göra så har albumet varit det absolut roligaste. Bilder och album är det bästa jag vet. Att bläddra och minnas. Jag har redan valt ut cirka 300 stycken. En del från gamla tider från andra fotografer, typ Daniel, men det mesta är från våren. Ska bli skönt med något att göra ett tag. Det kan verkligen hjälpa mig att styra upp lite.

Idag ska vi fira Mirres födelsedag med "hela släkten" vilket mest är vänner och bekanta. Ska bli trevligt men det är ju lite halvtrist med vädret. Ändå är det bättre än igår. Jag såg ut som en dränkt katt när jag ramlade in på arbetsförmedlingen. Min kontakt där var f ö väldigt bra och vi kom fram till hur vi ska gå till väga (möte med massa människor). Dessutom berömde hen mig jättemycket för att jag orkat ta kontakt och för att jag klarat mig själv och så, etc etc. Det kändes skönt att höra, men samtidigt vet jag att jag inte har klarat det själv. Det har funnits så otroligt många som hjälpt till och stöttat. Inte minst då mina fina hyresvärdar som låter mig bo gratis ;)

does it matter if you're black or white

Någon gång förra veckan hade jag och syrran en eftermiddag. "Vad ska vi göra?" undrar hon. Gissa vad jag svarar. Och hon går med på det. Yay! Vi hade roligt och spexade och sånt. Därför blev det också få bilder där hon inte ser ut som... eh... ja. Med flit alltså, men det var inte riktigt såna bilder jag var ute efter.

Till bild nummer ett finns det en svartvit version, och jag kan inte riktigt bestämma mig vilken jag gillar bäst. Jag har valt att ladda upp den i färg på flickr och så, så jag antar att jag valt den, men samtidigt vill jag inte välja alls. Jag hade tänkt lägga upp den svartvita här för jämförelse, men blogspot är väldigt dåliga på den här punkten. Vilket format jag än väljer på bilden förminskar de den automatiskt när jag laddar upp den så att den ser fånigt liten ut brevid de andra (som kommer från flickr, och då är det inga problem med storlek minsann!). Grr.

Idag ska jag till arbetsförmedlingen. Jag försöker hålla mig positiv, men jag känner mig otroligt skeptisk inför deras förmåga som miracle worker, det vill säga att få någon att vilja anställa mig på mina villkor (deltid, ingen stress etc.) Efter ska jag panikköpa en ny bikini och sedan träffa Ems och titta på världens gulligaste anime.

alla snubbar vill ju vara katt...

Katter, och Kelso i synnerhet, är helt underbara. Jag älskar dem! Mjuka, ulliga och gosiga. De har integritet och stil. Men... varför ska fästingar också tycka så satans mycket om dem? Ovan nämnda gullegris låg nyss i mitt knä och kelade. Fint. Jag kände efter ett tag något under hans haka och försökte undersöka. Det gick han inte med på och jag vet fortfarande inte om det är en fästing eller något i stil med en sårskorpa. Anyhow så fortsätter jag läsa bloggen jag höll på med (läser bloggar hela tiden, älskar dem) och klappar katten tills jag känner något på hans rygg. Det kändes som ett litet dammkorn, men visade sig vara en livs levande fästing, modell större. Välkommen till min enkla boning! Var vill du ta vägen? Inte sitta stilla på mitt finger tills jag rusat till närmsta toalett är i alla fall säkert, för jäveln kastade sig ner mot golvet. Jag kan inte hitta honom och Kelso sitter och tvättar sig i ett hörn och ser oskyldig ut. Suck.

Bilder på en katt i världens mest udda viloposition förra veckan.

ny skepparmössa!

Prisa gud, här kommer skatteåterbäringen! Jag gillar det. Jag jobbar hårt, betalar skatt, blir sjukskriven och ett halvår senare får jag lite pengar från staten. Det känns som en fin present fastän jag egentligen jobbat ihop allt själv.

