förkyld x2

Det senaste dygnet har jag suttit ute i världens ände med Daniel. Det har varit helt okej, trots min hela och hans halva förkylning. Det gjorde sovsituationen (båda vill ligga med näsorna i vädret i en 105 cm bred säng) intressant, men annars hade vi bara mysigt med marängsviss och Mythbusters. Idag har jag läst i High Fidelity, dammsugit en bil, slötittat en ohälsosam mängd skit-TV, jobbat på mitt CV (hatar det) och sagt grattis till Daniels syster, Ellinor. Grattis grattis!

Snart ska jag tillbaka hem. Förhoppningsvis ska jag vara relativt botad till imorgon (vad jag ska bli botad från vet jag inte, men bättre vill jag må i alla fall!) då det verkar som om det är sista dagen på ett tag som det är sånt här superväder. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, men något utomhus måste det bli.

Idag vaknar jag med en förkylning som inte känns som en förkylning. Häller i mig vatten och försöker hålla mig i skuggan. Mår skit. Vill vara frisk och njuta av sommarvärmen. Kanske finns det hopp för imorn.

29maj09

Idag gjorde jag något hemskt. Eller, två hemska saker. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket som var värst: att kolla kontosaldot eller att raka benen, vilket är det tråkigaste som finns i hela världen. SMHI meddelar att det blir över 20 grader imorgon och då föredrar jag visserligen att kunna vara barbent utan att likna en grottmänniska, men ändå... Det är så fruktansvärt tråkigt! Det är vid stunder som denna då jag önskar att jag vore kille. Varför slipper de och inte vi?

Jag tycker så mycket om den här värmen. Upprepar jag mig något? Kan bero på att jag väntat på det här i kanske åtta månader. Dock påminde mig syrran om att det är bara några veckor kvar tills allt vänder. Jag kände mig deppig i flera minuter efteråt. Det känns som en mardröm varenda år när våren äntligen har kommit och man påminns om att man alldeles för snart ska slungas tillbaka in i samma helvete. Hur som helst. Dagen har varit rätt fin också. Jag har klippt gräset, plockat blommor och legat i bikini och börjat med en ny bok. Druckit tranbärsdricka med mycket is och ätit resterna av en fudge-muffin. Jag har inte tränat. Det sköt jag upp till imorn. Istället käkade jag grillade laxkotletter i solnedgången med min familj och några vänner som spontant kom på besök. Underbart!

PS. Om tjugo minuter börjar Placebo spela på Siesta-festivalen i Hässleholm. Gaah! See you at the bitter end, jag vill höra dig live!!

botanisk thaiboxning... eller inte

Med våren kommer grönskan. Jag kan inte påminna mig om något annat år då jag varit lika barnsligt glad över alla olika sorters blommor som slår ut och ger vårkvällen den där speciella, söta doften. Jag är vanligtvis inte ett så stort fan av att fota blommor då jag tycker det är aningen statiskt och tråkigt (människor är coolare), men nu kunde jag inte låta bli. Här är den alltså - min topplista över de mest underbara varelserna i min trädgård, bara för att jag känner mig så barnsligt glad idag :)

6. Denna bor egentligen inte i trädgården och krukan är nästan blommigare än växten. Det är mammas födelsedagsblomma som jag inte kunde låta bli att dokumentera. Denna fuskar sig inte på en sjätteplats.

5. Backen upp till huset från vägen kantas av mängder av smultronväxter. De gör mig så otroligt glad varenda gång jag ska kämpa mig upp för den jäkla backen!

4. Jag vet faktiskt inte vad den här heter, men den känns rätt vanlig. Den doftar väldigt gott och lyser upp ett mörkt hörn av slänten på ett förträffligt sätt.

3. Har ingen aning om vad det här är heller. Jag tror att den inte är planterad utan bara bestämde sig för att börja växa där på berget av egen fri vilja. Mitt i ett gytter av ljung och låga barrträd står den. Förträfflig.

2. Det här är visserligen också en krukväxt, men definitivt en uteväxt som hör hemma i trädgården. Jag älskar färgerna och att de står så tätt.

1. Den här blomman borde få ett hederspris. Jag älskar syrener! Vi har en hel häck, men alla buskar blommar inte. Jag älskar att känna på blommorna och stoppa ner näsan i gyttret. Den väcker så mycket minnen om skolavslutningar och försommar.

biblioteksprat

Mår inte helt tipp-topp just nu. Jag vaknade precis, ungefär två timmar senare än beräknat, efter en natt överöst av ett potpurri av mardrömmar. Som om igår natt inte var nog, och gårdagen. Det var mina sista timmar nere i källarbiblioteket för den här gången och jag klippte med ögonlocken var och varannan sekund. Gick och köpte nödgodis. Lyssnade på P3 vilket faktiskt inte är så tokigt.