Ikväll puttrade jag och pappa båten från ena sidan ön (kommunen) till den andra. Ungefär. Det tog nästan två timmar och det var dåligt väder. Jag såg knappt något alls genom diset och över bommen (jag är så kort!). Dock hade vi med oss världens godaste bullar (jag skämtar inte!) och lite cider (hann inte koka te) och hade det mysigt. Jag blev väldigt nostalgisk av båtlukten och vattnet. Känner mig rätt säker på att jag vill hänga med ut en sväng i sommar... om den kommer, vill säga.

Annars har jag idag...
1. Gråtit in public
2. Köpt för mycket godis
3. Haft träningsvärk
4. Cyklat med en blöt cykelsadel
5. Hyperventilerat med flit

val och konsert

Det var lite coolt att få rösta igår. Äntligen!! Hela familjen röstade tillsammans. Syrran var yngst i vårt valdistrikt och stod längst ner i röstlängden. Dessutom tjuvkikade hon när jag la ner mitt lilla kort i mitt lilla kuvert. Usch och fy ;) Sedan åt vi sushi och firade. Eller egentligen hade det hunnit bli så pass sent hemma hos morfar att jag hade blivit galen om vi skulle hem och börja fippla med någon gammal fiskbit. Men det kändes som om vi firade.

Nu lyssnar jag på P3 och har precis bokat Placebo-biljetter. Härligt, härligt, härligt! Deras nya album verkar i och för sig inte vara så bra. Det konstaterar de fåordiga recensioner jag fått tag på och jag själv när jag lyssnar på det som finns tillgängligt på spotify. Jag hoppas på gamla godingar alltså.

dinner and a movie + en födelsedag

Nationaldagen kan slänga sig i väggen. Betydligt viktigare är att det här är dagen som min lillasyster fyller år! Grattis på 18-årsdagen!

Jag och Daniel ska förhoppningsvis spendera kvällen på en väldigt cool restaurang och sedan gå på bio. Jag har inte varit på bio på säkert ett år och det var bra längesedan jag gick och såg något annat än en komedi. Ska blir rätt intressant och mysigt...

5 juni 2009

Min morbror ringde för ett tag sen. Man hör direkt i luren att det är han och man märker knappt att han står i en annan världsdel med 38 graders värme (!!). Han börjar med att fråga hur det är och jag säger att jag är sjuk, tänker att detta är ett samtal som vilket som helst, men jag hör ganska snart att Birre vill berätta något. "Jag vill bara säga att jag har blivit morfar!" Åh. Det var så himla fint! Min kusin har fått en liten dotter, Galli. Det betyder "min våg" eller något liknande. På hela taget var det ett samtal som gjorde mig lite varm i magen. Ville bara säga det.

with your feet on the air and your head on the ground

Placebo kommer i alla fall tillbaka till Sverige rätt snart, vilket gör mig aningen gladare. Bara jag kan få tag på biljetter på måndag. Sno dem inte för mig, snälla. Tycker om Annexet också. Det var där jag såg Porcupine Tree första gången, och det gav ett bra intryck. Men kanske var det en barfota Steven Wilson med en grön gitarr som gjorde tricket, vad vet jag. Lyssnar nu på Placebo-musik jag inte har själv på spotify och tycker att det ska sluta regna och jag bli frisk så jag kan börja springa igen någon gång. Jag blir galen!

tre sex noll nio

Igår betalade jag några extra dollars för att få ladda upp några extra bilder på flickr. Pro account heter det. Mycket trevlig uppfinning med en aningen mindre trevlig prislapp. Under året som gått har jag utnyttjat det som studentpresent och höjt min levnadsstandard - vilken jag nu får betala för helt själv. Anyhow. Jag har redigerat mer bilder nu på kvällen, ända tills datorn blev alltför het och seg. Jag behöver verkligen en burk som klarar att ha ett redigeringsprogram och en musikspelare igång samtidigt utan att sega sönder. Tre år och ett nytt ram-minne senare är den här stationära laptopen och jag inte lika goda vänner längre. Synd.

Okej, här kommer några helt random bilder från på sistone:

studenter + regn = ... blöta skor?