Den här gången var det inte fina etiketter och vanligt sorterande jag skulle pyssla med, utan jag skulle kolla igenom bokhylla efter bokhylla av gamla böcker och partiturer (ett nothäfte ungefär) för att sedan kolla om de redan fanns i katalogen. I så fall skulle jag lägga till en dubblett (en streckkod på baksidan - blipp!), annars skicka tillbaka dem i hyllan igen för att kunna katalogiseras från scratch av de riktiga bibliotekarierna. En sak har jag lärt mig och det är att jag älskar böcker med ett ISBN-nummer! Annars var det väldigt svårt att vara säker på att man verkligen hittat en dubblett. År den gavs ut, förlag, utgivningsland etc. Allt ska stämma. Vid arbetsdagens slut var jag svart om fingrarna av gammal bok och bläck.

Jag antar att jag käkar lunch direkt. Det är ingen idé att börja med frukost klockan elva en vardag. Det finns en massa borden idag, de flesta från min psykolog. Ick. Jag vill inte göra någonting. Ska åka in till stan lite senare och fram tills dess beror allt på hur duktig jag känner för att vara idag.

Slutligen, tillåt mig att presentera, för första gången i dagsljus: bilder från min mobiltelefonkamera (!!). The best of gårdagens bokhantering!

vad är det här?

Varför mardrömmen gjorde så att jag var bästa kompis med just hans mamma har jag verkligen ingen aning om. Kanske tyckte jag att hon verkade trevlig i verkliga livet. Jag knackade på dörren, han öppnade och undrade vad fan jag skulle med hans morsa och göra. Hat i rösten men samma leende som på skolfotot i trean. Jag träffade mamman, vi pratade, och tid sprang förbi. Plötsligt blev han självmordsbenägen, sprang upp på taket och det blev liv och rörelse. Vi samlades i en ring på bottenvåningen och diskuterade hur vi skulle lösa situationen. Något faller snabbt förbi fönstret och Mirre slår handen för munnen. Mamman var utom sig, men han hade lyckats överleva, men hade skallskador. Människor höll upp hans livlösa kropp i armarna för att mamman skulle få se. Hans hår var plötsligt längre och ljusare, och jag var av någon anledningen den som skulle operera honom. Föga förvånande avbröt jag innan jag ens hunnit börja och ringde (mer förvånande) Dr McDreamy från Grey's Anatomy som lovade att komma på stört. Det sista jag minns är att jag är honom i första person som ser på läkaren och förkunnar att jag inte vill leva samtidigt som jag känner trycket i armen och ser hur läkaren sprutar in sömnmedel.

grattis mamma på födelsedagen!

24maj09

Idag hände något av det antagligen top tio sötaste i mitt liv. Jag och Daniel tog en promenad ner till sjön med Kelso. Älskade, finaste lilla kissesmisse! Mitt hus ligger på så vis att man kan gå därifrån åt antingen det ena hållet eller det andra. När man går åt ena hållet går man genom bostadsområdet fullt av kattrevir och senare kommer man ut till vägen. Åt andra hållet ligger hästhagar och en smal landremsa mellan sjö och hav. Det är helt Kelso-vänligt, och det var därför han över huvud taget fick följa med. Han var så cool. När vi gick följde han med. När vi stannade stannade han också. Men det som var häftigast av allt var att när vi väl varit vid sjön, stannat, och vände för att gå hem igen så vände han också tillbaka.

Helgen har förutom idag mest spenderats inomhus i skydd för vårregnet. Det är fint på sitt sätt. Det tar fram alla underbara dofter som börjar dyka upp, men är ändå lite för blött för min smak. Fredagskvällen spenderades runt mitt köksbord med Emmy, Simon och Daniel. Underbart är allt jag har att säga. Och förlåt för att jag inte har ett eget barskåp, det finns numera upptaget på inköpslistan.

Enligt smhi ska det blir uppåt 20 grader och sol de närmsta dagarna, och det är väl inte konstigt att jag med min vanliga tur har jobb just de dagarna. Ah, well.

Bilder från förra helgens solpromenix till sjön. Nya favoritdestinationen, helt klart!

vart än mina fötter bär mig...

En lustig sak jag börjat lägga märke till är hur ofta jag helt sonika vänder kameran rakt ner och knäpper av. Det känns till en början väldigt tråkigt och ytligt. Jag menar, hur kul är mina fötter egentligen? Jag tänker att det är en tråkig ovana som distraherar mig från att ta in mer intressanta företeelser i världen än mina fötter. Efter inte så otroligt lång tid ångrar jag mig. Alla som sett Le fabuleux destin d'Amelie Poulain (eller Amelie från Montmartre som vi svenskar kallar den) kanske minns vykorten med den lilla trädgårdstomten? Trädgårdstomten i New York, Trädgårdstomten i Kambodja etc. Mina fötter är som trädgårdstomten och bilderna är vykort till mig själv. Jag sätter mig själv på kartan.

På ett sätt är bilderna väldigt olika, beroende på plats och tillfälle. På ett sätt är de å andra sidan väldigt lika. Fötterna tittar fram ur den nedre kanten, bilden är oftast liggande och det framgår väldigt snart vilka mina favoritskor är (eller bara att jag har väldigt få par). En sak är säker och det är att jag kommer fortsätta ta bilder på mina fötter och skapa en bild kring ett ögonblick när jag fick stå på jordklotet. Tack världen för det.

helgen i två bilder

1. Sol, saft&bulla och Genshiken. Detta i kombination med att spatsera omkring (och klippa gräset) i röda långkalsonger slår aldrig fel!

2. Notera, första fjortisbilden på väldigt länge (förlåt, det kommer dröja ungefär lika lång tid till nästa), men poängen med den är 1) älsklingsrosett i håret, 2) invigning av min sjömanströja och 3) jag har äntligen tagit en sväng förbi frisören. Jippie!

Detta var världshistoriens tråkigaste blogginlägg. Tur att jag inte har en massa människor att skämmas för. Är dock supertrött och försöker redigera soliga helgbilder och försöker minnas bättre tider. I och för sig hyrde vi en komedi och proppade i oss lördagsgodis igår, men ändå.

grattis morfar nils 91 år!

09:59

En helt vanlig lördagsmorgon med lågt, varmt ljus och fågelkvitter. Jag spelar Depeche Mode för första gången på år och älskar det. Redigerar bilder. Dagen är smått fullproppad med saker jag borde göra. Klippa gräsmattan, städa en viss del av köket för att få tillstånd att paradera mina teburkar, slå in paket och skriva kort, cykla bort till centrumet och köpa en ny nagelfil samt kattmedicin, städa mitt rum och gärna städa till mig själv lite inför kvällens två födelsedagspartyn. Först ett för en 91-åring och sedan ett för två 90-åringar. Men just nu vill jag bara läsa lite mer ur Genshiken vol 3...

when you're gone, how can I even try to GO on

Syrran har åkt med sin klass ner till Kraków och Berlin. Kvar står jag med halva badrumsskåpet utrensat. Rättare sagt hittar jag inte kirurgtejpen (som är min skavsårsprevention) och efter att ha rannsakat hela huset (och fått några skavsår på köpet) konstaterat att hon måste snott med sig den. Well, well. Jag antar att det är okej. Jag går och köper en ny och hon slipper skavsår när hon trippar fram och tillbaka över Auschwitz. Det är rättvist. Dock misstänker jag att det är lufttrycksförändringar på G eftersom jag har rätt ont i huvudet, så världens finaste promenad blir det inte. Skit.

i dream of escape.

Inatt drömde jag att vi var i en hangar (som var den före detta scoutstugan) med en strand i. Där fanns en gungställning och en stereo. Simon satte på Way out of Here (Porcupine Tree) och jag hängde upp och ner i gungan och sjöng med i texten. Schottis hoppade omkring ute i vågorna och helt plötsligt stannade någon min gunga och skällde ut mig och sa att "de ska spela nu!" och pekade mot en dörröppning där tio småpojkar stod med sina fioler. Jag blev förbannad och sa att det var ju jättekort kvar på låten och jag älskar den, varför förstör du? Sedan gjorde jag min typiska tossan är skitförbannad och sticker därifrån-sorti och låste in mig på Elins toalett som också fanns på det där stället. Hon stod utanför och försökte få mig att komma ut samtidigt som hon talade om för människan som förstört det fina ögonblicket att det kanske inte var så smidigt gjort. Jag klättrade ut genom fönstret och upp på taket. Där var pappa och sedan tror jag att Daniel skulle gå till jobbet för jag vaknade.

kelso vs kameran

När Emmy lämnade igen min Nikon D40 igår sa jag att hon självklart fick låna den igen. Då sa hon något i stil med att "... men folk tycker att den är så stor och läskig!" Jag kan förstå det, men jag vet att det bara är en vanesak. Jag tycker exempelvis att ovan nämnda kamera är rätt liten sedan jag uppgraderade till en D90. Hur som helst. Om Emmys kompisar tycker att en D40 med kitobjektiv är lite jobbig, då vill påpeka en sak: en liten huskatt med en ännu större kamera och ett ännu större objektiv några knappa decimeter från nosen. Stackars Kelso. Han tycker verkligen inte om kameror, och då särskilt inte min. Jag tror att det har med det skarpa ljudet och storleken att göra.