Den här dagen har varit signifikant i mer än ett avseende, men allt härstammar från en och samma grej: världens bästa Cecilia tar studenten idag! För det första känns det konstigt att det redan är ett år sedan jag tog studenten (fast det egentligen är på fredag, för att vara exakt), och ännu konstigare (eller sorgligare) är att jag inte kommit längre under det här året. Samma dag som Cicci släpps ut i friheten var jag på mitt första möte på arbetsförmedlingen, fick överskattad information och en handläggningstid.

För det andra kan jag konstatera att även om jag tycker att nio (student 2009) är en snyggare siffra än åtta (student 2008) så är jag väldigt nöjd med arrangemanget. Inte bara för att jag har fått vara fri ett helt år, utan också för att jag slapp ta studenten i hällregn. Själva studenterna verkade i och för sig lyckliga ändå, det var alla anhöriga i paraplyhavet som muttrade mest. Är man äntligen fri så är man lycklig, whatever the weather!

För det tredje... det tredje är faktiskt mest lite fånig kuriosa, men ändå ett vetenskapligt mysterium. Ballongerna sen min studentdag, fyra stycken, hänger fortfarande uppe. Det jag menar med "hänger uppe" är att luften inte har gått ur dem än. Jag kan inte för mitt liv förstå hur det gått till med tanke på att ballonger i vanliga fall tappar åtminstone hälften av sitt innehåll efter bara några dagar. Det roliga är att det var just Cicci (och Daniel, han är också bra!) som blåste upp dem...

Hur som helst. Jag borde vara på ovan nämnda dams studentmottagning just nu, men jag är uppenbarligen sjukare än jag trodde. Igår kändes jag nästan frisk, men nu kraxar jag bara och näsan har börjat agera för första gången. Det i kombination med stress, press och regn gjorde att jag sa tack och hej och åkte hem igen. Skittråkigt, men jag har världens gulligaste pojkvän som, as we speak, är på jakt efter sushi åt oss. Livet går vidare.

Cecilia efter hennes mösspåtagning. Grattis!

polkaglass och lemonad

Idag var sista dagen med sommarsolsken på ett tag, och jag gjorde mitt bästa för att ta vara på den. High Fidelity i solstolen (jag älskar tonen i boken, plus alla musikreferenser). En alldeles ny klänning som jag lyckades låta bli att knäppa ordentligt så att jag gjorde en halv peek a boo inför hela bussen (vilket jag i och för sig mest skrattade åt). Och så det finaste av allt: glass på en liten brygga mitt i hamnen med Tuss och Emmy. Det var en så perfekt kuliss för en försommardag. Vattnet, gräsänderna och den gulliga, runda glasskiosken på bryggan. Vi satt där och pratade och doppade fötterna i några timmar.

Jag hade ingen kamera med mig, vilket på ett sätt var skönt. Då var det i alla fall skönt. Den är rätt stor och tung nu för tiden. Nu är det inte lika kul då jag inte har några bilder. Om man ser till förhållandet mellan min storlek (ganska liten) och kamerans storlek (ganska stor) tycker jag ändå att jag är väldigt duktig på att bära med mig den. Besides, det är ju jag som har bestämt exakt hur stor och tung den ska vara, och jag älskar den.

Kvällen har spenderats med en alldeles för stor godisskål och tre avsnitt av Sex and the City. Jag har inte sprungit på över en vecka och kommer inte kunna göra det imorn igen. Jävla förkylning.

promenadbilder

Jag har varit borta i lite över ett dygn och saknar redan den här krabaten. Det känns nästan lite löjligt. Jag drömde till och med om honom inatt, att vi tog en till promenad, fast den här gången med koppel. Ju längre drömmen pågick ju elakare blev jag mot honom och desto mindre blev han. Till slut var han som ett marsvin jag kunde hålla i en hand. Usch. Jag hade så dåligt samvete när jag vaknade.

Hur som helst, skönt att vara hemma och träffa katten och gå igenom bilder. Dessa ovan är från promenaden med underverket förra helgen. Nu är jag stentrött. Hej då.