Kanske har han vant sig lite, men lätt har han det då rakt inte eftersom jag är minst lika envis och ofta försöker få till det, men han är inte ett dugg samarbetsvillig. Inte som Tova direkt, som nästan medvetet poserade för kameran.

Hur som helst, om bilderna: Kelso smakade lite på min frukost (fil med banan och müsli) och gick sedan och la sig i mammas säng. Det var någon gång vid elvatiden. Han låg kvar medan jag käkade lunch, pysslade lite och när jag sa hej då innan jag hojade ner till psyket. När jag kommer hem kommer han inte och möter mig vid dörren som han brukar, utan ligger lojt kvar i samma kojplats. Då är hon halv fem. Suveränt. Jag vill också vara katt och ligga i sängen hela dagen utan att bli vare sig uttråkad eller drabbad av dåligt samvete.

i love you sometimes, always never

Nu när våren äntligen är här cyklar jag mig allt oftare fram. Det är underligt, för innan jag dammade av min gamla cykel inför Finlandsresan och RuisRock förra sommaren hade jag inte rört den på många år. Nu har jag dock verkligen insett dess för andra kanske uppenbara användningsområde. Kanske har det att göra med att nuförtiden är min bas hemmet och inte skolan/kollektivtrafiken.

Min cykel används mest för turen ner till min psykolog en gång i veckan. Det är skönt att slippa passa några bussar, och jag tar tillfället i akt att få lite motion.

Morfars cykel används ungefär varenda gång jag ska in till stan och då cyklar ner till busshållplatsen. Den är lite mindre trevlig då den är ungefär tusen år gammal och inga växlar har. Dock är det just det som gör att jag faktiskt vågar ställa den ute vid vägen, till och med över natten. Jag behöver inte vara orolig över att den ska rosta sönder eller dyl.

Annars vet jag inte om jag har vuxit på sista tiden (meddelade polisen att jag kanske vuxit 1 cm sen 2004, och nu står det hela 162 cm i passet), men båda känns små. Nästa projekt blir alltså att kalla in atomfysikern pappa för att höja sadlarna. Något sådant ger jag mig inte på själv (Niclas, jag vet att du skrattar här men du känner mig - glöm inte min gamla TV och antennsladden!)

frisering pågår

Igår kväll ställde syrran fram en pall, drog ut saxarna ur badrumsskåpet och började frisera sin Daniel (ja, vi har varsin ;) Han skulle eventuellt snagga sig och i ett försök att rädda längderna erbjöd hon sina tjänster, så att säga. Nu på kvällen skickade han ett sms och meddelade att han rakat av det i alla fall. Syrran fick påminnas om att det bara är hår som faktiskt växer ut igen. Och så fick hon ju ändå lite kul på köpet.

nytt objektiv/galenskap

Vi kan snabbt klargöra att jag inte är dum i huvet. Det dementerar jag starkt. Men nog är jag lite galen som vandrar iväg, glad i hågen, och köper ett nytt objektiv för fina tusenlappar när jag är sjukskriven/arbetslös med noll inkomst. Det kan bara vara galet. Jag hade självklart en stark inre diskussion om huruvida detta låg inom ramen för vad som inte är korkat. Argumenten låg uppradade. Jag har trånat efter denna lilla glasburk i nästan ett år. Om jag inte använder skatteåterbäringen till detta kommer det ändå bara innebära en ännu mer överfull garderob. Bättre att köpa nu innan priserna går upp ännu mer, och så vidare. Vi vet ju redan hur diskussionen slutade, och jag ångrar mig inte alls. Men nog är jag galen alltid :)

Sigma 24/1,8. Äntligen ett vidare synfält! Efter drygt ett år med en normal (och ett halvtrasigt 28 och en värdelös kit-zoom) känns det väldigt befriande. Det är hyfsat tilltaget i storlek vilket ger kameran lite mer pondus (och framvikt), och motljusskyddet är en väl tilltagen (och effektiv!) bonus. I love it!

Vidvinkel med kort närgräns är roligt att leka med!

En av väldigt få bilder på både mig och Daniel. Hans mor tryckte på knappen vid middagen (pannkakor!)

Hej nytt objektiv!

Promenad.

Som sagt. Vidvinkel + 15cm närgräns = roligt!

Heh. Och lagom brännvidd för att kunna ta såna här bilder helt själv...

... men nu, köpstopp!!